ATT BORSTA SITT HÅR

***

Vi sitter där i soffan i Täby på julafton och väntar på Kalle Anka. Därborta är farfar, han har en tomteluva på sig hela dagen. Lovisa sitter alldeles bredvid mig (jag är morfar i Täby) i soffan och väntar, julfin i sin röda tröja, på alldeles lagom avstånd för att kunna använda 135:an. Det är fönster bakom soffan och ljuset faller fint på Lovisas hår som hon nu börjar borsta en extra gång, nått måste man ju göra medan man väntar.

*

Själv har jag flera gånger slagits av hur kvinnliga rörelserna är. Genusforskarna skulle säkert ge mig på moppe om jag ett ögonblick tvekar om dom verkligen bara är inlärda, finns det verkligen ingen kvinnlig hårborstningsgen inblandad här? Jaja, så går mina funderingar här i alla fall.

* 

*

*

*

*

Och visst blev det väl fint?

*

***

HEDERSUPPDRAG IGEN

***

Vi är lyckliga att ha så många underbara grannar runt om oss. Vi är typ dubbelt så gamla som de flesta men det känns liksom inte. Igår hade vi hand om Elsa, 5, ett par timmar på förmiddagen, jättekul. Vi pratade, tittade på film (Ponyo) och var ute och sparkade boll. Barnen är nere hos oss lite då och då men det här var nog första gången den minsta var ensam med oss, utan att storasyskonen var med. Inte minsta problem, men lite spännande var det. 

*

*

PS Föräldrarna vet att jag fotar och har okejat att ha med bilder i bloggarna.

***

The Illustrated Man

***

För något år sen, kanske två, försökte jag göra några bilder/bloggar på några av Ray Bradbury´s novelltitlar. Titeln på den här bilden/bloggen blir då uppenbar, The Illustrated Man. Antagligen använde jag den här titeln och just den här bilden redan då, jag kommer inte ihåg, men nu ramlade bilden fram ur arkivet så nu använder jag den, upprepning eller inte.

*

Bilden är tagen i studio men utan studioljus, bara med   inställningsljuset. Den APS-C-Sonyn jag hade då, A580, hade ingen synkkontakt som funkade med studioljuset. Därför blev det 1/100 s bl 2,0 och ISO 400 med Minolta 50/1,4, den gamla standardoptiken till KM-kamerorna och Sony:s A-serie. Ser riktigt bra ut, jag får nog plocka fram den igen nu när jag kör A99 medan ordinarie kamera är på service.......

*

Bilden är från en av dom fotokurserna på Kulturama som jag gick 2012 och 2013, den här från 2013. Dom fotokurserna, som jag gick kvällstid en el två  ggr/vecka i tre terminer, är fortfarande det roligaste jag gjort inom foto.

*

*

Önskar er en fin vecka!

***

PAPPAS FÖDELSEDAG

***

Nå´n gång på eftermiddagen slog det mig, javisstja, det är sista november idag, pappas födelsedag. Idag skulle han ha fyllt 117 år. Han blev 90. Att han skulle fyllt 117  är bara en påminnelse om att jag är gammal.  

*

Jag tror han fick ett ganska bra liv. Starten var inte så lyckad, hans pappa dog en månad innan han föddes, så han växte upp ensam med sin mamma däruppe i skogarna vid Svabensverk. Jag har berättat förut, föräldrarna var trolovade med inte gifta så farföräldrarna godtog honom aldrig som barnbarn och hans mamma vågade inte berätta för sina egna föräldrar att hon fått barn. Alltså ingen pappa, inga syskon, ingen farmor eller farfar och ingen mormor eller morfar. Där fanns mamma bara.

*

Hans mamma var lärare, det blev pappa också. Jag brukar ibland tänka på hur det kan ha varit att växa upp ensam, helt utan släkt. Svabensverk ligger på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Och ni vet, ingen TV, ingen radio, inget badrum, inget varmt vatten.....Jag vet, ni vet redan. Men det är nyttigt att fundera ibland hur det var på vinterkvällarna tex.

*

Men som sagt, jag tror, om man nu kan föreställa sig hur någon annans liv varit, att hans blev ganska bra. Han träffade sin värmländska Maj, fick tre barn, blev så småningom skolinspektör, köpte sin första bil när han fyllt femtio. Rik blev man inte i statens tjänst, men definitivt inte fattig heller. I stort sett frisk fick han uppleva sin 90-årsdag. Ingen stor dramatik, inga våldsamma utspel. Vad kan man begära av ett liv?

*

Pappa på tjänsteresa till Blötberget, för en gångs skull var jag med. 1957 kanske?

*

***

KEN ROCKWELL OCH JAG OM MINOLTA 85/1,4

***

This is the world´s first autofocus ultra-speed tele. Nikon didn´t copy it until almost ten years later in 1995. This is a spectacular show-off lens for Minolta. No newer 85mm lens from anyone will make pictures any better than will this lens.

Skrev alltså Ken Rockwell 2013. Så visst, det kan ha kommit något vassare nu. Kanske. Men det lockar mig inte. Det här objektivet tillverkades från 1987 fram till 2006. Jag köpte mitt begagnad 1990 efter att ha fått en inte så märkvärdig summa pengar i 50-årspresent från mina föräldrar  (jag hade faktiskt önskat just det för att kunna köpa ett riktigt objektiv). Det var mitt absolut första högklassiga objektiv överhuvudtaget. Jag hade då redan fotat i nästan 40 år utan att någonsin ha haft en märkeskamera eller ett märkesobjektiv. Det funkar fortfarande perfekt förutom att förvalsbländaren är trög i kyla, typ under 0 C. Allra bäst gillar jag det till porträtt. 85 mm är ju den perfekta porträttbrännvidden och det har i mitt tycke en nästan perfekt kombination av skärpa och mjukhet. 

*

Med det här inlägget menar jag nu inte att påstå att det här objektivet minsann är bättre än allt annat i 85 mm, bara att jag är väldigt glad för att ha det, att jag trivs utomordentligt bra med det och att jag är beredd att skriva under Kens påstående. Bilden på Elias är några år, tagen 2013 med min A99:a och den här optiken i naturligt inomhusljus. 1/160 s, bl 1,7 och ISO 640

*

Snart fyra år

*

***