BILDKÄNSLA OCH KOMPOSITION - INTE SÅ ENKELT

***

Min bildkänsla vacklar betänkligt och det där med komposition....Jag kan se det så här, eller så där  och vilket som är bäst, ja inte vet jag. Så här tänkte jag idag när jag gjorde bloggen. Komponera när jag fotar? Vaddå, går det? Lite kan jag se så här i efterhand.

*

Idag läkarbesök i Linköping, ospännande och odramatiskt. Efteråt hamnade jag på ett mysigt fik. Där bredvid mig satt ett ungt par med ryggen mot mig men hon var uttrycksfull och vände sig ofta mot honom så också jag såg hennes ansikte, ett ansikte jag tyckte om, levande och vackert. Alltså tog jag lite bilder, hade nya (begagnade) 55/1,8 på A7S:en. Som alltid inomhus är ljuset bristfälligt, körde ISO 1600 eller 2000.

*

Ungefär så här, ocroppat.

*

Jag har för (o)vana att när jag plåtar människor koncentrera mig på ansiktet och croppar gärna bort det mesta runt om. Men undrar om det är fel tänkt, tappar miljön och med ögonblicksbilder av den här typen är oftast kvaliteten inte tillräcklig för att det ska bli ett bra porträtt  ändå. Men visst, fint ljus från fönstret. Hur skulle du gjort?

*

Och  frågan är densamma för de två följande bildparen också. Croppar jag för mycket?

*

*

*

*

Och svaret r förstås givet - vill du visa henne och hennes porträtt eller visa cafémiljön med besökare? OK, då vänder jag på frågan - vad är roligast att titta på?

Själv vet jag, jag tycker sista och tredje bakifrån, alltså croppade versioner, är dom bästa bilderna.

***

EXPERIMENTAL II: MIXED IMPRESSIONS FROM A COFFEE SHOP

***

Senaste tiden har jag känt ett starkt behov att frigöra mig från mitt vanliga "kör". Jag menar, snyggast möjliga landskap med lagom mycket färg, kontrast och stämning, svartvita porträtt lite "stylade"" i lämpligt bildbehandlingsprogram, barnbarnen presenterade på ett sympatiskt och positivt sätt, selfies där jag inte ser alltför djävlig ut etc etc. You get it. Självklart kommer jag straxt tillbaka till allt det här. Det är ju roligt att försöka göra bra ifrån sig, också. Men inte jämnt, inte varenda blogg, jag vill inte! Och hur gör man då då? Fråga inte mig, jag vet inte. Men nå´t kan man ju prova. Igår var jag, som jag redan visat i förrförra bloggen, i Linköping. Och tog en kaffe latte på ett av innefikena där. Alldeles för lite ljus för min A99:a trots att jag hade 135:an på, men bilder tog jag. Och ikväll tänkte jag - vad händer om jag bara struntar lite i hur det ser ut? Kör fram lite. Mörkt, suddigt, okomponerat, nånting går det väl att se?

Ok, jag vet, jag vet, ni behöver inte tala om, inte får man bättre bilder för att det är oskarpt och allmänt suddigt! Nej, det vet jag. Men kanske bilderna bara blir lite annorlunda till att börja med. Jag vill bara sluta med att försöka göra alla bilder så fina, så vackra som möjligt. Se det som en försenad tonårsrevolt, jag var way för ordentlig och väluppfostrad när jag var tonåring, det är dags för lite revolt i det tysta och i det lilla, annars blir det aldrig. 

Så mkt text blir det inte. Däremot föreslår jag att ni faktiskt förstorar bilderna, lite har jag jobbat med dom för att det ska bli nå´t, och utan förstoring är det bara slarviga skräpbilder

***

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Suss gott!

EXPERIMENTAL I: WE ARE ALL DIFFERENT

***

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DEVELOPEMENT PHASES ONLY

***

Förstoras!

***

INGÅR INTE (i målgruppen)

*

Jag har inget emot segmenterad/differentierad marknadsföring i grund, tvärtom är det både praktiskt och effektivt. Ändå kanske den inte få inta gaturummet totalt eftersom den till sin karaktär också är uteslutande.

Förstora!

*