TEKNIKEN OCH BILDERNA

***

Beckman. Religionshistoria. 1955. Tredje klass i den fyråriga realskolan, 3⁴a hette min klass. Ungefär som nian idag. När jag gick i folkskolan hette ämnet inte religionhistoria, det hette kristendom. 

*

Bilden är oskarp och en av många jag aldrig brydde mig om att göra på papper. Dåliga och oskarpa bilder hade jag gott om redan. Eftersom jag lånade tidskriften Foto visste jag hur det skulle se ut. Jag kommer ihåg ett helsidesporträtt av en ung flicka än idag, ljus fräknig lintott med ljusa knivskarpa ögon. Jag tittade på den bilden många gånger och såklart var den fotad med en Leica, kanske hade M3:an kommit, och så en optik på Summi... nånting. Det var helt ouppnåeligt för mig, kamera och optik för sig.

*

Konstigt nog tappade jag aldrig sugen, jag fortsatte att fota, i stort sett allt jag kom åt. Jag visade aldrig bilderna för nån, möjligen mamma och pappa ibland. Glädjen fanns i själva fotograferandet, pappersbilderna blev för det mesta aldrig som jag tänkt eller hoppats. 

*

Idag tycker jag att jag hittar den ena bilden efter den andra som har värden. Inte bara som historiskt dokument utan också som bild. Men såklart också som historiskt dokument. Det som slår mig bildmässigt är att jag då var mkt friare i mitt fotograferande, jag tvekade inte för att det kanske inte gick, att ljuset kanske inte räckte till och att vinklarna var konstiga, jag fotade på bara. Och nu när jag skannar hittar jag som sagt den ena bilden efter den andra som jag tycker har värden. Det där med bra eller dåliga bilder lämnar jag därhän, det är en endimensionell skala som inte tar in varken fotograf eller åskådare eller sammanhang. I flera år har jag däremot insett att jag numera tar väldigt konventionella, jag skulle säga kontrollerade, bilder, men det har visat sig mkt svårare än jag trott att avprogrammera den stilen. Alltså fortsätter jag att fotografera, det ger mig fortfarande glädje och det får bli som det blir tills vidare. 

*

*

***

HJÄLP, DET BRINNER! - LUDVIKA 1955

***

I väntan på att kunna (!) börja blogga igen med hedern i behåll (:-) började jag förbereda tredje boken i serien med 50-talsbilderna. Den kommer innehålla bilderna från första småbildskameran, Robot IIa ni vet. Jag har drygt 30 filmer, alltså uppåt 1500 bilder, tagna med den kameran tiden sommaren 1955 till sommaren 1957. Kanske har jag snart skannat hälften vid det här laget. Fortfarande hittar jag sånt jag inte gjort men som verkar intressant. (Jag har inte tagit film för film och gjort alla bilder, jag tar det som ser mest intressant ut först vilket betyder att det alltid finns ogjorda bilder på filmerna). Den här serien är  tagen första hösten med kameran, alltså hösten 1955.  Jag är fjorton, ska snart fylla femton.

*

För Ludvikabor: I villan i hörnet av Högbergsgatan och Ljunghällsvägen huserade då Värmebolaget, en VVS-firma. Det praktiska jobbet gjordes i ett träskjul som fanns på tomten. Där fanns säkert acetylengastuber och syrgastuber för svetsjobb. Särskilt på första bilden kan man se hur den brandman som först börjar spruta liksom tar skydd hukande ifall det skulle smälla där framme. Denna första bild är tagen från vår balkong på andra sidan Högbergsgatan (vi bodde i mellanvåningen på trevåningshuset med adress Carlavägen 31) .

*

Brandbilen på plats på Högbergsgatan. Man ser att det brinner inne i träskjulet. Första brandmannen hukar bredvid schascykeln och verkar ha fått igång  vattenbegjutning med en klen slang, kanske med självtryck från bilens tank. Av den platta slangen med större dimension kan man se att högtryckspumpen ännu inte är igång. (Tunellis hus närmast till höger utanför bild, Ljunghällsvägen går ner till vänster om villan som skymtar till vänster i bild)

*

Så Så är vattnet på väg.....

*

Bättre fart på vattnet......

*

*

Är det släckt nu?

*

Nej, det verkar fortfarande brinna. Här noterar jag att medan de flesta brandmännen är klädda i overaller har en av dem en lång elegant rock, det är väl brandchefen kan jag tänka

*

Branden verkar släckt och traktens ungar har hunnit samlas

*

***

VERKSTA´N - LUDVIKA 1956

***

Man baxnar - dvs jag baxnar - när jag ser arbetsmiljön. Inga avgasslangar i taket, ingen belysning att tala om. Men vänta, det ligger trots allt en avgasslang på golvet, den går från bilen till höger i bild. Såklart, kolmonoxid kunde man inte tolerera ens för 65 år sen. Arbetsställningen ska vi absolut inte tala om. Eller tvärtom förstås, det är det vi ska tala om. Hängande över motorhuvar som inte går att öppna ordentligt, och ska man jobba under bilen får man snällt ligga platt på golvet, ena änden lyfts upp några decimeter från golvet. Man får bara hoppas ingen kommer åt handtaget på pallbjörnen eller vad den heter. Men så såg det ut, 1956, +- 1 år. Det måste rimligen vara Sigurd Nilsson i Ludvika, jag ser att den första är en Opel Kapitän, sen tror jag en Opel Rekord. Och Sigurd Nilsson hade också Vauxhall, det är väl därför jag är där, vidare hade dom Chevrolet och kanske några till. Kanske utveckling är bra ibland ändå?

