A DREAMERS HEART

***

Nej, det är inte en teckning av barnbarnen, det är ett helt vanligt foto. Lätt manipulerat. Eller lätt och lätt. Manipulerat alltså.

*

Ampeln utanför och hjärtat innanför fönstret i Korsheden

*

*

***

SPIKEN

***

Kanske kommer ni ihåg Vilma som fick gipsa armen för fyra veckor sen? Hon fick ta emot sig lite för häftigt i studsmattan hemma i Täby. Nu har det gått fyra veckor och i morse fick hon ta bort gipset och ta bort spiken dom spikat benet med för att vara säkra på att allt höll sig i rätt läge. Ena underarmsbenet hade en fraktur med separation alldeles uppe vid armbågen. Hon har varit jätteduktig, nästan inga sura miner alls. Och så här långt är allt som det ska. Jag skriver så här långt för det gäller nu att både såret efter spikurtagningen läker som det ska  och att hon tar det lite lugnt tills benet uppnått full styrka. Nästan direkt efter sjukhusbesöket i morse styrde dom kosan hit till Korsheden - Vilma, lillasyster Lovisa och mamma Annika. Pappa jobbar den här veckan.

*

Inga sura miner här inte (fast morfar missade skärpan lite)

*

Fortfarande ett rejält sår under

*

Och spiken - betydligt kraftigare än jag föreställt mig

*

***

FOTOFIKA KORSHEDEN 2019

***

Strålande väder fick vi på fototräffen i går Korsheden. Vi var också fler än vi varit någon gång tidigare, extra roligt tyckte jag när nu träffen blev av för femte året i rad. Och som vanligt gemytligt prat om kameror och bilder men också om annat. Och mellan snacket, kaffekokningen och gräddvispningen hann jag också ta lite bilder, dom flesta med 99:an 0ch 135:an på, jag gillar ju lite porträttkänsla. Stort tack till er alla som gjorde er besväret att åka hit! Fram och tillbaka till Stockholm blir det ändå närmare fem timmar. 

*

Här är hela gänget. Och ifall någon inte känner igen alla - Anders F Eriksson, Martin Stenlund, Sven Lundin, Stig Cannermo, Ewa Kirjavainen, Marianne Bengtsson Rosander, Lena Holm, Bengt Gustafsson, Gunnar Wesley, Mats Berglind, Göran Redmo och Tommy von Knorring plus jag bakom kameran, summa tretton fotografer och fjorton personer med I

*

Också huvudaktörer

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Återigen stort tack för att ni kom, något I och jag verkligen uppskattar!

***

SOMMARKVÄLLSBAGATELL

***

Gräsen och prästkragarna på hemmaängen här i Korsheden böjer sig i vinden och ljuset reflekteras i strån och i kronblad. Högt över oss passerar Japan Airlines 777:a från London på väg mot Tokyo, Narita kantänka. Längesen jag landade där nu, första gången var väl under 70-talet nån gång. Jag minns att då fick jag över 40 yen för en krona, nu tror jag det är elva ungefär. Kronan har en tendens att stadigt försämras mot de flesta utvecklade länder. Men det är roligare att titta på prästkragarna och sommarmolnen.

*

*

***

LÅNGSAMHETENS LOV

***
Dagen börjar vilsamt med gråmulen himmel och duggregn. Det känns lugnt och skönt, riktigt vilsamt. Visst är det vackrare både ute och inne när solen lyser men på något konstigt sätt känns det också lite jobbigare, lite mindre vilsamt. Det gråmulna vädret inbjuder till att ta det långsammare, inte ha så bråttom med att bestämma vad jag ska göra under dagen. Som pensionär är ju dagsschemat inte förutbestämt. Det obestämda i varandet förstärks av att det inte bara är mulet och duggregnar, det är absolut vindstilla, jag kan inte se ett löv röra sig nånstans och därmed är det absolut tyst här i Korsheden.. Eftersom det redan gått en lång stund sedan jag drack mitt morgonte och läst gårdagens tidning (dagens kommer om nån timme eller två, den spar jag till i morgon). är nästa steg en kopp kaffe tillsammans med I. Ha en riktigt bra dag ni med!

*

Svartvitt passar för dagen

*

***