SAXEVÄGEN

***
Efter åskan och regnet höll det upp i går kväll, alldeles lagom för en promenad. Saxevägen förstås, var annars? Det var fortfarande lite halvskumt i det mulna vädret men också fortfarande varmt. På håll kände jag genast gen äldsta dottern som kom på cykel, också efter att ha hämtat frisk luft efter innesittande på eftermiddagen. Och det blev tre kilometer nästan utan smärta, det tar sig :-)

*

*

***

ÅLAR OCH GÄDDNATE, SAXEVÄGEN

***

Jag gillar att stå där på den lilla träbron och titta ner i det mörka vattnet. Näckrosor, gäddnate och lite vattenväxter jag inte kan namnet på. Det är alltid något som lockar till ett foto eller två. Efter att precis ha läst ålevangeliet kan jag ju undra om det finns några ålar därnere i bottengyttjan, det ser ganska dyigt ut. Och hit upp kan dom enkelt ta sig, det är segelbart via kanaler och slussar från Mälaren och Östersjön ända upp till Barken.Det vore ju roligt att se en ål här och veta att den som ynka liten glasål faktiskt kommit ända hit från Sargassohavet, det mytomspunna.

*

*

***

NOTERAT UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Häromdagen, noga räknat i förrgår, kollade jag färgläget i naturen på min promenad utefter Saxevägen. Jag har haft känslan ett tag att gult dominerar, åtminstone som blomfärg. Och visst finns det mycket gult just nu, men långt från bara. 

*

Renfana syns överallt utefter vägkanterna

*

Gullris, kanske höstgullris, är också vanligt, särskilt vid kanten till våtmarken innanför spången

*

Humlorna älskat just gullriset

*

Någon av alla fibblor. Eller fettistel kanske

*

Fälten är förstås fortfarande vackert gröna. Med vita inslag förstås. Och var tar all den här plasten vägen så småningom?

*

Tistlarnas lila färger gillar jag

*

Och detaljerna är också värda att ses, samma bild croppad

*

Rönnarna har gott om bär  som nu börjar få riktig färg. Vargavinter kanske?

*

En del buskar har fått mer färg än andra

*

Ut mot våtmarken blandas det gröna och det gula

*

Eftersom den var från samma promenad får den hänga med en gång till

*

På hemväg får den här kombinationen mig att stanna till med kameran

*

***

AUGUSTI

***

Kvällarna mörknar allt tidigare och också vattnen blir mörkare - det är augusti. Dom flesta av sommargästerna i Korsheden har återvänt till städer och jobb, det är märkbart tystare och vi är allt oftare ensamma vid badet i Bartjärn. När jag handlade i ICA-affären inne i Söderbärke i eftermiddags var det ingen trängsel - under högsommarveckorna var affären alltid full, precis som parkeringsplatserna utanför. På altanen svärmade flygmyrorna i eftermiddags, också ett sensommartecken, liksom att mjölken är i det närmaste överblommad.

*

Visst kan jag känna vemodet glimta till ibland, vemod att sommaren redan går mot sitt slut. Samtidigt känns det skönt, fullbordan finns nånstans där framme.  Och nu när promenader är möjliga, i varje fall vissa dagar, kan jag fortfarande vandra utefter Saxevägen. Och fortfarande står jag gärna nere vid träbron, Spången, och tittar ömsom ut mot Barken, ömsom in mot våtmarken. Rördrommen hör jag inte längre, kanske har den dragit vidare, möjligen är den bara tyst, men jag är glad över att både ha hört den och sett den. Ibland tittar jag rakt ner i vattnet, det finns motiv också där......

Förstora! 

Från träbron mellan Saxenäsvägen och Nohrstedtsvägen

*

***

DE GAMLE OCH SAXEVÄGEN

***

Trots den för mig  bekanta vyn påverkar mig den här bilden starkt. Det slår mig med full kraft att det nu är vi som är de gamle. Oavsett om perspektivet är Korsheden eller familjekretsen. Bilden är från i går och en vanlig landskapsbild, eller kanske ska jag säga landsbygdsbild. I har hunnit en bra bit före, men trots att hon är på väg att försvinna ut ur bilden i bortre högra hörnet syns det ju att hon inte studsar fram. Själv studsar jag inte alls just nu och är redan på efterkälken.

*

*

Ofta har jag med både lamm, kor och hästar på mina bilder från Saxevägen. Grisarna är med mera sällan, dom är inte lika, vad ska jag säga, bildmässiga? Här är dom i alla fall, Werner och Werner. Dom grymtar alltid efter mat när vi går förbi men det blir mest då och då när barnbarnen är med.

*

För att inte bara ha med pictorialistiska bilder tar jag med en tredje som i alla fall inte är klassiskt pictorialistsisk utan sådär modernt oregelbunden och tvetydig vad gäller avsikten. Fast fortfarande i färg och fortfarande från landet då, så modernt blir det ju inte heller. Nånting postvykortsbild i alla fall......

*

***