JAG ÄR SNART ÅTTA FAKTISKT!

***

Och Lovisa heter jag, storasyster Vilma var med igår.

*

*

***

VILMA

***

Knappt är frukosten uppäten innan aktiviterna startar. Medan pappa fixar med snöskotern för utflykten åker vattenfärgerna fram. Dom har ju förstått, livet är alldeles för kort för att ha råd med att bara gå och vänta på det en eller det andra, det går alltid att hitta på något. Och vattenfärger ligger alltid i den lilla korglådan i matrummet, bara att sätta igång. 

*

*

***

LENA HADE RÄTT FÖRSTÅS - UNIVERSEUM

***

Universeum har vi ju besökt några gånger förut men idag var vi där med barn och barnbarn igen, alltid lika roligt. Och där finns ju några olika "huvudavdelningar", här från akvarierna. Dock var bilden i bloggen Dagens Smile inte en rocka utan en - det heter väl sågtandshaj kanske. Några motiv j känner jag igen, Lena får gärna fylla i de andra tack!

*

?

*

?

*

Lax(öring)

*

Röding

*

Vissa akvarier var fulla av fisk

*

Torsk

*

Femarmad sjöstjärna

*

Sågtandshajen

*

Samma

*

Samma

*

Från 11 till närmare 16, högintressant men skönt att få dricka kaffe i lugn och ro hemma så småningom!

***

MINOLTA 85/1,4 ISO 12800 OCH SÅ LOVISA DÅ

***

Jag är oerhört imponerad av vad moderna kameror klarar av och jag inbillar mig att det inte spelar så stor roll om man har en Canon, en Nikon eller en Sony. Eller en Fuji. Eller Olympus. Eller en...... Dom är rätt bra allihopa tror jag. Vitsen är väl att känna att vi rimligt väl kan utnyttja kamerorna. Och här har jag uppenbara brister men jag lär mig, steg för steg. Kanske är det här en av orsakerna till att jag gillar foto som hobby, jag har fullt sjå att få min egen kunskap att hålla jämna steg  med kamera- och programutvecklingen. På programsidan är jag ohjälpligt efter, ändå tycker jag att jag lär mig hela tiden.

Extra roligt är också att  rätt smidigt kunna använda mina gamla favoritobjektiv som Minolta-85:an här.

*

Såklart finns ingen anledning att hålla på att byta kamera varenda gång en ny kommer ut. Ändå fick jag för mig att steget från Sonys A7RM2 till A7RM3  var värt att göra. Och jag ångrar inte en sekund. A7RM3:an tror jag kommer hålla länge, en helt annan känsla och bättre på nästan allt. Lågljusegenskaperna är påtagligt bättre än på 2:an och hur det hänger ihop när det är samma sensor vet inte jag. Dessutom är det en helt annan känsla att hålla i kameran..Och nu är jag tillbaka på RAW igen, det fick bli jpeg några veckor innan jag laddat ner senaste LR-utgåvan som också klarar M3:ans RAW-filer.

Lovisa dagen före julafton, ocroppat, 1/160 s bl 2,8, handhållet och ISO 12800.   Förstora gärna!

*

***

MOTHERHOOD -68

***

Kanske är det dags att damma av Yashican igen. Ju mer jag plockar fram dom gamla analoga bilderna desto mer uppskattar jag tonomfång och gradation och mjukheten som finns i bilderna. Jag tycker mig också se att kombinationen film, skannade neg och digital bildbehandling ger mig mkt bättre slutresultat än vad åtminstone jag kunde åstadkomma helt analogt då för 50 år sen.

*

Katarina föddes för snart 50 år sen, i mitten på juli 1968, första barnet. Att det finns mycket ömhet är lätt att se men det är också lätt att se det lite ovana greppet som I har, långt från de mer självklara greppen som finns ett antal barn och barnbarn senare. Och så rullar livet och generationerna vidare.....

*

*

***