MASKROSOR, BARA MASKROSOR - KORSHEDEN

***

Är det möjligen maskrosår i år? Nähä säger ni, så här är det alla år.  Så kanske det är, inte vet jag. Vad jag däremot vet är att det är vackert med maskrosor, åtminstone utefter Saxevägen där jag gick idag. Jag glömde att räkna dom, men det var rätt många.

*

Första halvan av promenadsen koncentrerade jag  mig på maskrosor, det är dom värda tycker jag.  Det är ju inte bara många exemplar, det är många sorter också. Kollade i boken Våra vanligaste vilda växter som står i bokhyllan i Korsheden, där sägs att det finns ca 3000 registrerade arter. När jag googlade sägs det finnas 900 här i Norden . Och då har dom säkert inte räknat med alla fibblor också, såna som jag i min okunnighet också kallar maskrosor. Så här såg det i alla fall ut i Korsheden efter Saxevägen idag.

*

*

*

*

*

*

*

*

Andra halvan av promenaden fokuserade jag på något helt annat. Vad det var? Det blir nästa blog.

***

ALFRED NOBEL OCH BOFORS HOTELL

***

I torsdags när vi hälsade på min storasyster Sigbrit i Karlskoga bestämde vi oss att äta lunch på Bofors Hotell.  Ett fantastiskt fint hotell som från början av 80-talet är öppet också för andra gäster än Bofors. Den vackra byggnaden i klassisk italiensk villastil invigdes 1930 och var under de första 50 åren endast avsett för Bofors och dess gäster. Jag har ju under andra halvan av mitt yrkesliv till stor del arbetat inom Celsius-och Saab-koncernerna så jag har haft en hel del kontakter med Bofors och alltså haft förmånen att då och då besöka hotellet. Det håller fortfarande synnerligen hög standard, både på mat och boende. Nu bestämde vi oss att äta lunch där, vi visste ju att dagen skulle bli både lång och känslomässigt påfrestande. Vi valde affärslunch som serveras en trappa upp där också salongerna ligger och den smakade helt superbt - som vanligt. Och att  nån gång då och då kosta på en lunch SOM inkl förrätt, huvudrätt, lättöl och kaffe kostar 225 kronor känns inte som någon oöverstiglig lyx.

*

Klassisk fasad i italiensk villastil. Och I har också en blå jacka!

*

Salongerna är stora och rymliga och atmosfären är lågmäld och avspänd

*

Lyxiga? Javisst är dom det, salongerna, men alltså byggda och inredda 1930. Självklart har mycket  restaurerats men på ett försiktigt och pietetsfullt sätt

*

Invid ena trappan upp till andra våningen hittar vi en byst av Alfred Nobel

*

Alfred Nobel föddes 1833 och blev kemist och så småningom en synnerligen duktig affärsman. Dom riktigt stora pengarna tjänade han på dynamiten som var hans uppfinning och den förmögenhet han åstadkom är fortfarande grunden till Nobelpriset. Han var inte bara affärsman och uppfinnare, han hade en stark tro på människan och hennes utveckling och det var alltså Alfred Nobel själv som instiftade Nobelpriset i sitt testamente . Inte så underligt att inte bara hans byst finns där vid trappan utan i vestibulen också hans porträtt

Porträtt av Alfred Nobel

*

*

***

NYA PERSPEKTIV I RISINGE

***

Som ni redan vet har jag smått förälskat mig i Risingebygden (alldeles söder om själva tätorten Finspång) och jag har börjat systematiskt söka igenom alla småvägar jag hittar. Idag, innan hagel och snöfall kom, tog jag en tvåtimmars promenad närmare den nya kyrkan än den gamla, S:ta Maria, där jag brukar vara. Och visst hittade jag nya perspektiv, även om motiven fortfarande är den östgötska kulturbygden med skog, äng och åker . Och idag gjorde himlen sitt bästa för att öka dramatiken i landskapet, molnen steg upp på nästan alla sidor så nu, några timmar senare, är det typ 4 grader efter hagel och regn.

*

*

*

*

*

*

Önskar er alla fin fortsättning på helgen!

***

STORASYSTER

***

I strålande sol åkte I och jag till Karlskoga idag. En resa jag gjort många, många gånger tidigare då, då när jag jobbade. Nu är ju vägen mellan Örebro och Karlskoga bra, hälften ny motorväg och hälften äldre och inte motorväg men nästan lika bra, förr var delar av den en plåga.

*

Idag var det inte jobb utan ett besök på Karlskoga lasarett för att hälsa på min storasyster Sigbrit, tre år äldre än jag. Förra gången på akuten, för snart två år sen  tror jag det var, gick det bra trots att det länge inte såg så ut. Storasyster, men hon väger mindre än hälften av jag. Och hon har slutat äta.

*

Jag berättar inte för att få sympatier eller förståelse, jag berättar därför att förutom ekar, blåsippor och östgötalandskap handlar min blog om det som är viktigt i mitt liv. Oavsett om det är glada barnbarn på besök eller egna lasarettsbesök. Och det är väl klart att lite gör det ont i hjärtat i kväll.

*

God natt!

***

FRAMHÄNGD

***

*

*

***