BAD, BUS OCH BADBRUDAR I BARTJÄRN

***

Okey då, inte så mkt bus, vi sköter oss så vi inte får byföreningen på oss, dom gör ett jättefint arbete med att hålla badplatsen fräsch, men det blev en bra allitteration. Men bad, badbrudar och mkt skoj är det! Det här är från i söndags förmiddag, mulet och grått men det gör inte ett skvatt när man har skoj. Och det är svårt att inte ha roligt när hela gänget inkl Makai är med. 

*

Från vänster Hilda, Makai, Agnes, Elias, Stefan, Vilma och Lovisa

*

Mamma (till Vilma och Lovisa) Annika

*

Lovisa kollar när Agnes leker med Makai

*

Hopptornet med Hilda, Stefan, Makai och Elias

*

 Pappa (till Hilda, Agnes o Elias) Stefan i luften. Hoppas han hann vända runt före nedslaget.....

*

Agnes och Hilda

*

Kan pappa dyka kan väl jag - Elias

*

Hilda

*

Hilda och Makai

*

För den som vill veta var det knappt 17 C i vattnet och morfar/farfar badade varenda gång dom andra gjorde det :-). Fast han var inte i lika länge förstås!

***

GLÄDJEDAGAR

***

Familjedagar med HELA familjen - alla tre barnen med resp och alla fem barnbarnen är glädjestunder över det vanliga, det känns ända in i hjärtat att ha alla omkring sig. Och sker inte varje år. Familjekräftskiva var skälet den här gången. Men som vanligt blir det mkt mer än kräftor. Det enda viktiga är att umgås. Och jag har fotograferat min familj, den gamla och den egna, i över  65 år och fortsätter gärna ett tag till . Såna bilder är alltid roliga att göra och alltid meningsfulla, fullständigt oberoende av vad alla tyckare och förståsigpåare tänker. Och familjebilder är situationsbilder, jag går aldrig omkring och städar eller plockat undan för att det ska bli mer bildmässigt, dom här är inte gjorda för varken salonger eller vinna utmärkelser.

*

Lovisa kollar när Hilda och Elias gullar med Makai, tollaren vid morgonkaffet igår lördags

*

Sen blev det bad förstås, Bartjärn står alltid på pogrammet

*

Agnes på väg i

*

Lite nya vinklar med 24:an, Elias i förgrunden med Agnes, Makai och farmor i bakgrunden

*

Samma bild nästan men skärpan på Makai

*

Oj då, nu blev det lite övervikt på Elias, men det blir helt annorlunda att ta action med porträttmöjlightet  när 24:an sitter på

*

Vilma är otursförföljd i sommar, hon bröt ju armen i början av sommaren, nu hade hon kört omkull på sparkcykel i utförsbacke och dels skrapat upp alla fingrar på ena handen men också  ett stort skrapsår på ena låret typ 2 dm² så hon var försedd med diverse specialplåster för brännsår och fick absolut inte bada för infektionsrisken och då blir man ju lite purken. Men gudskelov hade hon hjälm....I alla fall hade hon, Lovisa och mamma Annika  hunnit med att plocka lite svamp efter badet

*

Här hjälper Lovisa till att rensa och skära upp

*

Hilda passar på att få en stund i lugn och ro med en Sudokubok

*

Lovisa i sin eleganta klänning inför kvällen

*

Och solen lyste hela lördagen och långt in på kvällen så vi satt såklart ute och åt våra kräftor och sjöng våra snapsvisor. Här står brännvinsflaskan mitt på bordet, det är så det ser ut på kräftskiva. Genuint roligt med många skratt och lagom antal snapsar, självklart var barnen med hela tiden.....Just på den här bilden är alla våra tre barn med, från vänster Katarina äldst, därefter Hanna som är sambo med Stefan, därefter Annika som är yngst och så Stefan, mellan barnet. Klockan elva låg vi våra sängar, båda husen var välfyllda...

*

***

SAXEVÄGEN

***
Efter åskan och regnet höll det upp i går kväll, alldeles lagom för en promenad. Saxevägen förstås, var annars? Det var fortfarande lite halvskumt i det mulna vädret men också fortfarande varmt. På håll kände jag genast gen äldsta dottern som kom på cykel, också efter att ha hämtat frisk luft efter innesittande på eftermiddagen. Och det blev tre kilometer nästan utan smärta, det tar sig :-)

*

*

***

JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

LÄSVÄRT

***

Precis just så bra som alla recensioner sagt. Minst. Lättläst, flytande språk och en berättelse som handlar om människan lika mycket som ålen. Rekommenderas varmt!

*

*

***