IDAG......

***

.....åkte jag upp till Korsheden för att se till huset. Jag visste ju att vädret skulle slå om så jag åkte vid halv elva när solen lyste över Finspång. Det mulnade på vägen, men det var först ett par mil före Korsheden det började regna och just när jag körde in i Korsheden övergick det snöfall. Så småningom blev det ett intensivt snöfall, nu har det kommit mellan en och två decimeter och jag har skottat. 

*

Här har det just börjat

*

Ginnalalönnen upplyst av entré-belysningen

*

Pilen är belyst av LED-lampor på altanräcket

*

***

BARA KORTA ÖGONBLICK

***

Bara korta ögonblick. Ser jag. Minsta il virvlar mig som löv i höstvind. Oändligheten och evigheten byter jag mot stundens meningslöshet. Vildhundarna driver i dom uttorkade flodbäddarna. Hungern, hungern. Blixtrande  stekheta solar och dom iskalla regnen och marken skälver när rädslan kryper närmare. Nyss skällde råbocken och jag hör hur regnvattnet droppar och ljuden försvinner i tystnaden. Vanligheten och meningslösheten snuddar varandra men är väsensskilda. Inga stjärnor finns i kväll.

*

*

***

VINTER I KORSHEDEN

***

Idag fortsatte jag upp till Korsheden och det var betydligt mer vinter än jag trott. Det har snöat och varit kallt, men just nu slår det om till tö och regn igen, alltså blev det bråttom att skotta gångar och altan innan regnet dränker snön och gör den riktigt tung. Nu var den kompakt men ändå inte blötsnö, drygt två decimeter och riktigt fint med snö kvar på träden 

*

*

Det blir en fin måndagskväll i splendid isolation, hälsningar från Korsheden

***

FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER - TV-SERIENS URSPRUNG KANSKE?

***

Gråvädersdagar har sina fördelar, tex  passar dom för att botanisera i bokhyllan. Det är ju inte första gången jag bläddrat i dom här, men nu har jag gett dom tre volymerna lite extra tid, läst en novell här och en novell där. Det första jag slås av hur ledigt språket faktiskt är. Där finns självklart många ålderdomliga ord och böjningsformer, många gamla fraser och uttryck, men språkstilen i sig själv är flytande och lättläst. Berättelserna började publiceras som noveller i Helsingfors tidningar (Zacharias Topelius 1818-1898, storfurstendömet Finland, kejsardömet Ryssland!) 1851-1866 men blev  också snart böcker, 1853-1867. 

*

Just dom här exemplaren, som numera står i bokhyllan här i Korsheden, kommer via I:s farfar Karl Teodor Andersson. (Han var egentligen inte I:s farfar, han dog långt innan I fanns, men hennes farmor gifte så småningom om sig). Böckerna är tryckta i många upplagor, dom här trycktes 1883-1884 av Bonniers förlag. Extra roliga att bläddra i eftersom dom är illustrerade av Carl Larsson.

*

Fältskärns berättelser beskriver Sveriges historia 1631 - 1772 sedd ur adelsfamiljens Bertelskölds synvinkel men berättad på ett levande och mycket personligt vis. Det är lätt att ha massor av synpunkter på böckernas fokus på adel, kungar och underdånigheten liksom de färgade personbeskrivningarna, samtidigt som jag undrar om det skiljer dom nämnvärt från många av dagens alla TV-serier med Games of Thrones som typexexempel? Precis som TV-serierna är Fältskärns berättelser omfattande. Berättelsen är uppdelad i fem cykler. Varje cykel är uppdelad i tre huvuddelar och totalt finns ca 275 avsnitt eller noveller. 275 noveller publicerade under 15 år (1851 - 1866), det blir ca 18 avsnitt per år. Sammanfattningsvis 18 avsnitt per år i 15 år. Det konkurrerar väl ganska bra med både Games of Thrones och House of Cards?

*

Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius illustrerad av CarlLarsson

*

Ursprungligen tillhörande I:s "plast"-farfar, född 1864

*

Många avsnitt finns, uppdelade i cykler, huvudunderrubriker och avsnitt eller noveller

*

Det finns goda kraftkarlar och onda män ......

*

......ädla hjältar och väna mör.....

*

....kungar och vanligt folk. Alltså precis som i de flesta av dagens TV-serier.....

*

Ja fältskär ja. Läkare i fält, beredda att skära om det behövdes, och det behövdes ju i fält....

***

SAXEVÄGEN

***

Vackrare promenadväg än Saxevägen (för mig = Nohrstedtsvägen och Saxeviksvägen) är svår att hitta, jag tröttnar aldrig. Och allt efter årstidsväxlingarna o h dygnsrytmen ändrar sig ju utseendet, ljuset och känslan .  

Bilderna här är från gårdagens eftermiddagspromenad

*

*

*

*

*

*

Den här fina träbron är det som kallas Spången, gissningsvis var det väl bara en spång en gång i tiden

*

*

*

*

*

***