LÄTT JUSTERAD

***

Att det är en smula regnigt och ganska kyligt (5 C i natt) gör mig just nu ingenting. Jag sitter där jag sitter ungefär. Ren baggis men ändå. Häromdagen när vi satt och åt i uterummet lyckades jag få en rejäl sticka i foten (jag springer ofta barfota i Korsheden, obehandlat trägolv). Sådär 1,5 cm, väl inkörd utan chans att själv få ut den. Det blev vårdcentralen i Smedjebacken, en liten lokalbedövning och ett skalpellsnitt. Inget märkvärdigt alls, det är bara det att snittet ligger exakt under trampdynan på framfoten och än går det inte att lägga tyngden där. Så nu några dar tar jag inte många steg i onödan.....

*

*

***

SVARTVITT

***

Tar man bort färgen (praktiskt taget alla digitalkameror registrerar i färg) tar man också bort naturavbildningen. Hux flux är man befriad från misstankar om pictorialism och vykortsknäppande, allt blir genast mer seriöst och rentav en smula konstnärligt......

*

Lite mer seriöst är det ingen tvekan om att svartvitt nästan alltid ger ett allvarligare intryck, färg och livsglädje hör ju på något sätt ihop. Faktiskt är det ett av skälen till att jag nästan alltid vill ha mina bilder i färg. Livet är alldeles tillräckligt allvarligt utan att jag understryker det i mina bilder. Så långt jag kan strävar jag efter att betona det positiva i tillvaron. Jag vet ju - det jag betonar och fokuserar på växer i mig, det jag avstår från att ge uppmärksamhet får allt mindre grepp om mig. 

*

I just den här bilden har jag så klart gjort tvärtom. Det automatiskt allvarliga i det svartvita har jag förstärkt genom att hålla bilden mörk. Själva motivet ser inte så kul ut i färg och i verkligheten heller, det är grisgården vi passerar varje dag. Grisar har en fullständigt fenomenal förmåga att böka upp jorden och resultatet blir massor av sten. Så motivet i sig passar  för att göra ännu dystrare. Förutom att bilden är mörk har jag vignetterat, men inte mer än man ser alla stenar.

*

*

***

VITKINDADE I SVARTVITT

***

Häromsistens, för prick en vecka sen, ute vid kyrkudden i Söderbärke. Efter att Marianne gått kom dom vitkindade gässen tillbaka. Tre par med en, tre resp fem ungar, kul. Ungarna var av rätt olika storlek i dom olika kullarna. Motljuset var starkt, rakt mot solen nästan, alltså föll det sig naturligt idag att testa svartvitt. Här kommer några. 

*

*

*

*

*

*

***

ASFALTERING - LUDVIKA 1955

***

När jag såg Mikael Goods fina asfalteringsbilder kom  jag ihåg att jag nyss bläddrat förbi några egna bilder på asfaltjobb, dock från 1955. Som dom flesta av mina riktigt gamla  svartvita bilder är motiven från Ludvika, min uppväxtstad. Här korsningen mellan Fredsgatan och Engelbrektsgatan. Kameran var min lilla Robot IIa så bilderna här är skannade från 24x24 mm negativ.

*

*

*

***

TÅGET FRÅN FINSPÅNG

***

Det är många år sen persontrafiken på järnväg till Finspång försvann. Det gamla spåret upp mot Ljusfallshammar (en gång i tiden ända till Örebro, smalspårigt) är också sen länge upprivet och borttaget. Däremot finns fortfarande godstrafik ned till Kimstad där spåret ansluter till stambanenätet. (Det går nog knappast efter någon tidtabell, men kanske ett par gånger i veckan.) Trodde jag, via FB-kommentarer har jag lärt mig att det går två gånger per dag, middag och kväll och att det inte transporterar för Siemens. Två gånger sista månaden har jag fått stanna för rött ljus när jag vid sex-halvsjutiden på kvällen varit på väg till Ekön. Det är storindustrierna Gränges Aluminium (och Siemens) som får en del av sitt tunga transportbehov  tillgodosett.

*

*

***