Khalad Photography Blog
100/10b ÄNTLIGEN - DRILLANDE LÄRKOR
***
Det är såna här dagar jag är extra glad för att vara pensionär. Vaknade vid 6 och utanför -7 C. Sen kväll och den vanliga morgonstelheten, alltså ett par timmar till i sängen. Men sen ut. Vindstilla och blå himmel och plus 1. Ut till Risingebygden såklart. Därute hade inte kölddimman släppt, dessutom ångade det från marken
*
Inom vissa områden var dimman tätare, inom andra, som här, mindre täta och gården ligger där i morgonsolen
*
Perfekt gångväder, nattkylan gör att det är bara att gå ut på fälten var som helst och vi kan lätt kombinera ett par tre av småvägarna här ute
*
Här nånstans hörde vi något som lät misstänkt likt en lärka
*
Och väl här i solen drillade lärkorna för fullt, rakt över våra huvuden. Ren fröjd att höra vårljudet framför alla andra. På avstånd hörde vi också dom omisskännliga trantrumpeterna.
*
Det får nog bli en tur nu på eftermiddagen också, den här gången med ett tele.
Gå ut och njut!
***
100/7b - ÖSSBY FJÄRDINGSGÅRD
Så blev lansdskapet återigen något helt annat när snön kom. För att gå min förmiddagspromenad ställde jag bilen som vanligt vid Össby fjärdingsgård. Många gånger har jag funderat över namnet fjärdingsgård men inte kommit ihåg att googla på det.
*
Att det är en fjärdingsgård är ju tydligt anslaget
*
Bara genom att titta på ekonomibyggnadernas storlek kan man se att den inte är alltför liten
*
Därför blev jag lite förvånad när jag i eftermiddag googlade fram betydelsen. En fjärdingsgård är en gård på ett fjärdedels hemman. Hemman är inget ytmått utan betecknar en gård som (ursprungligen) kunde försörja en bonde med familj och tjänstefolk. Att en gård med tiden utvecklas till det bättre eller sämre, kan försörja mer eller mindre än ursprungligen, ändrar inte på gårdens beteckning i hemman. Så är jag nu lite klokare än igår!
*
Det blev såklart lite östgöta-fält också idag
*
Under promenaden skrämde jag upp ett par sångsvanar som jag inte ens sett ute på fältet, det var först när dom trumpetade iväg jag fick syn på dom och med 16-35 på kameran blev det inga närbilder precis men förstorar du ser du dom
*
***
DAGS FÖR KVISMAREN IGEN!
***
I det strålande vädret var det läge att åka upp till Kvismaren. Fortfarande februari visserligen men en och annan gås borde vara där vid det här laget. Och jag som inte fotar fåglar tittar mest på landskapet. Jag gillar slätten i sig själv, är uppvuxen med Dalarnas skogar runt omkring mig (och gillar dom också) så slätten blir för mig nästan exotisk. Och så har den massor av rymd, massor....
*
*
Det finns ett antal riktigt små vägar ut till träddungarna därute, och dom har namn som påminner hur det var före dom stora utdikningarna och vattensänkningarna i slutet på 1800-talet. Den här heter alltså Lövholmen. Här växer fridlysta bestånd av alla dom stora ädla lövträden, ek, ask, alm, lind mfl
*
Också vassen som finns nästan överallt påminner om detta
*
Idag var det annars mönstret av snön på fälten (som brukas som åkrar, det var därför man sänkte sjöarna) och molnen som blev motiven
*
Här har jag tagit mig ut till Sörön, ett ganska stort fridlyst område på 25 ha med mycket gammal ek. Det är ju lätt att se på bilden nedan att sjöarna före sänkningarna bara kan ha varit någon meter djupa, det är alltså utkanten av Sörön
*
Jag brukar åka upp på seneftermiddagen för att få det fina ljuset vid solnedgången, så också idag, och ekarnas kronor står vackert mot molen på himlen
*
Också som vanligt blir ljuset annorlunda om jag vänder mig åt något annat håll
*
Framåt fem åker jag hemåt igen och visst finns det lite gäss. Allt är relativt, gissar att det rör sig om några hundra fåglar på de närmaste fälten, så det är inte så många än. På just dom här fälten brukar finnas många, många tusen, jag skulle tro flera tiotusen fåglar någon månad fram. Men det blir inga närbilder eftersom jag låter vidvinkelzoomen sitta på!
*
Ha det!
***
VÅRVINTERLJUS RISINGE
***
Det är så tydligt att vi går mot vår. Visst, temperaturen stiger långsamt även om bakslag med snö som igår kommer, men det är något med ljuset. Riktigt vad vet jag inte. Lite starkare säkert, finns kvar längre fram på eftermiddagen, visst. Men det ändrar karaktär liksom. Det värmer en aning. Talgoxen och spillkråkan hörs allt oftare. Men ljuset. Kanske kommer en liten gnutta ljus också inifrån? Jag menar, vi tinar ju också upp när solen tittar fram och värmer. En aning.
*
*
*
*
*
*
*
*
***