COLA PÅ BURK

***

Mer komplicerat är det inte. Livet alltså. Köp en cola på burk får du se. Man blir glad i hela kroppen. För att inte tala om ansiktet. Vaddå, jag? Är det jag som gör det komplicerat? Du menar förra bloggen? Jamen det var ju då ju. Nu är nu och här är här.  

Jag ser att jag brutit mot en av Gösta Skoglunds regler, ni minns väl att man inte ska ha flaggstänger eller gatlyktor som växer upp ur huvudet på folk? Inte exakt så här, men Vilmas huvud blir liksom delat av kanten på markisen, ena bakgrundshalvan är ljus himmel, andra är mörkt markistyg. Fast ni ser väl att den halvfulla burkens ljusa och mörka halvor korresponderar med bakgrunden fastän speglat. Jag funderade länge på hur jag skulle få till kompositionen just så......

*

*

***

MINST TVÅ KAMEROR OCH ETT ANTAL OBJEKTIV SÅKLART!

***

Det var greppet jag fastnade för, handlaget. Det naturliga, i mina ögon mkt kvinnliga, greppet om mobilen. Så där ser jag sällan män hålla i mobilerna. Och jovisst är det ett av barnbarnen, men det är inte därför jag visar bilden. Barnbarnen är dom enda modeller jag har tillgång till och eftersom vi känner varann väl blir både ansiktsuttryck och kroppsspråk otvungna och naturliga. Vid det här tillfället satt Agnes sysselsatt med sin mobil framför pappa som tar sig en eftermiddagsslummer i soffan. Min enda "modellinstruktion" var att lågt säga hennes namn, Agnes, vilket fick henne att vrida på huvudet. I samma ögonblick tog jag bilden.

*

Allt oftare har jag två kameror tillgängliga, åtminstone när barnbarnen är här. Förutom A7RIII:an, numera oftast försedd med den fasta Sonyvidvinkeln, också min gamla 99:a, antingen med Zeiss-135:an eller  Minolta-85:an. Alla är klara favoriter. Det är fö också mina Sony-telen 70-200 och 100-400, fast då mer till fåglar och sånt, simhopp tex. Så har jag ett billigt makro som måste med, 90 mm-tamronet. Få se nu, hur många objektiv kan vara favoriter samtidigt utan att devalvera favoritbegreppet..... ?

Leica har jag inte någon, inte Fuji heller. Det är ett givet handicap har jag förstått, alla riktiga fotografer har ju det, så egentligen borde mina bilder ha lite extra  poäng redan från början, innan dom går in i slutbedömningen så att säga. För det är väl poäng det handlar om, fotograferingen?

*

*

***

A FRIENDLY SMILE

***

*

*

***

KVINNLIGT KANSKE?

***

Man får hålla tungan rätt i mun nuförtiden när man uttalar sig, det är lätt att trampa fel. Inte minst på genusområdet. Och hästsvans - om det nu fortfarande kallas så -  är definitivt inte något kännetecken på just kvinnlighet. Lovisa själv säger nog aldrig hästvans förresten,  hon säger tofs bara. Så kanske det bara är killar som har hästsvans - mest äldre har jag fått för mig - tjejer har nog tofs. Och det har jag aldrig hört killar säga, att dom har tofs i nacken liksom. Men helt säker är jag inte. En sak är jag dock alldeles säker på, jag gillar Lovisas frisyr med tofs i nacken.

*

*

***

OPEN-MINDED

***

*

*

**