VIKTIGA BILDER - FYRA GENERATIONER - och Dagnyfika, Korsheden

***

Så ramlade den här bilden fram igen när jag bläddrade bland mapparna. Ni har sett den förut, men den hör definitivt till mina viktiga bilder. Bilder måste inte vara 50 år för att vara viktiga, den här är 13. Det är sommar 2005, vi sitter på gräsmattan framför huset i Korsheden. Vi är jag, min mamma och sonen med hans två barn (nu tre). Mamma är 96 hon levde ytterligare drygt ett år, blev nästan 98. Själv var jag 65 och kom att arbeta heltid i ytterligare tre år. Sonen är 34, hans barn 2 resp 1/2

*

Kameran är min första digitala systemkamera, en Konica - Minolta KM 7D, med hela 6 MPix, det ni! Och inbyggd antiskak i huset, det tror  jag Konica Minolta var först i världen med, åtminstone i vanliga kommersiella systemkameror. Och min randiga blåa kortärmade tröja, den sitter jag och skriver i nu, det är en favorit. Ni vet, sådär blekt och med många skavanker och utan riktig passform, men bara så skön

*

Som ni säkert sett, Dagnyfika blir den lördagen 30 juni i Ludvika - Korsheden. Tänker mig att vi börjar med utställningen i Ludvika 10.30, är där typ en timme för att vara i Korsheden 12-12.30 så fikat blir ju lite senare än vanligt. Alla är hjärtligt välkomna!

***

FAMILJEFISKSOPPA I KORSHEDEN

***

Idag kom "Stockholmsfamiljen" upp till Korsheden. Dom hade erbjudit sig att laga middagen idag och bestämt sig för fisksoppa. Efter en snabb bastu var pappa och Vilma var först i köket

*

Pappa B och Vilma vid köksbänken

*

Vilma älskar att vara i köket och extra kul när pappa är ledig och är med förstås

*

Torskryggen och laxen skär Vilma bitar. Dessutom gul paprika, lök, morot, fiskfond och chili och grädde förstås

*

Så ansluter mamma A. Hon  gjorde en guacemol med mkt vitlök att äta bredvid med en baguette och ost

*

En suverän fisksoppa kan jag intyga och medan jag fixade disken blev det familjemys och ormgrop på golvet i vardagsrummet

*

***

DUBBEL GLÄDJE

***

Delad glädje är dubbel glädje heter det. Det stämmer här med, men vi kan lika gärna vända på det - dubbel glädje är delad glädje. Vi har två barn som fyller år den 20 maj - dock inte tvillingar, det är fyra år emellan dom! Yngsta dottern fyllde jämnt, 40, och ville gärna fira "hemma" i Finspång så så fick det bli. Och tur med vädret hade vi, det har varit strålande väder.

*

För mig fyller ju bloggen många funktioner. Såklart vill jag utvecklas som fotograf, och det tycker jag bloggen är ett av medlen för. Det betyder däremot inte att varenda bild jag sätter in aspirerar på att vara en presumtiv pangbild eller representera "det bästa jag kan". Bloggen är också lite av min fotodagbok, jag berättar helt enkelt lite om vad som händer i mitt liv. Oftast på utsidan, som här. Men ibland också vad som finns inuti mig. 

*

Förhoppningsvis har jag baissat förväntningarna så ni kan ta några  vanliga familjealbumsbilder. Såklart hissar vi flaggan såna här dagar, det blir lite festligare,  särskilt när solen strålar från en blå himmel och vinden får den att smälla lite i fladdret

*

Precis till den 20:e maj brukar bukettaplarna vara översållade med dom vackraste vita blommorna. I år är dom uppåt en vecka försenade, fortfarande idag den 24:e är det bara knoppar, men vackra nog och bara en dag eller två från att slå ut

*

Som vanligt när barnbarnen är här är det fullt med aktiviteter. Vi hade bla köpt ett nytt krocketspel, och det sysselsatte dom säkert i flera minuter. Här på bilden är alla fem med

*

Och solen lyste och sjön blänkte, så vad tror ni? Det är klart det skulle badas! Och - jo, ett ögonblicks tvekan blev det...

*

...men så tog dom naturliga instinkterna över såklart. Många år har vi badat till sista april, då och då även farfar, men inte i år

*

Efteråt var det inte dumt med lite handdukar även om det inte är mer än ett hundratal meter hem

*

Nästa punkt var nog lite fika i trädgården, men snart måste man ju göra något igen. "Farfar, var är vattenslangen? Har du nån sån där, vad heter det, sprutare?" Och såklart har farfar det

*

Och det är klart, man måste inte springa en i taget

*

Det blev många turer och många hopp men så småningom närmade sig tid för middag som Annikas man åtagit sig att fixa. Och där hade vi lagt in ett lämpligt break. Tilltugget fanns på bloggen redan igår och fyller man fyrtio är det äkta vara som gäller...

