SKOGSRAVINEN

***

Alldeles i hörnet snett bakom huset av tomten här i Korsheden börjar en liten skogsravin. Eftersom den är ett naturskyddsområde får ingenting röras, inga träd fällas eller fallna träd tas bort. Det är en alldeles speciell känsla att gå in där, det är mycket mörkare än i en gallrad skog, delvis pga av det, delvis pga av ravinen. Idag på förmiddagen gjorde vi en liten tur och jag tog med kameran. Många gånger har jag fotat den här skogen, några bilder har jag visat här tidigare, men det blir mest rörigt och murrigt tycker jag själv. Nåväl, här redovisar jag dagens försök. Nån gång ska jag väl anstränga mig och ta med ett stativet så jag kan köra med mindre bländare för ett bättre skärpedjup men inte idag. Skogen är som sagt mörk så för att över huvudtaget kunna köra handhållet är de flesta bilder med ISO 1600, även om några ligger på ISO 400-640. Men trots ISO 1600 blev det typiskt bl 6,3 och 1/50 s, så mörkt var det denna soliga dag med klarblå himmel däruppe.

*

På väg in, nästan bara lövsly här. I därframme

*

Så kommer barrskogen

*

Insprängt finns lövträd, bla några jättestora gamla aspar och lite björk som här

*

Ljuset silar in i skogen

*

Ett antal riktiga granjättar finns där inne, uppåt två meter i omkrets vid basen

*

Här börjar ravinen öppna sig

*

Mossan på marken och svamparna på trädstammarna skvallrar om att det nästan jämt är mörkt och fuktigt här

*

Jag gillar kontrasten mellan de mörka stammarna och de solbelysta fläckarna

*

Det brukar finnas mycket svamp härinne, men nu är det mycket torrare än normalt och dom som finns växer ofta i mossan

*

Just här går en ridstig som används flera gånger om dagen så stigen är väl nertrampad här

*

Nästan hemma igen möts vi av ljuset och blänket lövslyns blad

*

***

MJUKT OCH SKÖNT OCH TYST

***

*

*

***

BARA TRÄD

***

 Bara att få gå in i en sån här skog.....Stammarna står som klassiska pelare runt omkring mig. Varje andetag är fyllt av syre och av lukter - kåda, barr, våt jord, multnande löv. Marken är täckt av lager på lager av nedfallna, varmbrunröda barr, här och där med överdrag av  intensiv grön mossa. Stigen jag följer slingrar sig mjukt fram och dimman driver mellan stammarna och det är som att gå på en mjuk, extratjock matta. Överallt droppar det av livgivande fukt, det blänker bland barren. Det är tyst, inga fåglar hörs. Där framme blänker Lillskiren mellan stammarna. Jag njuter intensivt och alla bekymmer rinner liksom av, hjärtat känns lättare, andetagen blir djupare och jag känner mig helare och en som del av naturen runt omkring.

*

Förstora!

*

***

TREES I SUPPOSE?

***

***

EN LITEN BIT URSKOG

***

Alldeles bakom huset i Korsheden löper en liten dalgång med helt orörd skog. Den är fridlyst eller vad det heter, skogsägarna får inte röra det som växer här. Den är inte stor, kanske 500 meter lång och ca 100 meter bred. Men att gå in här ger en alldeles speciell känsla. Även en dag som idag med strålande sol från en klarblå himmel är det lite mörkt, ett helt annat ljus än därute på ängen framför huset. Jag får känslan av att komma in i ett stort, dunkelt rum. Lite sol tränger ju in här och där och det gör det svårt att fota, säkert hade det varit enklare en mulen dag men jag tog med min lilla, A7S:en, jobbade med ISO 500-800 för att kunna fota handhållet och med någorlunda liten bländare för att få skärpedjup. Och jag har efter bästa förmåga lättat upp skuggorna och dämpat de solbelysta områdena

*

Här finns ett antal ståtliga granar

*

På ena sidan är det ganska brant

*

Fint för insekter!

*

Detalj

*

Inga träd får fällas men inget får heller röras av det som faller av sig självt

*

Eftersom dom blir kvar på backen kommer snart mossan och svamparna

*

Efter ett antal hundra meter minskar urkogskänslan en smula

*

Små källådror finns där vattnet trycks upp av branterna intill

*

Och härinne i skuggorna blommar vitsipporna fortfarande

*

Tack för idag!

***