INSEKTSSURR I KORSHEDEN

***

Alldeles intill tomten här i Korsheden finns ett område (kanske några hundra kvadratmeter) helt bevuxet med hundkäx. Eller åtminstone med flockblomster av  någon sort, jag har inte försökt ta reda på om det är hundkäx, kvanne, strätta eller någon annan av alla vita flockblommiga det finns. Marken är del av en fd kraftledningsgata. Just dom här soliga dagarna med hög värme är luften där full av insektssurr. Också en och annan fjäril, dom brukar dock bli flera lite längre framåt sommaren. Alltid givande att ställa sig där en stund med långtelet. Berätta gärna vad jag fotat. Växt, bagge och fjäril......

*

*

*

*

***

PÄRLGRÄSFJÄRIL

***

Då och då tar jag en liten pall och sätter mig vid någon av dikesrenarna med långtelet och väntar på att en vacker fjäril ska sätta sig på lagom avstånd. Så här i högsommartid händer det förvånansvärt ofta. Om det inte är någon av de allra vanligaste/ lättaste att känna igen vet jag inte vad jag fotar förrän jag fått kolla på nätet. Den här gången kom det inte bara en utan två dansande fjärilar i klassisk fjärilspardans. Först satte dom sig på ett blad i marknivå, men strax efter lättade dom och flög vidare några meter till en ungbjörk strax bakom. Där blev dom länge......

*

Min nätinformation säger  att det är pärlgräsfjärilar. Och när dom väl fått vrida sig rätt där på björklövet är det nog parning, länge var dom där i alla fall.

*

*

Samma som föregående bild men croppad. Var det kanske spindeln som fick dom att flytta på sig?

*

Här sitter dom sida vid sida

*

Det gör dom här också fast den nedre fjärilen har vridit sig 180 grader. Så satt dom så länge jag var kvar

*

*

*

*

***

GLAD MIDSOMMAR!

***

Önskar er alla glad midsommar från Korsheden med kvällshimlen för en timme s.en

*

*

***

EFTER REGNET

***

Gårdagen var helmulen med ett ytterst fint regndis större delen av dagen. Fukten var förstås kvar också i morse och en halvtimme på förstutrappen med långtelet kändes meningsfull. För mig är också flödet av bilder meningsfullt. Jag gör mitt bästa för att förvalta mina motiv så väl jag kan men jag har nästan slutat fundera på BILDEN. Vid en smula eftertanke tror jag att bildflödet  är ett alternativt sätt att närma sig BILDEN,  utan att hela tiden ha den som ett av huvudsyftena. Bildflödet ger mig också god tid att reflektera över vad jag ser under dagen och spontant låta det integreras med dom större perspektiven på livet. Mitt liv då. Ändå delar jag gärna både upplevelser och funderingar i bloggen. Jag tror nämligen att ditt och mitt liv väsentligen är detsamma, om man bortser en smula från detaljerna på ytan.

Musik: VARGO The Moment

*

*

*

*

*

Obs Det är en prästkrage under strået, inte ett stekt ägg!

*

***

STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?

***

Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången  tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge.  Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck. 

*

Ser nästan lite ensamt ut på sjön

*

Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg

*

Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge

*

Försök 2

*

Försök 3.....

*

Lommen på väg ut

*

Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad

*

Försök 2

*

Så här såg det ut två veckor tidigare....

*

....och så här

*

Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.

*

Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.

***