FÖR FÖRSTA GÅNGEN HAR JAG SETT DOM - VILDSVINEN

***

Många gånger har jag undrat över att jag aldrig ser  dom, vildsvinen. Spåren efter dom finns ju överallt, i Finspång såväl som uppe i Dalarna. Inte en endaste gång har jag sett dom. Tänker att jag inte är ute i skogen på nätterna, sen kvällarna eller mornarna. Jag vet ju att dom är skygga men många gånger har jag tänkt att nån gång borde jag kunna se dom. Men icke. Icke förrän idag vill säga. Mitt på blanka dagen, typ klockan tolv när I och jag gick på Ekön. Helt plötsligt undrar I vad det är för djur dom redan släppt ut på bete på andra sidan viken, inne på land alltså. Jag såg direkt att dom verkade för små för kor, som för övrigt inte är ute på fribete än. Lamm kanske, tänkte jag när jag samtidigt insåg att där borta var det ju inte stängslat, kan det vara  vildsvin? Jag hade 70-200 på och hann få iväg en enda bild innan dom försvann in i dungen. Först när jag kollade kameran med max förstoring kunde jag se - visst var det vildsvin (min syn är långt från ok). En sugga med tre kultingar. Inte skarpt förstås, skärpan fastnade på träden alldeles intill, men ändå, ett bildbevis. Och dom var ju fler än dom här, dom flesta hade redan försvunnit in i dungen.Och nog för att jag vet hur mycket dom ställer till, men vi var ändå glada för att ha sett dom live, både för I och för mig var det första gången.

*

Ej croppat, 200 mm

*

Croppat

*

***

NATURROMANTIKER KANSKE?

***

Har ganska nyss kommit hem från en bildvisning jag haft på IOGT-NTO i Finspång i kväll. Tema Naturbilder från Finspångstrakten. Och eftersom jag varken är vildmarksfotograf , fågelfotograf eller djurfotograf får jag ju tänka till lite, vad "är" jag egentligen, jag som inte gillar etiketter? Naturromantiker var ett ord jag använde. Vi var inte så många, tio kanske, men det är alltid roligt att få visa bilder live, det känns mer meningsfullt än många andra sätt. Feed-back´n är direkt, och bilder från hembygden är alltid uppskattade. Jag startade med några bilder från trädgården och spiralade mig så allt längre ut, dock hela tiden Östergötland. En timme och ett 80-tal bilder. Här kommer några. 

*

Tulpanblad på gräsmattan i trädgården

*

Tärnor på klippan i Mäseln

*

Blåsippa vid Mäseln

*

Höstbild Mäselnspåret

*

Mossa vid Lill-Skiren

*

Slottsparken

*

Humleblomster, Risinge

*

Kajorna och nymånen, centrum

*

Kulturbygd vid Annsjön

*

Det mörknar vid Annsjön

*

Ute på Östgötaslätten

*

***

VÅRLJUS ÖVER TORSTORPSÄNGARNA

***

Äntligen blev det en promenad, om än en smula försiktigt, lite närmare naturen. Blå himmel och strålande sol var svårt att motstå, och vi följde Mäselnspåret ett stycke ut på Torstorpsfälten. Färgerna finns där men ännu långt från sommarens starka färger. Fortfarande dominerar det ljust gulbruna, torkade gräset med bara svaga inslag av grönt. Några av träden börjar skifta färg, tydligast alarna med sin hängen som börjar anta en dovt rödbrun färg. Men starkaste känslan var vårljuset som flödade ner. Också idag fanns det fukt i luften som gjorde att både kontraster och färger kändes svaga och och svåra att återge. Så har jag också ansträngt mig en smula för att inte kompensera med att dra upp reglage som färgmättnad och kontrast. Bilderna är på gränsen till för bleka och kontrastlösa men medvetet vald bildbehandling för att få en känsla för vårljuset kvar, obarmhärtigt avslöjande som det är. Frampå dan 10-11 grader men än ligger isen på Mäseln.

*

*

*

*

*

*

***

VÅRKÄNNING - BLEKEN

***

Förmiddagens promenad gick borta vid Bleken, vägen på norra sidan som sen gå vidare upp mot Lillskiren. Och det är bara att konstatera, nu är det vårkänning. Solen flödar, snön är i det närmaste borta och en och annan talgoxe har vårkänslor.

*

*

*

*

*

***

SAXENÄSVÄGEN I GÅR FÖRMIDDAG

***

Klockan är nästan tolv på dagen och solen står som högst. Det är fortfarande -17 C här på Saxenäsvägen. Det ser inte ut att vara så mkt snö men det är ca en halvmeter och jag får vackert hålla mig till vägarna. Dom mörka aspstammarna står fint mot snön och solljuset, annars är allt genomborrat av det starka vinterljuset. Det är väl inget ljus man blir brunbränd av precis men duger nog för att huden ska producera en gnutta D-vitamin . Och inte minst, så mkt lättare sinnet blir när solen lyser.....

*

*

Fast idag, hemma i Finspång igen, är det +3 och mulet. Och snön längs gatorna är inte så vit längre......

***