ELIAS

***

*

Elias, 9

*

***

DÄRFÖR DELAR JAG HELLRE MIN GLÄDJE OCH KÄRLEK

***

Barn och solnedgångar, solglitter och sommarmoln och blåsippor gör mig glad och lycklig. Snöflingor på tungan, regndroppar mot taket och knaster i brasan , skridskois och snöglitter gör också livet värt att leva. Precis som alla andra har jag mina mörka stunder, dom kommer ingen undan. Men jag vet ju vilka stunder som ger mig hopp och förtröstan liksom vilka bilder jag helst tittar på när jag väljer själv. Och vilka jag visar.

*

Det är ju inte så att jag blundar för verkligheten, den är liksom svår att tränga bort så länge jag läser tidningar, ser på TV och ser människorna jag möter i ögonen. Vi pumpas ständigt med all världens problem och katastrofer och mycket riktigt sjunker framtidstron hos många, allrahelst som alla långsiktiga positiva trender nogsamt ignoreras, dom är av noll intresse för medierna eftersom dom varken ger tittare, lyssnare eller läsare. Men uppgivenhet och missmod hos individer och grupper och förtryckta befolkningar spelar roll för vilka vägar utvecklingen tar, både för individer, grupper och dom förtryckta.  

* 

Missnöje smittar. Precis som glädje och kärlek. Därför delar jag hellre min glädje och kärlek än mitt missnöje

Barnbarnet Vilma för två år den, på dagen

*

***

SOLITUDE

***

*

*

***

ALLDELES NYSS.......

***

Härifrån till innerstan är det ungefär 150 år. Ja, tjugo mil också förstås, men det är inget som betyder något. Här levde dom, våra far- och morföräldrar, och deras föräldrar, liksom i sin tur deras.......Ja, inte precis här alltså, men så här. Och javisst, innan utladan rasade. Men ingen el, inga treglasfönster, inget helkaklat badrum och så där, ni vet. Fick man lunginflammation dog man antagligen. Det gjorde svärfars pappa när svärfar var fem. Skogen alldeles intill, nära inpå, hela tiden. Stigen jag nyss gick på för att komma hit fanns nog då också, fast det fanns ingen landsväg den mynnade på strax därborta, bara en lite större stig. När dom kom in från åkern, skogen eller smedjan fick dom tända spisen innan det var idé att sätta sig, sen skulle dom ut i lagår´n om dom hade råd med djur vill säga. Och var det inte sommarljust gissar jag dom stöp i säng ganska snart efter maten. Utan att se Mästarnas mästare......Jag känner mig som någon slags brygga eller rest av något slag som fortfarande tror mig ana, tom känna, hur det var. Tänkt att mormor och morfar har jag ju pratat med, lyssnat till och jag har suttit i deras knä, det är inte längesen alls, alldeles nyss faktiskt. Ibland när jag tittat på dom gamla porträtten har jag tänkt (när jag inte tänkt efter) va´gamla dom ser ut, och så bistra dom ser ut. Kanske var dom lite ovana vid att le och skratta bara? 

*

Inget konstigt med det, lite nostalgi bara kanske? Nej, inte bara nostalgi, det var inte bättre förr, tvärtom. Men det jag undrar över hur vi människor så fort blev annorlunda?  Var tog vår förståelse för långsamheten, vardagligheten och slitet vägen?  Acceptansen av livets grundläggande villkor, utan att klaga? Hur kunde antalet likes och följare bli värdemått i stället för människovärde? Och hur kunde jag glömma hur skönt det var i mormors knä?

*

Den rasade utladan borta vid Västerbyfälten

*

***

HUR VET MAN NÄR ETT FOTO ÄR BRA?

***

Kort svar:  Det beror på vad man ska ha det till

Långt svar:  Är en slö bordskniv bra? Ja, den är bra om man är inlåst i ett fryshus och måste skruva sig ut eller om man hittar mormors gamla bordskniv som man åt med som barn (affektionsvärde), men dålig på en restaurang med segt kött. Ingenting är bra eller dåligt i sig själv, det beror på vad man ska ha det till. Ta personligt ansvar för kvalitet och göm dig inte bakom gemensamma normer som ändå ändras hela tiden.

*

Ursäkta, jag kunde inte låta bli. Och jag har gjort det en gång förut. Alltså, saxat ur Ernst Billgrens bok Vad är konst? Jag  har bara bytt ut ordet målning mot ordet foto. Och som jag tycker det är både lärorikt och roligt tar jag ett avsnitt till. Här har jag bytt ut orden konst mot fotografering och konstnär mot fotograf.

*

Finns det några bra böcker om man ska lära sig fotografering?

Kort svar:  Nej, det går lika bra med en bok om tennis

Långt svar:  Det finns många bra böcker om hantverken inom fotografering, men ingen bok om hur man tar bra foton. Böcker om idrott däremot innehåller mängder med guldkorn, saker som man kan ta till sig som fotograf. Till exempel: Att man ska låta bollen göra jobbet i stället för att rusa runt själv, utnyttja det material man jobbar med, ta till vara dess egenskaper i stället för att tvinga på materialet sina föreställningar, då gör det alltid motstånd.....

*

Ytterligare ett porträtt från samma tillfälle som senast, det jag kallade Blicken, fast på en annan kompis. Här har jag för en gångs skull använt blixt, blixt utomhus i solsken för att lätta upp skuggsidan. Om det är ett bra foto? Ja, det var just det ja, vad skulle jag med det här fotot till? Komma ihåg en trevlig kompis såklart. Alltså, en alldeles utmärkt bild.......

*

Förstora!

*

Önskar er en trevlig fortsättning på kvällen!

***