*

I breaket passade vi också på med presenterna,  här uppvaktar det äldre födelsedagsbarnet lillsyrran

*

Öppna paket är roligt, alla vill vara med

*

Sen var det dags för maten!

*

Efter maten bänkade sig fem barn och ett antal föräldrar framför TV-soffan för att se Eurovisionsschlagerfestivalen. När alla låtar spelats var det bara ett av dom och jag kvar vakna:-)

Hoppas ni också haft en fin pingst även om ni inte firat dubbelfödelsedag!

***

HENNE GLÖMMER JAG INTE - 1959

***

Det är i dagarna 70 år sen 2:a världskriget i Europa slutade i och med Tysklands villkorlösa kapitulation. Av en händelse sitter jag ikväll och skannar gamla bilder från 1959 och hittar ett helt gäng bilder från en större fest. Det visar sig vara mammas 50-årsfest som hölls på hennes födelsedag den 27 februari 1959. Middag på gamla fina Stadshotellet i Ludvika och sen efterfest hemma i lägenheten. Jag var både deltagare och fotograf förstås, 18 år, skulle bli 19 i november.

*

Det visar sig att jag känner igen i stort sett alla gäster som ju är pappas och mammas närmaste bekanta plus mammas släkt. Men ett ansikte fångar mig direkt jag ser det - Carmen Forsells. Hennes historia är starkt kopplad just till 2:a världskriget och både hennes historia och hennes person har gjort ett starkt och oförglömligt intryck på mig. Alltid glad, alltid sprudlande, talade alltid med hög men behaglig röst. Här sitter hon

*

Hon bodde då i samma hus som vi, två trappor upp, med man och barn som jag återkommer till. Liksom jag spelade hon piano, men medan vi hade ett vanligt piano hade hon en flygel däruppe, en flygel som jag älskade att spela på. Det lät både mer och vackrare på den, särskilt när man öppnade locket.

*

Tror att hon var några år yngre än mamma, kanske är hon 45 här. Och då, 1959, hade jag sällskap (som det hette) med hennes dotter, Irmelin. Irmelin von Maydell, baronessa. Men låt mig ta det från början

*

Carmen kom från Estland och hette före kriget Carmen von Maydell och var mycket riktigt baronessa med stort gods. Och utan att komma ihåg några detaljer levde hon ett liv som man kan tänka sig att en baronessa på ett stort gods i Estland gjorde före kriget. Två barn fanns i äktenskapet, en son född 1939 och en dotter Irmelin född 1941 eller -42. Hennes man dödades under kriget och godset beslagstogs. Utan tillgångar överhuvudtaget flydde hon, som jag kommer ihåg av vad hon berättat till stor del till fots. Under flykten  dog också sonen och så småningom kom Carmen och Irmelin till Sverige.  De kom först till Göteborg och där träffade hon en svensk flygare och resultatet blev ett barn till. Så småningom tog dom sig till Ludvika där Carmen arbetade som hushållerska och bodde med Irmelin i ett rum bakom köket i det första hushållet. Och Carmen tvättade, skurade, städade, lagade mat för i stort sett boendet, lön var knappt någon.

*

Om det var samma hushåll hela tiden vet jag inte, kanske bytte hon hushåll, men så småningom blev hon hushållerska för den man hon senare gifte sig med och blev Carmen Forssell, så som vi kände henne. Han var skild men hade tre barn i sitt tidigare äktenskap och tillsammans fick dom så småningom också ett, där fanns alltså många konstellationer.

*

Jag har skrivit om den livsglädje jag ser hos barn, här fanns den obruten hos Carmen efter att ha förlorat man och barn, en fantastisk tillvaro och samtliga ägodelar över huvud taget, och flera år var ensam med ett barn i en jungfrukammare bakom köket i någon annans hushåll. Det fixar inte alla.

Hon älskade fester och hon älskade att sjunga och gärna uppträda på fest, alltså sjöng hon också på mammas 50-års fest, här vid pianot som nu står hemma hos oss

*

Eftersom jag tar mammas 50-års fest som utgångspunkt visar jag några bilder till därifrån, först mamma såklart

*

Här är pappa, längst till höger av männen, med en cigarr i handen

*

Tror att alla män här rökte cigarr, kanske inte så nyttigt, men det ser ut som dom har trevligt

*

Och det ser ut att kunna vara trevligt också utan cigarr, här är min storasyster Sigbrit längst till vänster

*

Sist vill jag gärna visa en bild av ytterligare en person jag beundrar, min morfar Andreas. Såklart var han med, född 1872 och alltså här 87 år

Tack för ikväll!

