RISINGEVÅR PÅ RIKTIGT

***

Knappt har snön försvunnit från fälten förrän jordbruket börjar. Ute i Risingebygden är vårtecknen många - lärksången är i full gång, koltrasten flöjtar och fälten är nygödslade och luktar ganska starkt. Gödsellukten blandar sig med lukten av lera och våt jord och jag tänker att det är skönt att vissa saker inte ändrar sig nämnvärt trots datorer och Spotifynotering. Jag är ganska pigg på de flesta nyheter som kommer men det är också skönt att känna att jag har rötter, att jag är grundad i något som inte ändrar sig nästa kvarttal. Här kommer några bilder från förmiddagspromenaden, känner ni efter kan ni säkert känna lukten av våt jord och färsk gödsel och kanske tom lite hästlort.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

Vi flyttade till Finspång 1965 där jag hade fått jobb på Svenska Metallverkens nya fina lab. Alldeles intill min arbetsplats låg det gamla badhuset. Alltså det gammelgamla badhuset, det som låg alldeles bredvid ån från - vad hette det, Mjöldammen? Badhuset revs första året eller om det var andra vi bodde i Finspång, alltså 1966 eller 1967 . Ett nytt badhus stod klart 1968 och i det har både ungarna och I och jag simmat mycket, mest barnen förstås som alla tre simtränade där. Nu är ju det också borta sen några år. I stället finns ett stort, nytt och modernt badhus med äventyrsbad och allt uppe vid Grosvad. I det här äldsta badhuset i Finspång har jag aldrig badat men jag kan lätt föreställa mig hur det var, jag badade i det gamla badhuset i Ludvika i slutet på 40-talet och det var ingen rolig upplevelse......

*

"Gammel"gamla badhuset, med en ursprungligen  vacker och välproportionerad utsida bredvid ån och under de stora lövträden

*

I det nya badhuset är det en fröjd att simma, därtill med flera sorters bastu, relaxavdelning och mycket mycket annat som café , gym och bowling med restaurang i samma byggnad. Såklart har det kostat många hundra miljoner, jag har glömt hur många. Och otroligt fint är det - inuti.

Det är inte något fel på den egentliga byggnadens exteriör heller, åtminstone om man bortser från rutschkanorna som går utanför själv byggnaden (också dom kan vara riktigt fina i rätt ljus och tätt vinkel även om jag inte precis kan säga att dom faller in i huvudbyggnadens striktare form- och färgspråk). Det jag ändå reagerar på är den totala exteriöra miljön. För mig ser det ganska rörigt ut. Kanske är jag otacksam, men här har kommunen lagt ner flera hundra miljoner och det ser ju inte vackert ut precis. Det slår mig att jag allt oftare reagerar på offentlig miljö, den ser ofta ovårdad och ovacker ut. Byggnaderna, parkerna eller vad det nu är ofta vackra i sig själva men störs av skräp, soptunnor, lutande stolpar, skyltar och mycket annat. Det är precis som att ingen bryr sig om helheten. Ändå är det den vi alla lever i hela tiden

*

***

I SNART TUSEN ÅR.......

***

.....har hon stått där, S;ta Maria ute vid Risinge. Så är också murarna tjocka och bogårdsmuren väl stagad. Många är människorna som här sökt sin tröst,  gråtit och skrattat och förbannat livets orättvisor. Kungar har kommit och gått, krig och pest likaså. Själv står hon där orörd och väntar på nästa tusen år.....

*

*

*

***

NÄSTAN ÖDE UPPE VID KVISMAREN

***

När vinden mojnade i går eftermiddag gjorde jag en tur upp till Kvismaren trots att jag nog förstod att det knappast fanns så mycket att se, fruset och snötäckt som allt är. Det stämde väl, tommare har jag knappast sett dom stora fälten däruppe, inte ens en seglande rovfågel kunde jag se. Ändå var det långtifrån misslyckat, i stället gick jag ut mot Sörön till på den gamla banvallen. Alldeles tyst med mycket rymd ovanför.

*

Halvägs ut till första tornet såg jag ändå en liten flock grågäss, åtta kunde jag räkna till. Dom var långt ut och trots 400:an och croppning lite för långt för att bli bra, särskilt som skuggorna började bli långa och bruset påtagligt - stativet hade jag inte tagit med på promenaden. Det som förvånade mig var att flera av gässen betade medan de låg på marken - trötta efter lång flygning kanske?

*

*

*

*

Den nedåtgående solen färgade landskapet och vassruggarna varmt gulröda 

*

*

Innan jag lämnade Öby kulle och trakten närmast hade solen gått ner och dom vanliga men så vackra pastellfärgerna färgade himlen mittemot solnedgången.

*

Jag hade just börjat åka hemåt när jag fick se några grupper med rådjur ute på den södra delen av fälten, dom fält som egentligen är åkrar. Här fanns nog totalt ca 30 rådjur intensivt betande. Just runt Örebro har det varit lite snö jämfört med både Finspång och Korsheden och snön täckte inte vad som vuxit på fälten, rådjuren lät sig väl smaka. På sista bilden (förstorad) är det lätt att se hur rådjuret i mitten har en stor saftig tugga i munnen 

*

*

*

*

***

GNISTRANDE FÖRMIDDAG PÅ DOVERN OCH EKÖN

***

Sol och klarblå himmel och några grader kallt - kan det bli bättre väder för en promenad? Idag blev det Ekön och Dovern. Perfekt var att gå på isen utefter strandlinjen, där var det hårt underlag och lätt att gå. Vi gick utefter västra strandlinjen eftersom vinden låg på från öst så där var det var lä. Nästa gång tar vi med en rygga med kaffe och ostmackor, det var riktigt skönt i solen trots någon grad under noll.

*

I på Doverns is

*

Inte bara spännande ekar finns det där, här en tall som jag många gånger tittat på. Om ni tittar på bilden ser ni att den är rotad precis i strandlinjen längst till höger, men så gör stammen en kraftig krök och försvinner under isen för att sen sticka upp 6-7 m ut. Notera att trädet inte vält, stammen kröker 180 grader precis där det är rotat, gör så en krök 90 grader tillbaka och växer sen horisontellt 6-7 m.

Tall á la speciale

*

På väg tillbaka till bilen

*

***