DEN HELIGA FÅGELN - EKÖN I GÅR MORSE

***

Främst av de heliga fåglarna var svanen. Med sin långa hals kunde den kommunicera med dom olika världarna, den undre (alinen) liksom den övre (ylinen) och människans värld däremellan. Alltså kunde den kommunicera  både med människans värld och fåglarnas, så var den ju ursprungligen också en människa som omvandlats till en fågel. Svanen  själv hörde till ylinen, den övre världen dit både gudar och fåglar hörde. Dit flyttade de på hösten och vägen gick längs Vintergatan, på gränsen mellan världarna. Så heter därför Vintergatan på finska linnunrata - fågelgatan. Fåglarnas vinterviste hette lintukoto, fågelhemmet. Lintukoto var hemvisten för allt det goda och ordet används än idag för att symbolisera något tryggt, ombonat och isolerat. Och inte undra på att Sibelius valt svanen ur Kalevala för sitt verk Tuonelas svan. Den har jag spelat många gånger i pianoarrangemang. Fast just Tuonelas svan var visst svart. 

*

Tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet! Fast precis som med allt annat i världen får man sovra lite själv, inte nappa på allt som bjuds. Det här är brottstycken av en lång berättelse från Bloggar vid Åbo Akademi. och som handlar om fåglarna inom den finska folktron. Jätteroligt och minst lika roligt som alla vanliga fågelfakta.

*

 Jag fick syn på dom båda svanarna vid sydänden på Ekön när jag kom dit i går morse. Först trodde jag dom frusit fast i den tunna isen som bildats under natten, dom  låg blick stilla fastan jag gick ner till stranden. I vanliga fall drar dom sig alltid undan när jag närmar mig, men inte den här gången. Jag hann bli riktigt orolig innan jag såg att dom faktiskt sakta rörde sig. Såklart fryser inte en urnordisk fågel från övre världen fast bara för att tunn is bildats under en natt och en lite dimmig morgon! Jag hade som vanligt 135:an på 99:an och vidvinkeln på min A7RIII. Först blev det några bilder med 135:an men så kom jag ihåg att nu låg 100-400:an i bilen så det blev ett antal bilder också med den. Första bilden är med 135:an och utan croppning så det är lätt att förstå ungefär hur nära/ långt ut den låg. Jag gillade ljuset, molnigt ganska dimmigt men inte så där eländigt mörkt det kan vara. Bilderna är ganska lika - det gillar inte Gun-Inger :-) - men jag visar ändå några för jag tycker det är roligt att betrakta den lite närmare när jag hade den lugn och stilla inom bra fotohåll. Och så vacker som den är, visst måste den vara en helig fågel!

*

*

*

*

*

*

***

FAVORITEN

***

Vi har en ganska "lätt" inredning hemma, långt från alla hemma-hos reportage. Men visst finns det en favoritfåtölj, en gammal Dux, övertagen från I:s föräldrar. Den står där i vardagsrummets ljusaste hörna där läsljuset för det mesta är gott. Jag tror vi fick den -86, och vi klädde inte om den förrän 2009. Det bästa med den är att den är bekväm att sitta i, och man sjunker inte ner i den som man gör i många fåtöljer. Därför är den också fortfarande hyfsat lätt att komma upp ur. Tro den köptes på 60-talet, kvalitet är nog inte så dumt ändå. I morgon ska jag fö in till Norrköping för att med laser ta bort en del reststarr i höger öga, hoppas det funkar bra.

*

*

***

IDAG.....

***

......gjorde vi  promenaden i Lunddalen på förmiddagen, innan det klarnat uppriktigt. Därför var ljuset också mjukt och fint.

*

*

***

UNDEFINED

***

*

*

***

RISINGE I JANUARI - MED HELA RYMDEN TILLGÄNGLIG

***

Efter den mörkgråa hösten tar vi tacksamt emot varje solskensdag, såna som idag tex. Ju äldre jag blir desto mer betyder ljuset. Dagsljusbilderna är från idag, skymnings- och kvällsbilderna tog jag för ett par veckor sen. Det är en ren njutning att gå därute. Det gäller kvällspromenader också, med klar himmel finns hela rymden tillgänglig för själen att sväva fritt i!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***