SNOK

***

Just hemkommen från Säter i lördags ställde jag mig på altanen och tittade ut. Och ner. Och därnere var en orm, inte alltför liten, jag skulle säga en meter. Snabbt konstaterade jag att det var snok, stora tydliga vita fläckar bakom huvudet och inte huggormens tydliga huvudform. Snabbt efter kameran och så några bilder med långtelet. Min position var inte så lyckad, näst intill rakt uppifrån, kanske 2,5 - 3 m från räcket jag hängde på. Kanske hinner jag gå ner utan att den försvinner tänkte jag och gick ner via trappen vid änden av altanen, tillräckligt långt bort för att jag inte kunde ha ögonkoll på snoken.

Väl därnere såg jag snoken på nästan samma plats, men vad liten det blivit.......Mycket smalare och , ja längden såg jag aldrig därnere men känslan var betydligt kortare än en meter. Utan att vara säker gissar jag att detta var en snokunge, den förra var säkert snokmamman. Den här lilla var nyfiken, den hade stenkoll på mig men jag kunde ändå ta mig närmare utan att den blev rädd. Och visst blev det roligare bilder när jag var i samma plan, mer ormmöte så att säga.

Dom tre första bilderna är uppifrån och med den större snoken, dom fem sista är på den lilla snoken och nerifrån. Och jag tänkte, tur att inte pappa var med, han var  paniskt rädd för ormar, helst skulle jag inte ens tala om dom.....Här gick det lätt att komma ganska nära den lilla

*

Titta, en orm. Rätt lång....

*

Stora tydliga fläckar på halsen bakom huvudet, snok alltså

*

Sniffar förstås med tungan

*

En liten smal en

*

När den sänkte huvudet försvann den nästan i gräset

*

Det gick att komma närmare utan att den blev rädd, den kändes riktigt nyfiken

*

Munnen ser liten ut, klarar den en mus?

*

Ansikte mot ansikte

*

***

KVÄLLSLJUS VID SPÅNGEN - STORSKRAKE

***

Vi satt vid Spången, I och jag, egentligen mest för att njuta av kvällssolen. Klockan var sju ikväll och nästan vindstilla, helt suverän kvällsstund. Men visst hade jag kameran och långtelet med. Det var bra, det dröjde inte förrän tre halvvuxna storskrakar kom simmande. Dom synade av vassområdena utefter stränderna systematiskt. God tid för att ta lite bilder. Nöjer mig med tre bilder här, alla med mycket vass i bilden, den har jättefina färger i den låga kvällssolen. Första bilden snett motljus, dom två andra snett medljus, alltså rätt olika karaktär. 

*

*

*

*

***

DÄRINNE I GRÄSET

***

Därinne i gräset är perspektivet annorlunda kan jag tro. Jag upphör aldrig att förvånas över rikedomen, skönheten, anpassningsförmågan, livskraften i allt som finns omkring mig. Tala om under........Vaddå livets mening? Vem behöver en förklaring till att få vara här?

*

*

***

VÅTMARK - GRÅHÄGER

***

En timme på Spången då och då är bra avkoppling när jag inte vill bara borta för länge. Alltid händer det något därute på våtmarken. Om inte annat njuter jag av landskapet. Där finns också ett par träbänkar, perfekt för min rygg som inte tål många minuters stillastående. Bilderna är från tre olika tillfällen, alltså olika ljus.

*

Kvällsljus med vidvinkeln

*

Gråhäger en bra bit ut (ocroppat med 560 mm)

*

En annan gråhäger på ungefär samma plats, croppad

*

Annat tillfälle och annan gråhäger än den närmast  föregående

*

Två gråhägrar, samma som i bilderna 2 och 3. Kan tänka mig att den till vänster är en unghäger, inget svart i teckningen, medan den till höger är adult, men det är bara min gissning. Tar gärna synpunkter på det, vill gärna lära mig.

*

***

FOTO - FORTFARANDE FÖRVÅNAD

***

Ja, fortfarande förvånad över alla diskussioner om bra fotografi, om olika teknikers betydelse. Fotografi, bilder, precis som all annan konst, är subjektiv. Punkt. Var och en har sin egen uppfattning om varje bild, varje konstverk. När många tycker kan man tala om en marknad. Och det är marknaden som sätter värdet, vare sig det handlar om pengar eller annan form av acceptans. Det finns inget absolutvärde i någon konst, inte ens en Rembrandt eller en Picasso.

*

Inom foto, såväl som inom andra konstformer, utvecklas genrer. Grupper av människor som har inbördes liknande uppfattningar om vad dom tycker om. Oljemålningar, porträtt, blyertsteckningar eller modernt. Inom foto tex landskap, gatufoton eller svartvitt. Färg eller svartvitt? Skarpt eller oskarpt? Realistiskt eller fantasifullt? Film eller digitalt? Inget har i sig någon betydelse för hur bra resultatet blir, men det påverkar så klart vilka personer eller grupper av personer jag kommer bli accepterad av. När jag väljer uttrycksmedel och uttrycksform väljer jag också vilka grupper jag är intresserad av att tillhöra. Vilka personer som för mig är viktigare än andra, åtminstone vad det gäller  foto eller resp annan konstform.  Men bättre, i någon slags allmän mening, existerar inte, oavsett hur många spaltmetrar som skrivs. Foton har också många olika syften, många fler än vad tex konst som målning eller musik har.

*

Det betyder inte att jag ogillar bloggar som handlar om teknik, kameror , skärpa eller annat, det är ju egna intresseområden i sig. Var och en bloggar om det hen är intresserad av. Men det jag fortfarande är förvånad över att någon fortfarande tror att det har betydelse för om bilderna blir "bra" eller inte. Däremot, vilket sällan behandlas i bloggarna, betyder det mycket för vilka personer eller grupper man vill tillhöra och bli bedömd av.

*

Dagens bild, överblommat nässelbestånd, tog jag på förmiddagen idag och fick ganska fri bildbehandling.

*

***