ALLT BARA ÄR

***

Naturen är aldrig snål, allt finns i överflöd. Naturen är rik. Varje träd, varje bukettapel, bär oändligt många blommor, varje blomma ger mängder med pollen. Försiktighet är ett okänt begrepp i naturen, det mesta går ju förlorat. Fastän förlorat är ju fel, allt, oavsett det ger frukt eller inte, kommer ju åter  till kretsloppet fast en annan väg. Allt kommer till nytta, alla kommer till användning, vad finns då att vara rädd för? Och ingen jämförs med någon annan, ingen blomma vägs eller mäts, ingen är ond eller god. Allt bara är.

*

Bukettapelns knoppar är ljusröda, dom utslagna blommorna helt vita. Precis så här, när knopparna är på väg att slå ut är träden som vackrast. Vi har ju just fällt våra gamla bukettaplar, den här står ovanför badplatsen kanske 50 meter från huset. Vi har några mindre träd på gång i trädgården

*.

***

KVÄLLSLJUS OCH TANKAR

***

Dom sista solstrålarna sveper över rapsen. En lätt regnskur har just passerat och molnen börjar skingras.  Luften är behaglig och fuktig av regnet, det är milt men inte varmt. På håll hör jag människor från ett hus i närheten, dom pratar och skrattar högt, säkert en mindre fest. Det känns bra att höra fastän jag njuter av kvällen också. Nästan  som när jag var liten och skulle sova och det kändes lite ensamt och mörkt. Det bästa jag visste var när mamma spelade på pianot i rummet därutanför, då kunde jag känna gemenskapen och tryggheten fastän jag låg ensam i mörkret och det blev lätt att somna. Nuförtiden finns inga såna rädslor att övervinna men jag har ibland svårt att stänga av tankarna,  tankarna i allmänhet men också på sånt som sakta kommer närmare dag för dag. Nej inte döden, den är jag inte rädd för, jag tänker på, ja ni vet  Så lätt det är att tala eller skriva om att vara här och nu, så svårt det är tillämpa när det som bäst behövs. 

*

*

Natti, natti!

***

SILVERGÖKBI, ASPAR OCH LITE ANNAT I FINSPÅNG

***

Björkarna har varit utslagna länge, sen första veckan  april ungefär. Lindarna har också varit utslagna i några veckor. Ekarna slår ut nu, dom mindre har redan slagit ut medan dom största är på gång. Segast är asparna, dom är fortfarande kala. 

*

S:ta Maria med björk, lind och ek

*

Det är bara asparna som fortfarande står kala

När vi gick den vanliga vägen häromdagen passerade vi två två grabbar i full fart med att gallra utefter vägen. Vi vet ju att det är kyrkans mark och blev lite nyfikna. Det visade sig att man gallrade för att skapa bättre miljö för skogsbin som fanns i området  Dom tipsade om att det gick att hitta info på nätet. Efter att ha kollat i kväll vet jag nu att Naturvårdsverket satsar 11 mkr på att rädda några av Sveriges mest utrotningshotade vilda bin. Av dessa pengar har Länsstyrelsen i Östergötland fått en halv miljon och dom pengarna satsas i norra Östergötland, främst i Finspångs kommun. Länsstyrelsen arbetar sen flera år med silvergökbi och andra hotade vildbin här. Här (i Finspång alltså) finns huvuddelen av landets förekomster av silvergökbi , en starkt hotad art som även är rödlistad internationellt. Tänk vad man kan få lära sig, kul!

*

Gallringen avser att frilägga sand där bina kan anlägga bo.

*

*

På tillbakavägen anar vi i motljuset att några av de senfärdiga asparna  faktiskt börjar få en grön ton i topparna

*

Senare på eftermiddagen blir det en skogspromenad för mig i samma område. Skogsbilder ska helst tas i regnväder men här får ni hålla till godo med två skogsbilder i solsken 

*

*

Natti, nati!

***

DOVHJORTSMARKER

***

I kväll gjorde jag en tur upp till Hjortkvarn och Boo, där finns alltid dovhjort.  Dovhjorten är så vanlig här i Östergötland (Hjortkvarn/ Boo är nog Närke förstås...) att många tycker det är för mycket, jag förstår att fruktträd och annat inte får vara i fred. Själv njuter jag av att se dom ströva fritt.    Jag tog den lilla vägen upp över Kattala. Innan jag kom ut på slätten runt Boo såg jag dom första

*

*

*

*

Väl nere på slätten njuter jag av vidden och rymden, sånt gör mig alltid gott, särskilt nu i Coronatider

*

*

Härnere finns alltid gott om dovhjort, men alltid på långt håll, allt är taget med 560 mm. Här är jag inte säker, det kan vara ett hägn, det syns inte på så långt håll. Däremot kan jag se att dom följer ett dike, där är väl bäst bete kan jag tro.

*

*

*

*

Avslutningsvis några landskapsbilder med tele

*

*

*

***

VYKORTET

***

Utefter hela ena sidan av kyrkogården löper en en häggmispelhäck, säkert ett par hundra meter lång. Just nu blommar den intensivt. På väg ut mot Risinge igår stannade jag till, tänkte att jag kan ju inte låta den där häcken blomma över utan att ha tagit en bild. Jag inser att bilden skulle passa som vykort, värderingen av detta får ni göra.

*

*

***