NYPUDRAD

***

Naturen är full av win-win-situationer. Finurligt skulle jag säga. Inget övernaturligt eller gudomligt över det, man utnyttjar helt enkelt dom möjligheter som finns och som fungerar. Ett slags trial and error utsträckt över miljontals år liksom. Efterföljansvärt är det i alla fall!

*

*

***

AC - KAN DET VARA NÅ´T

***

Dan innan vi åkte upp till Korsheden åkte jag till Linköping och köpte en mobil AC. Jag hade sommaren 2018 i färskt minne och seneftermiddagarna i Korsheden var inte nådiga, huset ligger helt öppet, och med stora fönster, mot väster. Trots att AC:n är av hyfsad kapacitet, kylkapacitet 2,6 kW och 9 000 BTU och 295 m3 per timme, visade den sig förslå  dåligt.  Första eftermiddagen när huset stått soluppvärmt och ovädrat några dagar trodde jag den inte funkade alls. Senare har det visat sig ge en hyfsad temperatursänkning om den får stå på från förmiddagen. Då klarar den att ge en dräglig inomhustemperatur i vardagsrummet, även om det är plus 30 ute, fram till omkring kl 15. Då når solen runt hörnet på det stora pilträdet och lyser med full kraft genom fönsterväggen i väster. Några grader svalare än utan är det säkert då också men fortfarande på tok för varmt för att vara skönt att vara där. Antagligen är det helt enkelt för mkt begärt av en portabel AC även om den har hyfsad kapacitet.

*

Där står den nyuppackad i vardagsrummet. Varmluftsutblåset får gå ut inom en altandörr på glänt tv

*

Så här ser rummet ut (i dubbel mening). Förutom att det är ganska stort (knappt 40 m2) är det högt i tak, åtminstone 3,5 m upp till nocken. Och här flödar solen in från ungefär 15 tills solen går ner, nu ungefär klockan 21. Jag inser att här skulle jag behöva något slags yttre persienner för att få ner värmeinflödet. Vi får se.

 *

Mindre roligt var upptäckten att AC:ns anslutningssladd var rejält skadad, klämd eller upphettad så mycket att koppartråden syntes. Den är ju köpt i Linköping (Elgiganten) och sen transporterad hit, och först därefter uppackad , rådet blir två vändor till för att få hit en apparat. Den väger 25 kg och tar ju en del plats i bilen, inte så enkelt med diskbråck och .....Två bilder på det i slutet här.

*

Kabelskadan

*

Kabelskadan på närmare håll

*

***

FLOCKEN

***

Dom håller sig tätt ihop inom flocken. Där finns tryggheten. Säkert också gemenskapen. Kalvarna ligger därinne, omgivna av dom andra djuren. Det är några hundra år sen det fanns gott om varg, och hur länge korna varit domesticerade vet jag inte, ett tusental år kanske, eller två? Ändå är jag alldeles säker på att om det dök uppe grupp vargar skulle de vuxna djuren ställa sig i ring runt kalvarna. Det tar tid innan nedärvda egenskaper och erfarenheter ändras. Undrar hur det är med oss människor, vi är väl alltigenom moderna, utan alla vidskepligheter eller gammalt skräp inombords. Så skönt att veta att vi numera är alltigenom rationella och förnuftiga.......

*

*

***

SOMMARSYSSELSÄTTNING

***

Fotolusten har avtagit i takt med sommarvärmen. I stället har jag börjat läsa skönlitteratur igen. En bra bok i skuggan och med ett glas kall, alldeles vanlig, köpsvartvinbärssaft framstår just nu som det bättre alternativet. Innan vi lämnade Finspång läste jag PO Enquists Livläkarens besök, precis så bra som många sagt. Idag, i Korsheden, har jag just avslutat Över näktergalens golv av Lian Hearn, pseudonym för Gillian Rubinstein. Det är första delen av tre i en fictionberättelse om klanen Otori. Lian Hearn är engelska men hade ett livslångt intresse för Japan. Fantasy är det, men med stark känsla av det gamla feodala Japan. Den har jag läst förut men som den står här i bokhyllan i Korsheden och jag nästan glömt historien tyckte jag den passade bra. Välskriven och mycket spännande. Som jag också har sett de första avsnitten av Marco Polo på Netflix får jag mitt lystmäte av ondska, våld och förtryck, inte minst kvinnoförtryck. Det är definitivt inte det som lockar mig, men det finns ständigt närvarande i alla de tre berättelserna jag här nämnt. Det är mycket som inte är bra i dagens verkliga värld, men alldeles uppenbart har det blivit väldigt mycket bättre.

*

*

***

MÅSEN

***

Ja, inte Tjechov, men kanske en blivande Jonathan Livingstone Seagull? Den kämpade på bra i alla fall. Också i går gjorde jag en vända till kyrkudden inne i Söderbärke, och vem träffade jag på där om inte fotokompisen Marianne från Västanfors! Hon hade läst om mina vitkindade gäss dagen innan och också gjort en vända dit. Hon hade fotat flera, tre par med ungar, men lämnade bara kvar en måsunge till mig:-), dom andra hade stuckit. När marianne gått ägnade jag mig en bra stund åt ungen, och när jag fotat den kom alla dom vitkindade tillbaka, tre par med fem, tre resten unge, men dom får bli i nästa blogg. Nu Jonathan Livingstone...

*

Dom är ju inte så stora när dom ligger en bit ut......

*

Mamman fanns i närheten förstås

*

Men Jonathan ville undersöka på egen hand

*

Häftigt alltså....

*

Undrar om jag kan ta mig upp?

*

Det gick ju alldeles utmärkt!

*

Fast det är lite snett nånstans......

*

Men jag står kvar här och kollar ett tag

*

Och vad händer här åt andra hållet då?

*

***