ANOMALIER OCH TIDSKAPSLAR

***

Tidskapslar har ni säkert hört talas om. I SF-böckerna sätter man sig i en tidskapsel när man vill förflytta sig i tiden. Dom finns, fastän fungerar på ett annat sätt än i SF-romanerna. Jag passerar några varje dag på Saxevägspromenaderna. Det är små avsnitt av verkligheten där tiden är avstängd, tidknappen är ställd på Off helt enkelt. Så har den varit ställd rätt länge. Som här tex. Allt ser ut som vanligt för den som är van vid landet (fast det ser inte alls ut som i City, det varken låter, luktar eller ser ut som i City). Men som sagt, på landet är det som vanligt. Korna betar, idisslar, råmar och kliar sig mot det döda trädet. Just så har det sett ut inte bara de sista tjugo åren utan de senaste  200 åren, minst. Kanske var grusvägen lite lerigare förr, i varje fall när det regnat. Men annars lika.  

*

Såna här tidskapslar är sköna att gå i. Den avstannade tiden gör gott i själen, var den nu sitter, i alla fall känns det skönt, både i knoppen och själen. Det är inte bara det att jag flyttas 200 år bakåt i tiden, det är just det här med Off-knappen.Tiden "går" helt enkelt inte här. Då försvinner jäktet och pressen, alla jämförelser blir meningslösa och begreppet konkurrens har ingen mening. I stället finns plats för annat som har ont om plats när tidsknappen står på On - frihet, glädje, kärlek till livet, längtan.

*

*

***

PÅ STAN - NORRKÖPING

***

Det är flera månader sen jag var inne i stan, Norrköping alltså. Hittills har jag undvikit alla onödiga affärsbesök och dito fikabesök. Mat måste vi ju ha men bara enstaka affärsbesök utöver mataffärerna. Nu har dock min mobil börjat krångla så det blev ett besök på Tre inne i stan i fredags. Och väl där gick jag en halvtimme eller så med kameran. För första gången provade jag också  fjärrutlösaren på stan, det kan nog bli bra så småningom. Fortfarande har jag mest kameran i handen, jag har inte kommit på något bra sätt att ge den rätt vinkel när den hänger runt halsen. Dessutom har jag heller inte plockat fram en sån där plastklämma vi brukarförsluta plastpåsar med, jag vill korta av remmen så att kameran hänger i brösthöjd.  Egentligen är det inte gatufotografi jag vill prova, gatufotografer gillar nog bäst att få fota på vanligt sätt. Eftersom jag kör med 24:an på kameran har jag tänkt mig kunna komma ganska nära folk och fota med fjärrutlösaren. Vi får se om det blir nånting av det.  Här kommer i alla fall två bilder från i fredags, gatufotografi eller inte, men svartvita blev dom.

*

*

*

***

RADIO LUXEMBURG - LUDVIKA 1955

***

Allt oftare bläddrar jag bland dom gamla bilderna. Kanske kan det ha nå´t med åldern att göra? Det här är från lägenheten på Carlavägen, Ludvika. Stora rummet - med ett matsalsbord mitt på golvet, en liten "myshörna" till vänster och pianot där borta till höger. Både pappa och mamma spelade piano men det var mest jag. Fernissat brädgolv förstås. Det här fotot måste vara tagen på senhösten, det är mörkt ute och innanfönstren insatta och tejpade med klisterremsor av papper för att minska draget, dom syns bra på första bilden. Brorsan sitter och lyssnar på radion, kan det vara radio Luxemburg kanske? Över pianot sitter det tre blyertsteckningar av oss barn. Jag tror dom gjordes 1947, då var lillebror Dag till vänster 3 år, jag 7 och storasyster Sigbrit 10. Bilderna är tagna med min Robot IIa på stativ, objektiv Xenar 37,5/2,8 och med formatet 24x24 på vanlig 135 småbildsfilm. För 65 år sen, jag var 15.....

*

Lillebror Dag  (här 11) vid radion i stora rummet

*

Matsalsbordet mitt i rummet, fortfarande stora rummet

*

***

RIKTIG FOTOGRAFI - JUNIBACKEN

***

För mig är bloggen för det mesta en slags dagbok med bilder. I en dagbok brukar man kunna berätta om det som händer, smått och stort. Har man lust kan en dagbok också användas för reflektioner och funderingar, det gör tex jag. Huvudsyftet är ofta att få lufta sånt hjärnan är full av, det brukar hjälpa att berätta lite. Ni vet det där gamla, delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg. Det är också bra övning, det blir många bilder som jag naturligtvis försöker få så bra som möjligt. Samtidigt är bilderna nästan aldrig tagna eller inlagda här för att bli vad ska jag kalla det, konstnärliga? Eller mera riktig fotografi som flera här ofta talar om. Till skillnad då från såna här dagboksbilder. Fast nå´n gång händer det ju att jag lägger in såna bilder också. Här är en.

*

För övrigt kan man ju fundera lite om det är nå´n mening att lägga in dagboksbilderna, dom handlar ju bara om det jag sett eller tänkt, det kan väl inte intressera någon annan? Då  brukar jag tänka ungefär så här: Var och en av oss är visserligen unika individer, ändå har vi alla väldans mycket gemensamt. Ni vet det där med glädje och sorg tex, behovet att bli bekräftad, behovet att få tala med nån, få dela sina upplevelser och tankar. Känslan av ensamhet ibland, funderingar inför döden. Inte är väl jag ensam om allt det? Alltså tror jag många kan känna igen sig i det som egentligen bara rör mig. För egentligen rör det inte bara mig, det rör alla på ett eller annat sätt.

*

*

***

SVARTVITT LANDSKAP

***

*

*

***