ÖVERRASKNING VID KVISMAREN

***

Kunde inte avhålla mig från en tur till Kvismaren i det fina vädret, trots att sjöarna och kanalen inte har öppet vatten än. Snön hade dock försvunnit från fälten och norr om Öby kulle  fann ens del fåglar. Grågässen dominerade stort men en del kanadagäss fanns också

*

Grågäss

*

Flygande grågäss

*

Flygande grågäss

*

Överraskningen blev jag varse först när jag gick igenom bilderna hemma på datorn. Jag är ju ingen fågelexpert men rimligen är dom två till höger härnere  bläsgäss. Dels finns den vita bläsen, dels den  tydliga markeringen på bröstet. Eftersom den är väldigt framträdande gissar jag att det är den grönländska varianten flavirostris, den har särskilt framträdande bröstteckning enligt min fågelbok. Därutöver finns tydligen en nordöstlig variant också,  albifrons 

Bläsgäss (flavirostris) de två till höger

*

Samma bläsgäss

*

***

SMILET

***

Räcker långt för mig, godnatt!

*

*

***

NU BÖRJAR DET....

***

Åter en tur bort till västra Roxenstranden och Svartåns inlopp i sjön där det finns ett fågeltorn. Och nu minsann börjar det hända saker, en hel del grågäss fanns på  fälten runtomkring.

*

*

*

*

***

SOLSKENSDAGAR

***

Det är fina marsdagar nu den ena efter den andra, kallt på nätterna men flera plusgrader på dagarna. Isarna är perfekta lättgångna promenadområden, särskilt invid de södervända stränderna där dagsmejan fått snötäcket att sjunka ihop och nattkylan gjort det hårt.  Häromdagen hade vi fika med och satt en stund i solen. Inget slår kaffe och ostmacka utomhus.

*

I på Lillskiren

*

På eftermiddagen drog det in lite moln men idag lyser solen lika fint igen

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

Vi flyttade till Finspång 1965 där jag hade fått jobb på Svenska Metallverkens nya fina lab. Alldeles intill min arbetsplats låg det gamla badhuset. Alltså det gammelgamla badhuset, det som låg alldeles bredvid ån från - vad hette det, Mjöldammen? Badhuset revs första året eller om det var andra vi bodde i Finspång, alltså 1966 eller 1967 . Ett nytt badhus stod klart 1968 och i det har både ungarna och I och jag simmat mycket, mest barnen förstås som alla tre simtränade där. Nu är ju det också borta sen några år. I stället finns ett stort, nytt och modernt badhus med äventyrsbad och allt uppe vid Grosvad. I det här äldsta badhuset i Finspång har jag aldrig badat men jag kan lätt föreställa mig hur det var, jag badade i det gamla badhuset i Ludvika i slutet på 40-talet och det var ingen rolig upplevelse......

*

"Gammel"gamla badhuset, med en ursprungligen  vacker och välproportionerad utsida bredvid ån och under de stora lövträden

*

I det nya badhuset är det en fröjd att simma, därtill med flera sorters bastu, relaxavdelning och mycket mycket annat som café , gym och bowling med restaurang i samma byggnad. Såklart har det kostat många hundra miljoner, jag har glömt hur många. Och otroligt fint är det - inuti.

Det är inte något fel på den egentliga byggnadens exteriör heller, åtminstone om man bortser från rutschkanorna som går utanför själv byggnaden (också dom kan vara riktigt fina i rätt ljus och tätt vinkel även om jag inte precis kan säga att dom faller in i huvudbyggnadens striktare form- och färgspråk). Det jag ändå reagerar på är den totala exteriöra miljön. För mig ser det ganska rörigt ut. Kanske är jag otacksam, men här har kommunen lagt ner flera hundra miljoner och det ser ju inte vackert ut precis. Det slår mig att jag allt oftare reagerar på offentlig miljö, den ser ofta ovårdad och ovacker ut. Byggnaderna, parkerna eller vad det nu är ofta vackra i sig själva men störs av skräp, soptunnor, lutande stolpar, skyltar och mycket annat. Det är precis som att ingen bryr sig om helheten. Ändå är det den vi alla lever i hela tiden

*

***