APROPÅ JERRYS LÅDKAMERA - LUDVIKA 1953

***

Jerrys fina blogg med bilder på och gjorda med en Agfa B2 lådkamera väcker starka minnen. Mitt nyfikenhet på foto väcktes när jag hittade pappas gamla lådkamera i skåpet som stod i vardagsrummet hemma på Carlavägen i Ludvika. Minns jag rätt sa pappa att han skaffade den när han och mamma förlovade sig 1934, den såg i alla fall klart äldre ut än Agfan Jerry visar, inga dekorativa ringar eller sånt. Men ungefär samma storlek och såklart för rullfim 120, 8 st 6x9 - bilder blev det (i bästa fall). Jag minns hur häftigt jag tyckte det var att kunna ta egna bilder! Jag kan nog säga att jag omedelbart blev fotobiten. Bilderna är alla från 1953, jag var tolv år och några månader i början där. Bilderna har jag visat tidigare i olika sammanhang men Jerry filosoferade ju lite kring vad man fotade förr i tiden med en sån kamera. Jag kan ju bara svara för mig, men det här är i alla fall en "autentisk" serie från 1953 tagna med lådkamera. Berättar lite kortfattat om innehållet under varje bild.

*

Två kompisar, Paavo och Lippe (LillPer). Paavo har jag berättat mer om i andra bloggar. Detta är på en ödetomt vid Carlavägen, snett mittemot vårt hus (Carlavägen 31)

*

En av bästisarna, Anders, här på Prästgårdsgatan

,*

Mamma och pappa i pappas arbetsrum hemma. Som skolinspektör reste han mycket men hade ett kontor hemma. Stativ hade jag inte, här har jag lagt kameran på ett bord och kört B = Ball dvs "på tid" (ni vet, dom gamla storformatskamerorna hade en gummituta med gummislang för att utlösa slutaren och kameran var öppen så länge gummitutan var intryckt, normalt några sekunder).

*

Våren 1953 köpte vi vår första bil, en Vauxhall Velox. Pappa reste väldigt mkt på landsbygden ända upp mot Västerdalarna och att pussla ihop bussar och tåg var inte det enklaste. Med bil gick det väldigt mkt lättare och resorna blev både effektivare och kortare där många övernattningar på pensionat och privatrum kunde sparas in. Här är pappa vid ratten, mamma vid sidan, säkert vid en av våra första bilturer

*

Pappa vid ratten

*

Storasyster Sigbrit och mamma i trädgården på Carlavägen 31 där vi hyrde en lägenhet på mellanplanet. Huset står fortfarande kvar

*

Kompisen Monica var ett par år äldre och bodde i våningen ovanför oss, här är hon nere och provspelar på vårt piano. Pianot står nu sedan länge hos oss men det blir längre och längre mellan att jag sätter mig vid pianot och spelar. Konstigt, jag älskar musik

*

Här är det också Monica som brottas med min lillebror Dag. Kommer ihåg än idag att jag ville arrangera en bild med någon form av aktivitet så vi bestämde att Monica och Dag fick brottas på skoj

*

Släktfotot. En av dom bilder jag är gladast för att jag tagit. Bilden är tagen i Deje där mormor och morfar bodde Här har dock mormor gått bort, jag tror året innan. Från vänster morfar som fortfarande bär sitt sorgband på vänstra kavajslaget. Han är 81 år, dvs ett år äldre än vad jag blir senare i år. Därefter kommer mammas yngre boor Frej med sina två pojkar Göran och Bengt, därefter pappa med lillebror Dag i knäet och så mamma på stolskanten. När jag tänker efter undrar jag om detta är samma år som mormor dog, mamma brukade inte ha svart klänning, här ser hon uppklädd ut. Kanske var det 1953 mormor dog, eller så ska vi bara besöka graven i kyrkan som heter nedre Ulleruds kyrka

*

Jag tar med den här bilden också, den påminner mig bra om hur lätt det var att göra misstag. Glömde man att dra fram filmen blev det så här. Det fanns ingen spärr mot dubbelexponering och kopplad slutarspänning och filmframdragning låg nog fortfarande tjugo år fram i tiden, åtminstone räknat från när den här kameran tillverkades. Som jag minns det behövde inte slutaren spännas särskilt alls, mitt känselminne säger mig att slutaren var en liten spak som man förde åt sidan, säkert spände man någon liten slutarfjäder i utlösningsrörelsen och som något ögonblick senare gled förbi spärren och öppnade slutaren.  På bilden är det julstök, mamma låter Sigbrit smaka på köttbullarna, ser inte vad pappa gör och Dag verkar kavla eller trycka ut en deg. Eftersom det är julstök är det antingen december 1952 eller december 1953

