JAHA, A7RII ALLTSÅ. FUNKAR DEN?

***

Det var med viss bävan jag gav mig ut vid lunchtid för att känna på nyförvärvet. Skulle den motsvara mina förväntningar? Även om jag köpt den till ett bra pris är det en oherrans massa pengar för en kamera, nästan 30´. Inga försök att testa prestanda , bara känna hur den känns "på fältet" samt kolla hur några av A-objektiven fungerar ihop med den. Alla bilderna är jpg eftersom jag inte kan importera RAW från den här kameran innan jag uppgraderat mitt LR.

*

Vädret var på sitt bästa humör, en trevlig dag för foto i Söderbärke med omgivningar. Starten blev så klart bron nere i centrum där jag tagit så många bilder. Och först satt provade jag Sony´s 55:a, med E-fattning, alltså en "native" för den här kameran.

Vill ni kolla detaljrikedom och skärpa - förstora!

Sony 55/1,8 norrut

*

Sony 55/1,8 söderut

*

Därefter bytte jag till min gamla Minolta normal, 50/1,4. Den, liksom alla andra objektiv med skruvdrivning av autofokusen passar med den adapter jag redan har, EA-LA4. Den har egen spegel och egen fokusering och i alla fall med domhär enkla motiven kändes autofokusen praktisk lika snabb och precis som med naive-linsen nyss. 

Minolta 50/1,4 - bagageutrymmet idag

*

Minolta 50/1,4 med adapter, söderut

*

Minolta 50/1,4 med adapter - skuggor på bron

*

Så dags för ytterligare en gammal favorit, Minolta 85/1,4. Den har ju också skruvdrivning och passar samma adapter

Minolta 85/1,4 med adapter - norrut

*

Så till sist bytte jag till Sony/ Zeiss 135/1,8. Också den med skruvdrivning och därför fortfarande samma adapter

Zeiss 135/1,8 med adapter med adapter - söderut

*

Zeiss 135/1,8 med adapter - söderut men inte från bron

*

135:an fick nu sitta på ett slag, också sen jag drog mig en bit ut från Söderbärke

135/1,8 med adapter - gräs framförjärnvägsspåret

*

135/1,8 med adapter - ute på landet

*

Minolta 50/1,4 med adapter - fortfarande ute på landet

*

Så framåt halv sjutiden var det dags för ett dopp, vädret fortfarande strålande. Kameran fick förstås följa med nu med lätt optik igen, 55/1,8 och alltså ingen adapter.En otroligt lätt kombination. Riktigt skönt i vattnet, typ 19 C 

Sony 55/1,8 - Bartjärn

*

Och vad har jag då gjort för erfarenheter? Imponerad av att även att A-objektiven fungerar så smidigt med EA-LA4-adaptern, inga problem alls när det gäller landskap. Och väl hemma vid datorn - det känns som det finns hur mkt skärpa som helst - jag kan croppa och ha mig rätt mycket utan att det syns, stooor skillnad mot 99:an. 

Det finns mycket kvar att testa, vidvinkelzoomen, 70-200:an och långa Tamronen 150-600 där alla ska ha den ännu lättare adaptern EA-LA3 som låter kamerans egen hybridautofokus jobba. Sen naturligtvis lite fåglar, då sätts autofokusen mer på prov på riktigt. Jag förväntar mig inte resultat i klass med Canon/ Nikon men ett klart snäpp uppåt från 99:an - vi får se om det håller.  Och så småningom villiga också prova lågljusegenskaperna som nästan ska vara i klass med A7S:en. 

Men hittills - storbelåten!

