LUDVIKA - HAGGEN - RÄFSNÄS

***

Ingen seriös fotograf fotar väl utsikter, jag kan inte låta bli. När jag är i Ludvika åker jag ofta ut till badplatsen vid Haggen  och den fina cykel- och promenadvägen ut mot Räfsnäs. Idag strålade åter igen solen så det blev några trädbilder i motljus därute. Ludvika är omgivet av sjöar - störst är Väsman i norr, därefter kommer sjön Hagen här i söder, så har vi Hillen och Gårlången i öster

*

*

*

*

***

NÄSTAN ETT HELT LIV

***

Det står tomt nu, pappas skrivbord. Det är här jag minns honom, vid skrivbordet i rummet som både var hans arbetsrum och sovrum hemma på Karlavägen i Ludvika. Arbetsrum eftersom han hade expeditionen hemma. Ofta var han på tj-resa, han var skolinspektör för Dalarnas södra inspektionsområde. Men skrivbordet var hans bas, jag tror det var ännu mer, det var centrum i hans värld. Pappa var inte så fysisk, inte med dagens mått i alla fall. Jag kan inte minnas att jag  någonsin sett honom med en hammare i handen tex. Och jag vet mig aldrig ha suttit i hans knä eller kramats. Jag skulle säga att han undvek allt som kunde bli - eller kännas - känslosamt. Det hade han inga redskap för, jag vet att han var extremt ensam som liten. Han var intellektuell skulle man nog kunna säga, han levde mycket i böckernas och papperens värld. Och att skriva var för honom något absolut självklart. 

*

Att han använde sina almanackor för att skriva i visste jag förstås, tom dagböcker skrev han tidvis.  Men omfattningen har jag inte haft klart för mig. Förra veckan var jag som ni kanske kommer ihåg och hämtade material från mamma och pappa som min storasyster Sigbrit haft, mammas bröllopsfoto tex visade jag ju här för knappt en vecka sen. Nu har jag tittat på dagböckerna. Jag säger tittat på, inte läst, det är en del och till att börja med vill jag se vilka år de omfattar

*

Det har ösregnat hela dagen och är alltså en perfekt dag för det här. Såvitt jag kan se är det med undantag för några år i mitten av trettiotalet en kontinuerlig serie från 1921 till 1992 , dvs drygt 70 år. Jag tror inte det är särskilt vanligt med så lång serie och känner på mig att det är en skatt. Ändå har jag ingen ambition att läsa allt, det känns inte meningsfullt, jag lever mitt liv nu. Men jag funderar på om materialet inte borde sparas för framtiden på något sätt. Självklart ska jag göra några nedslag i materialet

*

Allra första nerslaget blir i fickalmanackan för 1940 (mitt födelseår) 

*

Och kort och lakoniskt , men det står det ändå - Lillpojken född

*

Ett hopp fram till en tjockare dagbok, 1959 när han var 57 och mitt i livet

*

Här är det tätskrivna sidor fyllda med hans drivna handstil

*

Ytterligare ett hopp, nu fram till 1992, det år han fyllde 90 år

*

Och visst skriver han fortfarande. Inte så långa essäer men han skriver, fortfarande drivet

*

Men här tar det slut, det sista jag kan se han skrivit är från den 3:e november det året och han ska fylla sina 90 år samma månad. Och dom sista raderna råkar vara om mig  "Björn fyllt 52 idag och blivit uppvaktad", det har hamnat på den 3:e i stället för dagen innan som är min födelsedag. Det gör inget pappa!

*

Pappa levde ytterligare 10 månader och dog i början av september 1993. Jag kommer inte ihåg vilket datum, mina almanackor har bara gällt jobbet......

**

DEN GAMLA SCANIAN - BLÖTBERGET, LUDVIKA

***

Som sagt, det fanns mycket att intressera sig för där i Blötberget. Den här gamla Scanian hittade jag inne på området vid Bergslagsgruvan. Kanske har den stått där sen driften avslutade 1979, i så fall i nästan fyrtio år?  Skicket synes inte motsäga den gissningen.

*

*

*

*

***

VÄGEN

***

Vadan och varthän?

Och i morgon?

Eller sen, efteråt?

*

Inte är det mycket jag vet

Men jag följer min väg

Den som följer ljuset

och stillar mitt hjärta

*

F

*

Bilden är från vägen mor Sunnansjö alldeles efter avfarten från Grangärdevägen och med Bysjön till höger

***

VÄSMAN RUNT

***

Efter en kort skogspromenad för att kolla kända svampställen och därefter ett dopp i Bartjärn (18 C) ägnade jag seneftermiddan och kvällen åt Ludvika och en tur runt Väsman. Det blev flera stopp, det längsta i Blötberget 

*

*

Första stoppet var dock Ludvika och nostalgibesök i det kvarter vi först bodde, avgränsat av Carlavägen, Engelbrektsgatan, Högbergsgatan och Skolgatan. Jag tyckte det var ett stort kvarter. Det visade sig att i just det kvarteret finns alla hus från min uppväxttid kvar, det är fem hus. Här en bild på vårt hus, idag finns något tech-bolag i huset. Vi bodde på andra våningen, pappas arbets- och sovrum i hörnet under balkongen, finrummet med burspråk i hörnet till höger. Lägenheten var omodern också med den tidens mått - kokspanna i källaren och vedspis i köket.

*

På väg genom Gonäs bestämde jag mig för att åka upp till Halvars, utsikten över Väsman och stan brukade vara fin där och det är den fortfarande, en parkerings- och vändplan för bilar och rastplats med slyrensad utsikt, första bilden in mot stan, andra bilden över Sollen och skogarna på andra sidan. 

*

*

Nästa stopp blev så Blötberget. Det som fick mig att stanna tilla var inte gruvlaven utan det hör huset med tillhörande skylt.

*

Sen blev det gruvlaven och området däromkring, där fanns mkt att se och jag återkommer nog.

*

Via Saxdalen och Sunnansjö över  till östra sidan av sjön, tillbaks till Ludvika, vidare till Söderbärke och hem till Korsheden igen.  Och lätt att konstatera - det är lika vackert runt Väsman som det brukade vara för 65 år sen!

*

***