PÅ STAN - NORRKÖPING

***

Det är flera månader sen jag var inne i stan, Norrköping alltså. Hittills har jag undvikit alla onödiga affärsbesök och dito fikabesök. Mat måste vi ju ha men bara enstaka affärsbesök utöver mataffärerna. Nu har dock min mobil börjat krångla så det blev ett besök på Tre inne i stan i fredags. Och väl där gick jag en halvtimme eller så med kameran. För första gången provade jag också  fjärrutlösaren på stan, det kan nog bli bra så småningom. Fortfarande har jag mest kameran i handen, jag har inte kommit på något bra sätt att ge den rätt vinkel när den hänger runt halsen. Dessutom har jag heller inte plockat fram en sån där plastklämma vi brukarförsluta plastpåsar med, jag vill korta av remmen så att kameran hänger i brösthöjd.  Egentligen är det inte gatufotografi jag vill prova, gatufotografer gillar nog bäst att få fota på vanligt sätt. Eftersom jag kör med 24:an på kameran har jag tänkt mig kunna komma ganska nära folk och fota med fjärrutlösaren. Vi får se om det blir nånting av det.  Här kommer i alla fall två bilder från i fredags, gatufotografi eller inte, men svartvita blev dom.

*

*

*

***

LANDSKAPET - RISINGE

***

*

Landskapet utanför S:ta Maria i förrgår eftermiddag

*

***

CORONA OCH BONDEN OCH KRÅKAN

***

Bara för några dagar sen hade SvD en artikel om Coronaspridningen med rubriken "Corona släpper greppet om Sverige långsammare än i andra länder". SvD hade tillsammans med journalistnätverket Newsworthy tittat på hur överdödligheten  har utvecklats i Europa, inte bara nation för nation utan region för region. 9 av 21 svenska regioner har visat överdödlighet också under sommaren enl senast tillgängliga siffror trots att vi nationellt i Sverige haft normal dödlighet, eller tom en underdödlighet. Låter lite bekymmersamt alltså....

*

Lördagsartikeln

*

Idag, fyra dagar senare, rapporterar samma tidning - på första sida tom - att Sverige är det positiva undantaget från den  fortsatta och ökande smittspridningen i Europa och "få länder har så snabb nedgång i antalet smittade som vi har". Positiva tongångar med andra ord

Första sidan av dagens SvD

*

Artikeln inne i dagens tidning

*

Jag är lite besviken på SvD att dom inte särskilt kommenterar att dom publicerat två diametralt motsatta uppfattningar med några få dagars mellanrum. Det är fö samma artikelförfattare, Per Kudo, i båda. Dagens artikel innehåller vad jag förstår ingen egen research alls, den är ett referat av FHM:s presskonferens igår. Och rubrikerna till dagens artiklar tycks båda ha tagits från Tegnells uttalanden. Jämförelser med andra länder är tydligen helt ok när dom är positiva för Sverige, däremot omöjliga att göra när man talar om dödstal, "vi har inte sett slutet än" (förutom dom som är döda förstås).

*

Rent generellt är det lätt att konstatera att det tog åtskilliga månader för dom stora media att över huvud taget kritiskt börja  granska FHM:s policy och jämföra med verkligheten och internationell statistik. Public Service-media, som älskar att nagelfara, hårdgranska och ifrågasätta alla privata företag och initiativ, ifrågasatte ingenting under de första månaderna.

***

RIKTIG FOTOGRAFI - JUNIBACKEN

***

För mig är bloggen för det mesta en slags dagbok med bilder. I en dagbok brukar man kunna berätta om det som händer, smått och stort. Har man lust kan en dagbok också användas för reflektioner och funderingar, det gör tex jag. Huvudsyftet är ofta att få lufta sånt hjärnan är full av, det brukar hjälpa att berätta lite. Ni vet det där gamla, delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg. Det är också bra övning, det blir många bilder som jag naturligtvis försöker få så bra som möjligt. Samtidigt är bilderna nästan aldrig tagna eller inlagda här för att bli vad ska jag kalla det, konstnärliga? Eller mera riktig fotografi som flera här ofta talar om. Till skillnad då från såna här dagboksbilder. Fast nå´n gång händer det ju att jag lägger in såna bilder också. Här är en.

*

För övrigt kan man ju fundera lite om det är nå´n mening att lägga in dagboksbilderna, dom handlar ju bara om det jag sett eller tänkt, det kan väl inte intressera någon annan? Då  brukar jag tänka ungefär så här: Var och en av oss är visserligen unika individer, ändå har vi alla väldans mycket gemensamt. Ni vet det där med glädje och sorg tex, behovet att bli bekräftad, behovet att få tala med nån, få dela sina upplevelser och tankar. Känslan av ensamhet ibland, funderingar inför döden. Inte är väl jag ensam om allt det? Alltså tror jag många kan känna igen sig i det som egentligen bara rör mig. För egentligen rör det inte bara mig, det rör alla på ett eller annat sätt.

*

*

***

SOMMARSLUT - TANKAR OCH FUNDERINGAR

***
Sen några dagar är jag  ensam häruppe i Korsheden, jag skjutsade I till Finspång i onsdags där hon är med äldsta dottern. Jag njuter intensivt av sensommaren. Byn tystnar, det är alltid tomt vid badplatsen. Jag har precis gjort morgonens simtur, det är jag glad för eftersom det nu mulnat. Så konstigt det är, varken vattentemperatur eller lufttemperatur ändrar sig för att solen går i moln, men det blir aningen tråkigare att bada - glittret i vattnet försvinner. Och vattenglittret i sjön är lika viktigt som simturen i sig. Ljusa sommarmoln däruppe och miljoner vattenglitterreflexer på vattnet, då försvinner alla sorger och bekymmer. Fast att bada när det regnar är också härligt, ofta känns det då varmare i vattnet än i luften.  Att över huvud taget bara vara i och fokusera på det som händer i naturen är för mig en lisa för själen och stillar den inre oron.

*

Jag njuter också  av ensamheten, att kunna rå över dagen i alla detaljer. Det gör jag inte till vardags. Verkligheten förändras  allt snabbare. Jag är full av beundran för I:s sätt att hantera det som egentligen inte går att hantera. Själv känner jag mig ofta - eller egentligen hela tiden - otillräcklig. Fortfarande kan jag, utan att tänka mig för, bli irriterad . 

*

Såklart påverkar det fotograferandet och bloggandet. Varken fokus eller inre lugn är detsamma, dessvärre har det nog märkts i några av mina kommentarer också, sorry för det. Samtidigt är just fotograferandet och bloggandet ett sätt att för en stund kunna samla tankarna på något annat, det gör mig gott. Åtminstone inbillar jag mig det, det kan förstås också ses som ett sätt att fly från verkligheten.

*

En som inte flyr från verkligheten är däremot Björn Natthiko Lindeblad, ni vet han som varit buddhistmunk i 17 år, och en av de få sommarpratare vi lyssnat till i år . För oss blev det närmaste en meditation att lyssna till honom. Totalt befriad från den självupptagenhet som annars många sommarpratare ger exempel på, därtill en ödmjukhet som gör starkt intryck. Har ni inte lyssnat på honom,gör det!

*

Bartjärn, Korsheden

*

***