TEMPLE OF SILENCE

***

Suggested music (Temple of Silence )

*

*

***

RISINGEFÄLTEN

***

*

ff

Risingefälten

*

***

PLAYGROUND

***

*

Utifrån Risingefälten dan före dan före doppareda´n

*

***

UNDETERMINED

***

*

Dimman kommer utöver Risingefälten

*

***

OSANNOLIKT - ATT JUST VI ÄR

***

Klockan närmar sig tolv, och brasan har brunnit ut. I sover och huset är tyst. Vår nyårsafton är synnerligen enkel, en matbit och ett glas vin. Liksom de flesta nyårsaftnar dom senaste åren är det bara vi, då vill ungdomarna träffa vänner och hålla i gång en smula. Inte ett skvatt konstigt och vi känner oss inte det minsta lämnade. Vi är lyckligt lottade med barn och barnbarn som gärna träffas. 

*

Osannolikt blev rubriken därför att jag nog aldrig sett en rödare himmel än i eftermiddag - 15:39 säger metadata - osannolikt röd. För den som undrar har jag knappt rört spakarna i LR. Skärpt och lyft exponeringen något (+0,6), det är allt. Men det det finns annat som också är osannolikt. Nästa år, 2020, fyller jag 80, hur fridens namn gick det till? OK, jag är inte där än, men nyss var jag femton och drog på Storgatan i Ludvika på kvällarna. Och funderade då och då på vad jag ville "bli". Jobb alltså. Nu helt plötsligt är alla jobb gjorda. Osasnnolikt!  Och tre barn och fem barnbarn......

*

Över huvud taget är det rätt osannolikt att vi finns till, hittills har man inte hittat liv nån annanstans därute, och lite har man ju kollat och lyssnat av. Jag tror nog det finns mer liv nånstans långt därute men det är ju inte på var och varannan planet eller måne i alla fall. Och exoplaneterna håller vi på att kollar. Hur som helst, det känns rätt osannolikt att vi finns. Och tänker och så där, fotar och gör bloggar, hur sannolikt är det i universum egentligen? 

*

Egentligen händer det inget att alls nu klockan 24, det sker inte nå´t  ovanligt alls i naturen, inte med oss heller, det hela handlar bara om klockorna. Tiden går som vanligt,  om den nu verkligen finns alls förstås, själv är jag högst osäker på det, liksom på så mycket annat. Tänk om man visste allt, vad tråkigt det skulle bli!

*

Det enda märkvärdiga med årsskiftet är att jag ofta tänker på dom nära som inte är med längre - mamma och pappa, storasyster Sigbrit och några till.  Att vara, för att sen inte vara. Visst är det konstigt? Så mycket, och så många som inte är - visst är det osannolikt att just vi är?

*

*

Och såklart - GOD FORTSÄTTNING alla!

***