*

***

HAMNEN HAMBURG 1956 - CONTAINERFRITT

***

Sommaren 1956 (eller var det -57?) tillbringade jag ett par veckor på egen hand i Tyskland, jag deltog i ett ungdomsutbyte och bodde en vecka hos en familj i Hamburg, därefter ett läger i Eckenförde. Det mest intressanta  under Hamburgveckan var ett besök i hamnen.  Det slår mig direkt när jag nu tittar på bilderna - det här är före containertiden. Kranarna reser sig högt mot himlen och dom har nog aldrig lyft en container. Fartygen har mjuka vackra linjer, det är fortfarande gott om rep och vajrar för vinchar och kranarna ombord

*

*

*

*

*

*

***

LUDVIKA 1957 - RIVNINGEN AV GAMLA FOLKETS HUS

***

1957, eller möjligen 1956, revs gamla Folkets Hus för att ge plats åt Aveny och nya Folkets Hus. En serie som jag tycker passar bra in i Gun-Ingers upprop om arbetsbilder.

* 

Tegelväggen ger sig inte på en gång

*

Ett tag till med grävskopan

*

Uppmärksamheten är stor

*

Men så händer det

*

Det var det det!

*

Jo, jag vet, ett par av bilderna har jag visat förut!

***

REPORTAGET - GROVJOBB 1955

***

Gun-Inger efterlyste jobbilder, här kommer några. Gatugrävning i Ludvika 1955. Årtalet står noggrant antecknat, liksom film, Adox KB 17, alltså som ISO 40. Robot IIa, 24x24, kvällsbilderna med stavblixt och lösa lampor. Fotografen hade kvällsjobb, skoj, alltid på nya äventyr. Så blev det några dagsljusbilder dagen efter. Och så var det lite oskarpt redan då.....

*

*

*

*

*

*

*

***

BLIXT, FAMILJEBILDER OCH ANNAT OTILLÅTET

***

Otillåtet? Nej, inte här på bloggen, på Fotosidan. Men i alla seriösa fotosammanhang, där man vill visa riktig fotografi. Riktig fotografi är ett vanligt uttryck, fast jag har aldrig sett nå´n som berättat vad det är, om det är alla tysta som möss. Dom som verkar veta är lite hemlighetsfulla just på den punkten.

*

Nu har jag inte tänkt att fastna där, jag har fler funderingar. Tex har jag en känsla av att uppmärksammad fotografi gärna ska vara i svartvitt och gärna visa utsatta människor och livets mörkare sidor. Och nej, jag är inte avundsjuk eller missbelåten, jag vet på ett ungefär var jag platsar och inte platsar som fotograf. Men ibland känner jag det som att det bara är halva livet, halva världen, som berättas i riktiga fotosammanhang. Eller är glada människor, kanske rent av lyckliga människor, inte lika "konstnärliga"? Eller är glädje och lycka banala känslor? Rätt många verkar ändå sträva efter det, i verkliga livet alltså. Det slår mig direkt att jag tror att Mona-Lisa ler, men om hon var lycklig eller inte är det ingen som vet. Tror jag. Undrar förresten hur hon sett ut i svartvitt?

*

Nu är jag inte ute efter att häckla svartvitt, jag gillar svartvitt, också. Och kanske jag som så ofta mer skriver om mig själv än om andra. Jag menar, det händer att jag tänker kanske den blir bättre i svartvitt, lite konstnärligare liksom, senast häromdagen när jag la ut en svartvit variant av bilderna på sångsvanarna. Här är i alla fall en svartvit bild jag gillar, tagen med blixt på kameran. I förstås, festklädd och glad. Vi är hemma hos mina föräldrar på Tre Krokars Gata i Ludvika, på min storasysters bröllop. Inte helt säker, 1961-62 typ.

*

I, knappt tjugo. Lycklig kan jag ju inte veta men i alla fall glad!

*

Bilden jag croppat fram porträttet från. Inget studioporträtt precis, vi är i det sovrum som brorsan och jag delade några år tidigare. Jag ser hörnet av ett schema där på väggen längst till höger. Och båda rökte vi då.........

*

***