***

EFTER LÅDKAMERAN - EN ZEISS IKON NETTAR!

***

Med pappas lådkamera blev det totalt ca 130 bilder, men nu ville jag ha ngt bättre. Sommaren 1954 fick jag mitt första sommarjobb, ett schasjobb en vecka, jag var 14. En dryg hundralapp räckte till en Zeiss Ikon Nettar, en bälgkamera för 120-film. Det var samma filmtyp som till lådkameran men den här gav 12 kvadratiska 6x6-bilder istället för lådkamerans 8  rektangulära 6x9. Och här fanns olika slutartider -  ner till 1/200 s, bländare 4,5-22 och avståndsinställning, självutlösare och blixtsynkronisering, vilka möjligheter, gissa om jag var lycklig! Tyvärr sålde jag den så småningom men i somras köpte jag en begagnad i toppskick via Blocket och så här ser den ut

Den här hade jag prick ett år innan det efter nästa sommarjobb blev en ny kamera. Under det året blev det drygt 200 bilder - inte så mkt, det tar jag ibland på en dag nu - men jag hade inte råd, film var dyrt, kanske hade jag inte heller börjat framkalla och förstora själv, lite osäker när det var.

Här kommer en serie från det året. De flesta av bilderna är inte ellr bara lite beskurna eftersom jag vill ha med miljön och "tidsandan", men en del är beskurna lite mer vilket ibland syns på formatet. Och jag tar dom i tidsföljd, inte efter innehåll

*

Uppenbarligen hade jag börjat sätta mig in i fotograferingens hemligheter med visst allvar - jag vet att jag läste Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild, den står fortfarande i bokhyllan bakom mig och kom ut 1952 - eftersom jag höll en fotokurs hösten samma år. Gissar att det var Medborgarskolan som var arrangör, pappa var lite aktiv där, och jag fick ett glatt gäng med åtminstone 9 deltagare...

*

Hösten 1954 gick jag i realskolans andra klass och då hade man hippor ibland, dvs danskvällar. Dom följde med under hela tiden upp genom gymnasiet, men här i början var det alltid en lärare med. Musik var grammofon förstås. Här är en med enbart min klass så jag tittar med glädje och känner inte bara igen personerna och vad dom heter, jag kommer ögonblickligen ihåg hur dom var - i klassen, mot mig, vilka som var tuffa (coola) och vilka som inte var det och vilka som dansade mkt och vilka inte gjord det och.......Längst bak är klassföreståndaren, magister Ekdahl, som jag hade i ty.

*

Här blir jag nästan lite imponerad av mig själv, kolla vilket perspektiv jag valt, undrar om Gösta Skoglund sagt något om att hitta spännande och ovanliga perspektiv ibland...

*

Och med ett hopp är jag framme vid nyårsafton 1954 hemma. Just den här bilden måste min moster tagit eftersom hon var med men inte syns medan jag däremot finns med som tvåa från vänster bredvid morfar 82. Här är alltså hela familjen-  mamma, pappa, storasyster och lillebror - plus morfar. Granen har förstås levande ljus, så där fick vi alla hålla koll

*

Sverige hade ju klarat sig från kriget så vi hade en intakt industri och Europa behövde allt vi kunde göra - maskiner och andra utrustningar. Att få jobb var inte problemet, problemet var det omvända, att få tag på arbetskraft till industrin. Inte ens tillströmningen från Finland räckte, utan i början på 50-talet började industrierna göra rekryteringsdriver ute i Europa, speciellt Italien. ASEA, Ludvika tog emot en stort antal italienare då och trots att mina föräldrar var lärare och inte hade kontakt med industrin lärde man känna flera. Detta är familjen Ragboliatti , vi är hemma hos dom på besök.

*

Första försöken med kvällsbilder, vet att jag köpte ett synnerligen enkelt stativ och trådutlösare. Ludvika kyrka, Ulrika Eleonora

*

Såklart finns en del bilder på kompisarna

*

Och här kommer hon igen samma tjej, Ingrid, nu som scout. Undrar om jag inte var lite intresserad av henne.......

*

Standarden hemma i lägenheten var enkel, också med den tidens mått. Här är det fortfarande vedspis även om vi skaffat en elektrisk dubbelplatta för vardagsbestyren.

*

En av skolkamraterna, den ena av mina två bästisar, Jan. Han och jag delade på samma fotointresse. Dessutom hade han ett stort intresse av att rita och blev mkt riktigt arkitekt så småningom

*

 Fram på vårkanten fick vi besök av Heimo, som mamma och pappa haft som krigsbarn ca 20 år tidigare. (I min förförra blogg  Så började det.. förväxlade jag syrrans kille med Heimo!)

*

En liten porträttstudie på lillebror Dag får avsluta den här serien, en bild jag gillar starkt

***