***

100/44 - SPÅRLÖST

***

Fullt upptagna är vi nästan jämt

med att göra viktiga saker (tror vi)

Vi fyller våra förråd

med allt det vi behöver (tror vi)

Likaså samlar vi också på kunskap

för att bli lite klokare dag för dag (tror vi)

Så sätter vi våra märken där vi kommer åt

och gör bestående insatser för framtiden (tror vi)

*

Sanningen är att vi vandrar  lika spårlöst

som en fågels flykt över himlen

och att vi ristar våra märken i rinnande vatten

*

Istället är varje ögonblick fullständigt i sig själv

och inget behöver förbättras eller ens kommas ihåg

för nästa ögonblick är ju också

lika fullständigt i sig själv

*

*

***

ÅH, VILKEN MJUK SKÖN RYA, PERFEKT FÖR MIG....

***

Ibland halkar jag in på gamla mappar och hittar bilder jag inte tittat på på länge.  En nöjd och glad Vilma, 7 månader 2008. Och eftersom jag inte bloggade då passar jag på nu. Och ryan har I:s mormor Engla knutit. Den ligger förstås fortfarande i vardagsrummet.

*

*

*

*

***

SLEEPING TOGETHER

***

*

*

***

MÄNNISKOR PÅ TÅG

***

Jag gillar tåg. Dvs jag gillar att åka tåg. Bekvämt och snabbt och med mycket "egentid".  Den här gången skulle jag ner till Göteborg för styrelsemöte. Och "stora" kameran fick följa med som då var en Sony A700, med min gamla Minolta standardoptik 50/1,4 

*

Ni vet hur det är, man kommer in i vagnen, ser att det är ganska mycket folk och jag kan  känna mig aningen obekväm innan jag hittar min plats. Så ser jag den, slår mig ner och det tar inte många minuter innan det känns avkopplat och bekvämt

*

"Min" vagn är ganska välbesatt

*

Underlaget för mötet hade jag redan gått igenom så jag kunde ägna tiden åt annat. Och alldeles naturligt börjar jag lyssna på sorlet och känna in människorna runt omkring mig. Kameran kommer snart fram, den här gången har jag tagit med den med en liten behändig optik för att kunna hantera den smidigt och tanken var just att fota en och annan medpassagerare. Tåget låter ju en del, så slutaren hörs över huvud taget inte. Och trots att vi alla sitter i samma vagn sitter vi  var och en också i vår egen lilla värld

En tankfull paus från boken

*

En del inbegripna i samtal

Samtal - portfölj och kavajer skvallrar om affärer el åtminstone tjänsteärenden

*

Det dröjer inte så länge innan jag blir fikasugen och går in i cafévagnen och kameran får hänga med

Inne i cafévagnen är det lite trångt att komma fram

*

Och självklart utnyttjar många tid så effektivt som möjligt

"Vilket datum sa du? Nej, den 17:e går inte för mig ser jag. Men den 20:e då?"

*

Nån enstaka gång stannar tåget på den här sträckan, i Skövde tex

Nya människor står därute på perrongen och dom som inte kliver på får jag aldrig möta

*

Den effektiva damen har ett långt samtal och trots att jag inte lyssnar uppfattar jag ändå både av tonmelodi och gester att det är jobb det gäller

Med mobilen tätt intill örat

*

Alldeles till vänster om damen med mobilen sitter en man  som intresserar mig. Vi pratar inte men han ser att jag fotar honom. Jag får inget roat leende men han säger heller inte ifrån. Han ser vaksam och samtidigt avslappnad ut och han är den enda jag kan se som inte sitter på något sätt försjunken i sin egen värld, tvärtom verkar han hela tiden notera vad som händer runt omkring honom

Knappast en vanlig tjänsteresa?

*

Avspänd och ändå vaksam är mitt intryck

*

Men som sagt, dom flesta sitter mer eller mindre djupt försjunkna i egna världar

Tankfull 1

*

Tankfull 2

*

Men det mest vanliga är nog att sjunka ner i sin stol och ägna uppmärksamheten och tidningen

Tidningsläsare, bekvämt tillbakalutad

*

Det blev en fin resa, det tar drygt två timmar ner till Göteborg från Hallsberg. Senare på em/kvällen reste jag hem samma sträcka men då kom kameran aldrig fram.

Ha det fint nu i advent!

***