MEST PÅ MAKAI

***

I helgen har vi haft besök från Göteborg, sonen Stefan med äldsta barnet, tillika vårt äldsta barnbarn, Hilda 17. Och så Makai förstås, tollaren 2 år. Jätteroligt, vi har inte setts på länge av olika skäl. Och kameran var inte alls i fokus, det blev mest lite bilder på Makai vid Bartjärn. Så länge det finns andra än vi vid badplatsen är han kopplad med ett långt rep om ni undrar. Han och husse hade just gjort en löpvända så set satt bra med vattenlek.

*

*

*

*

*

*

*

Försenade julklappar fick både I och jag. Det går att läsa vem som fick denna om ni förstorar :-)

*

Hilda 17

*

I går kväll i strålande sol åt vi kräftor i all enkelhet

*

***

BARA FÖR ATT DET GÅR.......

***

Jag känner mig nästan som den forskningsingenjör jag en gång var när jag här i bloggen vänder och vrider på fjärilen för att se den ur alla vinklar. Det finns liksom två sätt att fota och visa fjärilar i bild. Det ena är det här, alltså största möjliga skärpa och så detaljrikt det går. Det andra är är att inte bry sig om skärpan och detaljerna utan bara se helheten, formerna och färgerna, bara ge skärpa som antydningar här och där. Det är svårare och roligast. Men den här gången fastnade jag i detaljerna som går att se och häpnar än en gång över skärpan och detaljrikedomen som långtelet med converter gör möjligt på flera meters avstånd. Det är samma känsla som när jag satt vid elektronmikroskopet och letade detaljer i utskiljnings- och dislokationsstrukturerna i härdbara aluminiumlegeringar. Nån slags nyfikenhet finns där, men idag mer en förundran över livet och funktionaliteten i varenda livsform. Jag är inte säker men gissar att detta är en vinbärsfuks. 

*

*

*

*

*

***

REGNSTRÅK ÖVER BARKEN

***
En stund vid kyrkudden i förrgår kväll innan i och jag drog oss hemåt

*

*

***

ÄNTLIGEN!

***

Det har sina sidor att bli gammal. Inte bara att kroppen åldras och humöret åker dalbana, beslutsamheten är inte densamma heller. Redan i våras insåg jag att ett par nya gympaskor var av nöden, dom gamla var helt nerslitna, uttänjda och slut helt enkelt. Ändå har jag gått minst 4 månader till i dom. Men idag gjorde jag slag i saken och åkte in till Ludvika.  Någon sportaffär finns inte längre i Ludvika men skoaffärer finns det, ett par stycken.  Nått måste det ju finnas tänkte jag, om inte riktiga gympadojor kanske en sommarlätt promenadsko. Men jag kom ut med ett par snygga gympadojor, kanonsköna. När jag i förbigående nämnde dom nya gympadojorna för sonen i telefon i kväll frågade han vad jag köpt så jag fick hämta kartongen och kolla vad dom hette. Saucony. Jaså dom sa han, såna har jag haft ett tag, dom är supersköna och ett av dom populära märkena idag.  Skönt tänkte jag, jag kanske i alla fall är kapabel att köpa skor fortfarande....

*

*

*

***

NORRA BARKEN - VÄSTRA STRANDEN

***

Lite blandat kompott  från ett par underbara timmar uppefter västra stranden på norra Barken, alldeles söder om Vanbo, i förrgår kväll.

*

Det första jag fick syn på var en familj storskrak

*

En motorbåt ute på sjön fick dom att sätta fart in mot stranden. Då ligger dom högt i vattnet, jämför med förra bilden!

*

*

Ett par med två halvvuxna ungar eller en förälder och tre halvvuxna ungar?

*

Mesta delen av tiden såg det ut så här, säkert träning på att söka efter fisk

*

När solen tittade fram blir det extra fint!

*

Och visst fanns storlommen där igen, ibland prydligt på rad....

*

....ibland utan tydlig formation

*

Också unglomarna tränade på att hitta fisk

*

Den här visade jag redan i går kväll men efter Janne E:s synpunkter har jag plockat fram solljusguldet i bilden lite mer

*

Formationerna undergick ständig förvandling......

*

....och här ser det mer ut som fritt flyt

*

Så småningom bestämde dom sig för att sakta dra sig över mot andra sidan sjön

*

Innan jag tog av talet fick vassen en smula uppmärksamhet.....

*

....plus en sista bild på dom tio storlommarna.....

*

....liksom annat som fanns där ute på vattenspegeln

*

Vad är det som ligger säg 20 meter till höger om fören på närmaste båten? Något man fiskar med?

*

Så tillbaka till vidvinkeln och nu faller ljuset ganska snabbt

*

*

På vägen tillbaka mot Söderbärke stannar jag vid Mässtenen. Här sägs dom dödsdömda fått sin sista smörjelse, Söderbärkes avrättningsplats ligger in bit in i skogen här. Sista avrättningen här skedde 1858

*

Barken är nog en sjö som passar lommarna bra, med klart och inte så näringsrikt vatten

*

Och titta, vad passar bättre än att avsluta med en ensam lom fotad med vidvinkeln

*

***