*

Kameran är min gamla Robot IIa, 24 x 24 ni vet, med en Xenar 37,5/2, 8 på. Det är en kamera jag gärna skulle vilja ha, vet ni nån som har det köper jag gärna, inga fantasipriser dock......

*

*

***

KANSKE VAR DET LENNART OLSSON.....LUDVIKA 1956

***

....som inspirerade mig att ta en serie bilder nere vid viadukten i änden på Storgatan i Ludvika. I alla fall har jag en serie bilder därifrån där jag uppenbarligen försöker få till något som har med linjer och perspektiv att göra. På den tiden (1956) lånade jag  fototidingarna på bibblan och försökte då och göra något liknande - grafiska och dramatiska bilder på broar, vägar, gatlampor,trappor och kraftledningar. Det gick väl så där. Av dom 10-15 bilder jag har kvar negativen på är det denna som ger mig något. Nu blev det ändå inte riktigt en bild som lever på linjerna.i viadukten, det kom en lekande grabb och rullade sin bildäcksslang uppför viadukten på min sida. Kanske är de ett slags gatufoto i stället. Fack och etiketter är det länge sen jag struntade i, men jag behöll den dramatiska formen jag var ute efter. Robot IIa 1956.

*

*

***

FÖRSTA GÅNGEN FÄRG - LUDVIKA 1956

***

Mitt i negativalbumet med 24 x 24-bilderna från Roboten, bland dom svartvita filmerna, fanns en positiv färgfilm, en Ferrania, tagen sommaren 1956. Alldeles säkert dom första färgbilderna. Såvitt jag förstår har jag tagit bilderna samma dag, det är en fin sommardag, och jag har gissningsvis cyklat genom stan eftersom jag var femton år. Kvaliteten är inte så hävlig men jag visar hela serien ändå, för mig är det en nostalgitripp men det visar också den charmiga småstaden Ludvika långt innan butiksnedläggningar, obebyggda rivningstomter och stora parkeringsytor satt sin prägel på stan. Jag börjar där vi bodde, från mellanvåningen i trevåningshuset på Carlavägen 31, hörntomt Carlavägen/Högbergsgatan   

*

Från balkongen, huset mittemot. Där bodde Tunelli , en tomt vi inte vågade sätta vår fot på, strängare fanns inte

*

Fortfarande från balkongen, snett över Högbergsgatan, huset till vänster låg, från balkongen sett, till höger om Tunellis hus. Det här huset var ett fyrafamiljshus, här bodde bla Paavo som jag flera gånger bloggat om. Man ser hörnet av tomten till vårt hus och det är Carlavägen som mynnar ut på Högbergsgatan

*

På gården står pappas splitternya Vauxhall Velox

* 

Storasyster Sigbrit sitter och läser på gräsmattan. Kan det vara Fickjournalen kanske?

*

Här är jag inte hundra men jag tror det är Skolgatan bort mot Vasaparken och Kasttjärn och nya telegrafhuset där framme till höger

*

Här är jag i alla fall på Carlavägen på väg upp mot stan men ser mig tillbaka ner mot Högbergsgatan. Bilen där framme (tvåtaktare ser det ut som) är just på väg över Skolgatan och till höger ser Nya Folkets Husbygget ut att ha startat

*

 Här har jag kommit upp till Storgatan. Till höger ligger torget där Domus börjat byggas, bussen kommer på Storgatan och korsar just Carlavägen.I det röda huset mitt emot ligger speceriaffären Olle Ericsson med ingång på hörnet, där hade jag gjort mitt första jobb (cykelschas) en vecka tcå år tidigare. Huset är ju sen länge borta, där ligger nu Handelsbanken  i hörnan. Längst bort i bild ser man stadshuset, där låg stadsbiblioteket på bottenplanet där jag jobbade extra ett par gånger i veckan, för att få pengar till film

*

 Så har jag tagit mig Storgatan fram ner mot Viadukten som ni ser längst bort i bild. Hörnaffären till vänster var väl den som hette Ferms hörna? Och till höger ser man Hemslöjden

*

Så har jag tagit mig över viadukten och är på väg ner på andra sidan. Byggnaden till höger kallades ASEA-skolan och inrymde bla ASEA verkstadsskola, men här hade också läroverket hyrt in sig, vi hade fler lektioner här än i det gamla läroverket vid Vasabacken, det som nu är grundskolan Vasaskolan. Vid trottoaren till vänster där folk går låg Wienerkonditoriet. Där hände att jag köpte en halv buttekaka när suget satte in

*

Så framme vid ASEA-plan. Gillar att det står ASEA och inte ABB eller Hitachi på högkontoret.

*

Så har jag cyklat runt ASEA och tagit mig till badplatsen Hällarna vid Väsman

*

Sista två bilderna är jag osäker på, känner inte riktigt igen mig men jag tror jag fortsätter cykla ur stan, är det kanske träimpregneringen som ligger därnere? Fast den borde jag känna igen, där har jag också haft sommarjobb

*

*

Så var det, Ludvika i färg 1956

***