VÅRTECKEN

***

Det finns många sätt att se hur våren är på väg. Flyttfåglarna kommer, den ena efter den andra, vårblommorna likaså. Dom första fjärilarna är här, bin och humlor vaknar till till. Också när man ser ut över landskapet i stort märks det. Här går jag på Saxevägen och tittar bort mot Korsheden. Framför granskogen finns ett ungbjörksbälte, där skiftar kronorna mer i rödbrunt än tidigare. Knopparna och årskotten får färg när träden vaknar till liv igen. Tre bilder från idag sammansatta till en panoramabild

*

*

*

***

TOFSVIPA

***

Svårt att låta bli fota tofsvipan även om jag inte hinner med riktigt längre, det är roligt. Dom skarpa bilderna blir på långt håll men i stället får jag med miljön, den är fin i sig. Bäst blev ju puffbilden, inte minst för att det är ett par. Den är croppad från bilden före.  Avslutar med ett par suddbilder som i mitt tycke har lite charm ändå!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

STRANDSKOGEN, HORNS UDDE

***

Nu på äldre dar söker jag nästan jämt efter det vackra och positiva i tillvaron. Det får mig helt enkelt att må bra. Den här timmen ute på udden glömmer jag inte. Det var helt vindstilla och kändes inte det minsta kallt fastän termometern visade minus tre när jag kom hem.

*

*

***

HORNS UDDE - ISLOSSNING

***

Horns udde är en av favoritplatserna. I förrgår åkte jag ut för att se om Glan sköljt, kanske kunde jag hitta fågel där? Sköljt hade den, kanske någon dag innan, kanske samma dag. Fåglar såg jag inga, däremot var stora delar av stranden full med is som tryckts upp, säkert hade isen brutit upp när det blåste och tryckt upp isflaken mot stranden. Strandskogen med dom gamla tallarna är nästan alltid vackra, inte minst i solnedgångsljuset. När jag var där var det perfekt, omkring noll grader, vindstilla och solnedgång, en timme att vara tacksam för därute. Fåglar fanns, men långt långt ut.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

RISINGERUNDAN - HÅLLPUNKTERNA

***

När sammanhangen blir otydligare och verkligheten mer lösa fragment än ett sammanhängande helt blir också hållpunkterna och igenkännandet viktigare. Vi fortsätter promenera på den urgamla, medeltida kyrkvägen. Här har folk gått i sådär en sexhundra år, kanske mer, det känns tryggt på något sätt, också för mig.

*

Inte bara ekar, här finns vackra tallar utefter vägen

*

Den gamla eken, ungefär där vi vänder. Sockerdrickseken säger vi ibland, Pippi brukade ju gömma sockerdricka i något ihåligt träd för Tommy och Annika att hitta.

*

Trots att stammen är bruten på ett par tre meters höjd  brukar den varje år ha gröna fina blad i toppgrenarna, den lever. Omkring finns  gott om stora, friska ekar, vi kallar hela kullen för Ekbacken. Vad den egentligen heter, om den nu över huvud taget har ett namn, vet vi inte.

*

Under sommarhalvåret är Ekbacken en stor hästhage, får jag gissa skulle jag säga 5-10 hektar ungefär

*

Just den här vyn, där kullen sluttar ner mot åkrarna, har ni sett många, många bilder på

*

Här är vi nästan tillbaka vid S:ta Maria igen. Klassisk kulturbygd

*

Bogårdsmuren (varför den heter just så vet jag inte, men det gör den) är liksom vägen medeltida. Äldsta delarna av kyrkan är från slutet av 1100-talet. Här föll jag för solmönstret och trädens skuggor på muren

*

Efter promenaden fortsätter vi ut mot Doversund och Doverstorp. Efter bara kanske 500 meter passerar vi dom översvämmade fälten och jag har bytt till långtelet. Gässen och tofsviporna har samlats för kvällen

*

*

*

*

När vi passerar Doversund ser jag att det lilla skäret fortfarande (17:24) ligger i sol medan Glan och stränderna i syd ligger i skugga. Ett stopp strax efter bron och jag hinner ta en serie bilder. Max  brännvidd förstås (560) och dessutom croppat, men det goda ljuset gör ändå att skärpan är hyfsad trots avståndet och aningen dis. Sen tar det knappt en halvtimme hem. Där blev det lite vardagslyx med en bit Salmalax, kokt potatis och varsitt glas vitt.......

*

***