STORSKRAKE SAXE

***

Egentligen satt jag därnere på träbron (Spången) utefter Saxevägen i eftermiddags  för att se om jag kunde få en skymt av rördrommen. Jag hörde den när jag gick därnere i går kväll och den upplät sporadiskt sitt karakteristiska läte också nu. Men jag hade inte suttit där så länge förrän jag fick sällskap av ett par grabbar som började fiska med sina kastspön så jag begrep att det var en fåvitsk tanke. Få fåglar är så skygga av sig som rördrommen har jag förstått. Men det blir fler tillfällen, det finns en bra bänk på bron så rätt klädd är det inget bekymmer ens för mig att sitta där ett par timmar. Och ensam i stillhet på bänken kanske det finns någon liten chans.

*

Ändå satt jag kvar där i närmare två timmar, tänkte alltid kan något dyka upp. Och visst gjorde det. En storskrake, hona antar jag, kom simmande med nio små dunbollar i släptåg. En satt på hennes rygg och honan och ungarna sam omkring i närheten av mig en bra stund. Jag fick för mig att det var samma unge som satt på hennes rygg hela tiden, säkert en halvtimme, och jag funderade på om det var den starkaste ungen som behöll platsen för sig själv eller om det möjligen var den svagaste ungen som verkligen behövde vilan och hjälpen? Det lär jag väl aldrig få veta men jag gissar att det är som vanligt i naturen, den starke som styr. Eftermiddagssolen låg på och det blåste rätt hårt så bilderna har lite hård och orolig karaktär. 

*

Här kommer dom, storskrakehonan med nio ungar

*

Ibland försökte fler komma upp på hennes rygg

*

Ungarna verkade trygga och gjorde små utflykter på egen hand

*

Några cyklister kom förbi och fick dom att vända igen

*

Snart kom dom tillbaka igen fast ungen på ryggen är blyg för fotografen

*

*

*

*

När dom kom nära strandkanten här satte ungarna iväg i ett fasligt tempo och for runt, dök och skvätte vatten så det stod härliga till. Dykträning och äta-träning antar jag?

*

Fin stund också utan att se något av rördrommen! Men nånstans härute i våtmarken står den och  - ja, vad säger man - tutar? Eller brölar?Den kan höras flera kilometer, så mycket vet jag

*

*

***

KORSHEDEN - MED LÅNGTELE SOM MAKRO

***

Innan regnet kom i går kväll kröp jag lite på alla fyra i gräset för att se om jag kunde hitta något intressant. På kameran satt inte makrot utan längsta telet som förvånande nog är ett bra alternativ till makrot . Egentligen inte så konstigt eftersom det fokuserar ner till 98 cm och 4o0 mm på ca 1 m funkar bra som ett slags makro. Skärpeproblemen jag ibland skrivit om är dessutom icke-existerande när jag jobbar så här.

*

Det som roade mig mest var att jag hittade spår av vårens extremt intensiva "snö"fröande  överallt. Dom flesta tycks vara överens om att det särskilt är asparna som bidragit med dom största mängderna, men det finns väl mkt annat, sälg och vide tex,  som också bidragit, men jag antar att det mesta jag noterat är från aspen. Skall ni se vad jag sett  behöver ni förstora bilderna.

*

Flygfrönystan, gissningsvis från asp, uppträtt på ett grässtrå. Komplex tredimensionell struktur där fröerna sitter som noder omgivna av täta nätverk av ytterst många och fina trådar.

*

Ytterligare en bild, croppad, som visar hur otroligt finmaskiga och komplexa "snöflingorna" vi sett är

*

På  nästan alla blommor och gräs kan jag se små rester av det intensiva fröandet, men man får titta noga

*

Det gäller också djupt inne i gräset, men här får man leta mer för att faktiskt se

*

Så också här

*

Liljekonvalsbladen lyser fint i det sneda solljuset

*

Blomningen har börjat men marken här är torr och ger kortväxta plantor med ännu kortare blomskaft

*

***

FRONTEN

***

Precis som utlovat kom väderomslaget i kväll. Men fronten låg länge vid västerhorisonten och tryckte, det syntes knappt att den rörde sig. Här tar den just solen i sitt grepp och ytterligare ett par timmar senaste regnar det. Skönt!

*

*

***

GÅRDEN - VIBBERBO

***

*

*

***

KORSHEDEN JUST NU - PRECIS SÅ VACKERT DET KAN BLI

***

Precis just nu är det så vackert det kan bli, åtminstone är det så jag känner. Björkarna har slagit ut här uppe i Korsheden under förra veckan, nu ser jag alla dom andra träden och buskarna också på väg att slå ut - lönnarna, bukettaplarna, den stora pilen.....Ängen är redan full av fjärilar, rödhaken och dom andra sjunger för fullt, tyckte jag hörde morkullan häromkvällen även om jag inte såg den ta sitt varv runt ängarna och åkrarna precis som den gjort i alla dom drygt femtio år vi varit här.  Femtio år förresten, vad tar tiden vägen? Jag tror den försvinnner in bland björklöven och dunstar bort med vårvinden. Tiden, det där märkliga, som inte finns. Det finns klockor men det betyder ju inte att det måste finnas tid. Förändring och årstider, det är vad som finns, både klockor och tid är mänskliga påfund. Och vill jag har ro i själen hittar jag den i naturen, i allt det vackra. Skönhet är en av nycklarna. Det har jag redan skrivit om i boken Hjärtats Röst (2015):

Enkelhet är en av skönhetens nycklar

och skönhet i sig själv är en nyckel  

till vår egen gudomlighet

Andlighet är som en ohörbar ton

som hjälper oss att få kontakt

med det vi en gång lämnade

och det vi en gång ska till

*

Ladan och ängen sedd genom björkarna från toppstugan (gäststugan som ligger typ 10 meter högre än huset)

*

***