GÅR INTE ATT STÅ EMOT....

***

Det var inte långt ifrån. Alltså, långt ifrån att jag missade årets vårblommor. Imorgon åker vi till Göteborg, och på onsdag vidare till Cypern för två veckor, och inte en endaste blå- eller vitsippa har jag knäppt. Hade inte Heléne skrivit att hon skulle ut och fota sippor hade jag nog missat årets. Förra året tänkte jag att nu räcker med blå- och vitsippor för min del, dom ser ju ganska lika ut från år till år. Så hittar jag en blåsippsbacke, lägger mig på knä och blir alldeles förstummad. Precis som vanligt. Marken är full av under. Helst skulle jag fota allesammans - tittar jag noga ser jag ju att dom är olika varenda blomma.  Så blir dom olika i medljus och motljus, i solsken och i skugga, så ett tiotal bilder per blomma blir det ju lätt. Tur att jag inte hade mer än drygt en timme på mig

*

En lungört får bli första vårblomman

*

*

En lite skamfilad vitsippa nästa

*

Och så var det blåsipporna då. Dom har ju massor av olika nyanser i si själva, sen spelar ljuset in såklart

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Så får avslutningen bli som början, en lungört....

*

....och en skamfilad vitsippa

*

Suss gott!

***

ÄNTLIGEN

***

Idag har värdena varit sådana att H inte har behövt vara sövd, så hon har vaknat och respiratorn kopplats bort och det börjar kännas hoppfullt igen. Det är säkert en lång resa kvar, men jag tänker lämna henne utanför mina bloggar i fortsättningen. Det jag skrivit om henne har egentligen handlat om mig och min oro för henne och barnen, inte om henne.

*

Redan igår kväll kändes det att det luktade vår igen, sådär som det bara kan göra riktiga vårkvällar. Koltrasten hörs som vanligt och ljuset finns långt in på kvällarna. Bara för vårljusets skull - en bild från trädgården och en nerifrån sjön 200 m från huset, båda tagna igår kväll 

*

*

*

***