Khalad Photography Blog
EN ALLDELES VANLIG KVÄLLSPROMENAD - HEMMA I FINSPÅNG
***
Efter en hel dag inomhus kändes det skönt att komma ut. Det hade slutat regna och klarnat upp och månen steg, inte riktigt full än - blodmånen kommer natten till måndag! Ni vet, fullmåne och total solförmörkelse samtidigt, fem på morgonen förstås. Men nu är nu - bara att komma ut och andas sån där luft som det blir efter regn, luft med massor av syre, och en aning skärpa samtidigt, en liten liten föraning av hur det kan kännas när första frosten kommit. Klockan var precis sju, det började redan mörkna en smula, men samtidigt hade himlen i väster den där blå tonen som skvallrar om rymd och oändlighet och ljusrosa molnslingor fanns förstås också. Det var inte svårt att gå ut om ni förstår vad jag menar.
*
På "mammas" gata, 200 m hemifrån, med dom där blåa och rosa himmelsfärgerna i väster
*
Men jag går åt andra hållet - inte sämre det, för det är där månen lyser så fint
Mammas gata igen, men åt andra hållet och nästan nere på genomfartsleden
*
Jag går sällan i centrum, men idag blir det så. Höghusen lyser med sin frånvaro, men månen lyser på riktigt och följer med på promenaden och det känns fint.
Lite närmare centrum och månen följer med
*
Och mer i centrum än så här blir det inte i Finspång, här passerar jag kommunalhuset
Centrum - Finspångs kommunalhus
*
Här finns faktiskt lite affärer även om det mesta ligger i köpcentrum utanför "stan"
Affärsverksamhet finns fortfarande i centrum
*
Himmelsljuset ändras hela tiden och det är blå timmen, ingen tvekan. Rymd och oändlighet och den där obestämbara längtan utan mål, med ett stänk av melankoli
Finspång - blå timmen
*
Jag korsar centrum och går över bron och tittar västerut igen mot slottet och de gamla industriområdena
Utsikt mot nordväst och det gamla industriområdet
*
På andra sidan möts jag straxt av Siemens skylten. Det slår mig, kanske drabbas också dom av Volkswagenfusket? Sällan har ett industrifusk fått så stora konsekvenser, det är ett grundskott mot industritysklands kanske viktigaste kännetecken - kvalitet och pålitlighet. Vem ska vi nu tro på?
Fullständigt ofattbart är det och här kan det knappast vara en enskild person som orsaken, här måste ju hela utvecklingsavdelningar vara inblandade. Obegripbart.
Siemens, fd Alstohm, fd ABB, fd STAL LAVAL....
*
Jag svänger in på Slottsvägen, mot min gamla arbetsplats, Metallverken. Också där har ju ägarkonstellationerna skiftat. Jag började där 1965, och det hette Svenska Metallverken. Så blev det Gränges och Gränges Aluminium, Outokumpu....Men först passerar jag Siemens stora byggnad
En av Siemens stora, lite äldre men uppfräschade industribyggnader
*
Grängesnamnet har kommit tillbaka på en del av verksamheten här där nästan alla byggnader är från 1700-talet men i full gång
Slottsgatan med slottsmuren och de gamla, fortfarande aktiva industribyggnaderna
*
Så passerar jag ytterligare en av de gamla 1700-talsbyggnaderna...
Ytterligare en 1700-talsbyggnad
*
...innan jag tar den branta trappen upp mot klockstapeln. Väl uppe ser jag ner innan jag så går den sista biten hem utan att använda kameran
Trappen upp mot klockstapeln, vy nedåt
*
Dags för sängen, ha det gott!
*
***
POSITIVT ÖVERRASKAD
***
Ja, jag är positivt överraskad att A7S:en och 55/1,8 går så bra ihop. Båda är ju bra grejor, inte för det, men kameran har bara 12 Mpix och att det funkar så bra till landskap överraskar åtminstone mig. Jo, jag vet, inte så bra när jag drar upp det till A2-kopior eller större, men ändå.
*
Här kommer ett par exempel, och ni kan aldrig gissa varifrån motiven är - Saxevägen, Korsheden, Dalarna! Jag tycker både lyster och skärpa är mer än ok.
Förstoras!
*
*
Har nu varit ensam häruppe sen i torsdags och alltså mycket tid för foto och bloggar, men i em bär det iväg hem till Finspång igen. Där finns en hel del annat att göra - också! Önskar alla fina septemberdagar, här har det varit en solig och fin förmiddag!
***
MAN FÅR VÄL VARA GLAD PÅ FS?
***
Nånstans på vägen har jag kommit underfund med att jag mår bättre av att fokusera på det som är positivt, ger tillfredsställelse och sinnesro och det som är vackert i stället för att göra tvärtom. Ibland när jag bläddrar bland bloggarna här på FS känns det som det har blivit populärt att vara desillusionerad, besviken på livet eller upprörd över människans ondska. Det är inte svårt att förstå, det finns många goda skäl både att bli besviken och upprörd. Och det är självklart ok att uttrycka det på FS. Och jag ser, hör, läser om allt detta också. Men jag tror också att det vi säger, skriver och framförallt gör sprider ringar omkring oss hela tiden. Och jag tror att jag gör större nytta för fattigdomen genom att ge en tiokrona eller ibland en hundralapp till hon som ofta sitter utanför ICA i Söderbärke än att ondgöra mig över fattigdomen i världen i en blogg. Bara för att förklara hur jag tänker och känner, inte för att kritisera hur någon annan gör.
*
Häromdagen åkte jag till skogsbrandsområdet igen. Hade otur med vädret, gråmulet med duggregn och ganska stark vind. Och första intrycket är fortfarande det livlösa, det sterila, det sönderbrända
*
Typiskt vy inom skogsbrandsområdet
*
Otroliga mängder travat virke ligger fortfarande och väntar på att bli omhändertaget
Travat virke i väntan på att bli omhändertaget
*
Och omkullvälta, sönderbrända rotvältor bildar dramatiska mönster
Sönderbränd rotvälta
*
Men när jag började se mig närmare omkring var det mycket att glädjas åt
Vackert klockbestånd intill den brända stubben
*
Gräs och andra enkla växter ökar snabbt sin areal och börjar förta det sterila intrycket
Friskt, grönt gräs
*
Jag klättrade aldrig upp för att kolla, men nog ser det ut som det finns liv i dom här annars ganska brända björkarna? Gruppvis har dom börjat bilda löv igen
Björkar med grupper av nybildade löv
*
Och inte minst ormbunkarna sprider sköna färger som skvallrar om liv....
Ormbunkar
*
Det var lätt att hitta mycket att glädja mig åt!
***