LIVETS NÖDTORFT.....

***

......eller det är det ju inte förstås. Men näst intill. Ni kan gärna kolla och se om det är något ni kan avstå från här. Eller om det är något ni till äventyrs inte känner igen

*

*

***

I SNART TUSEN ÅR.......

***

.....har hon stått där, S;ta Maria ute vid Risinge. Så är också murarna tjocka och bogårdsmuren väl stagad. Många är människorna som här sökt sin tröst,  gråtit och skrattat och förbannat livets orättvisor. Kungar har kommit och gått, krig och pest likaså. Själv står hon där orörd och väntar på nästa tusen år.....

*

*

*

***

NÄSTAN ÖDE UPPE VID KVISMAREN

***

När vinden mojnade i går eftermiddag gjorde jag en tur upp till Kvismaren trots att jag nog förstod att det knappast fanns så mycket att se, fruset och snötäckt som allt är. Det stämde väl, tommare har jag knappast sett dom stora fälten däruppe, inte ens en seglande rovfågel kunde jag se. Ändå var det långtifrån misslyckat, i stället gick jag ut mot Sörön till på den gamla banvallen. Alldeles tyst med mycket rymd ovanför.

*

Halvägs ut till första tornet såg jag ändå en liten flock grågäss, åtta kunde jag räkna till. Dom var långt ut och trots 400:an och croppning lite för långt för att bli bra, särskilt som skuggorna började bli långa och bruset påtagligt - stativet hade jag inte tagit med på promenaden. Det som förvånade mig var att flera av gässen betade medan de låg på marken - trötta efter lång flygning kanske?

*

*

*

*

Den nedåtgående solen färgade landskapet och vassruggarna varmt gulröda 

*

*

Innan jag lämnade Öby kulle och trakten närmast hade solen gått ner och dom vanliga men så vackra pastellfärgerna färgade himlen mittemot solnedgången.

*

Jag hade just börjat åka hemåt när jag fick se några grupper med rådjur ute på den södra delen av fälten, dom fält som egentligen är åkrar. Här fanns nog totalt ca 30 rådjur intensivt betande. Just runt Örebro har det varit lite snö jämfört med både Finspång och Korsheden och snön täckte inte vad som vuxit på fälten, rådjuren lät sig väl smaka. På sista bilden (förstorad) är det lätt att se hur rådjuret i mitten har en stor saftig tugga i munnen 

*

*

*

*

***

GNISTRANDE FÖRMIDDAG PÅ DOVERN OCH EKÖN

***

Sol och klarblå himmel och några grader kallt - kan det bli bättre väder för en promenad? Idag blev det Ekön och Dovern. Perfekt var att gå på isen utefter strandlinjen, där var det hårt underlag och lätt att gå. Vi gick utefter västra strandlinjen eftersom vinden låg på från öst så där var det var lä. Nästa gång tar vi med en rygga med kaffe och ostmackor, det var riktigt skönt i solen trots någon grad under noll.

*

I på Doverns is

*

Inte bara spännande ekar finns det där, här en tall som jag många gånger tittat på. Om ni tittar på bilden ser ni att den är rotad precis i strandlinjen längst till höger, men så gör stammen en kraftig krök och försvinner under isen för att sen sticka upp 6-7 m ut. Notera att trädet inte vält, stammen kröker 180 grader precis där det är rotat, gör så en krök 90 grader tillbaka och växer sen horisontellt 6-7 m.

Tall á la speciale

*

På väg tillbaka till bilen

*

***

BÅDE OCH

***

Så långt det går försöker jag låta bli att välja, att ordna in mig i fack. Inte heller tycker jag lika ena dagen och nästa. Verkligheten är ju hela tiden både och, inte antingen eller. Dag och natt, ljus och mörker, kärlek och hat, glädje och sorg. Vår och höst, sommar och vinter, fult och snyggt, yin och yan. Vänster och höger, intellektuell och råbuse, ingenjör eller konstnär, gatufotograf eller landskapsfotograf, jpg-are eller RAW-fotograf, svartvitt eller färg. Allt finns ju där, i större eller mindre proportioner, ena dagen eller andra. Alla kategoriseringar, alla etiketter, är begränsande. Varför ska jag begränsa mig själv? Även utan etiketter kan jag ta 99 % landskapsbilder eller 99 % fågelbilder. Om jag vill, har lust. Bara för att fota något annat i morgon. Såklart kan jag ta landskapsbilder även om jag kallar mig gatufotograf. Men då går jag utanför mitt område eller mitt fack och det påverkar bilden av mig själv, bilden av vad jag kan eller inte kan. Men det handlar egentligen inte om foto, det gäller allting.

*

Frågan är, blir man/ jag då trolös, opålitlig? Kanske det, på sätt och vis

It doesn't interest me

if the story you are telling me

is true

I want to know if you can

disappoint another

to be true to yourself

If  you can bear

the accusation of betrayal

and not betray your own soul

If you can be faithless

and therefor trustworthy

(The Invitation, Oriah Mountain Dreamer)

Natur eller teknik? Natur eller människoverk? Stad eller land? Liv eller död?

*

***