HELST INTE

***

*

*

***

BILDKÄNSLA OCH KOMPOSITION - INTE SÅ ENKELT

***

Min bildkänsla vacklar betänkligt och det där med komposition....Jag kan se det så här, eller så där  och vilket som är bäst, ja inte vet jag. Så här tänkte jag idag när jag gjorde bloggen. Komponera när jag fotar? Vaddå, går det? Lite kan jag se så här i efterhand.

*

Idag läkarbesök i Linköping, ospännande och odramatiskt. Efteråt hamnade jag på ett mysigt fik. Där bredvid mig satt ett ungt par med ryggen mot mig men hon var uttrycksfull och vände sig ofta mot honom så också jag såg hennes ansikte, ett ansikte jag tyckte om, levande och vackert. Alltså tog jag lite bilder, hade nya (begagnade) 55/1,8 på A7S:en. Som alltid inomhus är ljuset bristfälligt, körde ISO 1600 eller 2000.

*

Ungefär så här, ocroppat.

*

Jag har för (o)vana att när jag plåtar människor koncentrera mig på ansiktet och croppar gärna bort det mesta runt om. Men undrar om det är fel tänkt, tappar miljön och med ögonblicksbilder av den här typen är oftast kvaliteten inte tillräcklig för att det ska bli ett bra porträtt  ändå. Men visst, fint ljus från fönstret. Hur skulle du gjort?

*

Och  frågan är densamma för de två följande bildparen också. Croppar jag för mycket?

*

*

*

*

Och svaret r förstås givet - vill du visa henne och hennes porträtt eller visa cafémiljön med besökare? OK, då vänder jag på frågan - vad är roligast att titta på?

Själv vet jag, jag tycker sista och tredje bakifrån, alltså croppade versioner, är dom bästa bilderna.

***

INDIEN I MITT HJÄRTA - 4 MÄNNISKOR I GOA

***

Dom människor jag mött i Indien är öppna och tillitsfulla. Och precis som vi går dom gärna till stranden, men inte för att bada. Det är få indier som kan simma. Men solnedgången över indiska oceanen är vacker, trots stor båttrafik

*

*

*

***

OM TIDEN, SVART/VITT OCH Tri-X

***

Tiden är en märklig företeelse. Den går inte att ta på, som man kan göra med rummet. Frågan är om den finns alls. Jag har ju min guru, han den indiske mystikern, som jag lyssnar mycket på. Han har sagt , som jag tycker, mycket klokt. Om tiden har han sagt så här:

Vanligtvis brukar man dela in livet och tiden i dåtid, nutid och framtid. Det är fel. Om vi håller oss till tiden, finns bara dåtid och framtid. Om vi istället håller oss till livet, finns bara nutid. Livet pågår i ett ständigt nu. Vi kan tänka på dåtid och framtid, men vi kan aldrig leva i nåndera. Leva kan vi bara göra i det ständigt pågående nuet. Om vi låter vår uppmärksamhet vara i dåtid eller framtid, är vi inte här i nuet och missar livet, vi tänker på något som redan varit och inte längre finns, eller vi hoppas på eller fruktar en framtid som kanske aldrig kommer. Enda sättet att leva är att vara närvarande i nuet, här och nu.

*

Den här bilden födde kvällens funderingar. Äldsta barnet, ungefär ett år, tagen för 46 år sen. Svart/vitt förstås, jag körde mest med Tri-X, minns jag rätt tog jag den i köket. Jag förstod det inte då, men idag tror jag jag förstår. Hon ser mig. Hela mig. Inte igenom mig, hon ser in i mig. Eller ser och ser, hon känner in mig. Alldeles allvarlig, alldeles lugn, betraktar hon mig. Med hela existensens vishet levande i sig själv, den som aldrig kan - eller behöver -  förklaras.

*

I morgon åker jag till Stockholm för läkarbesök och en del annat. Har tex nappat på en begagnad  Sony Carl  Zeiss 55/1,8, har förstått att det är en riktig superoptik. Tveksamt om min A7S kan göra den full rättvisa. Antagligen måste det till en A7RII för det. Så när jag köpt den här misstänker jag att jag är så illa tvungen att också skaffa en sån. Jag menar, jag kan ju inte ha en Carl Zeiss 55/1,8 och sen ingen kamera som utnyttjar den optiken fullt ut. Eller - vad tycker ni?

***

MÄNNISKOR PÅ MIN VÄG

 ***

Ofta har jag tänkt att jag saknar människor att fota - vuxna människor. Barn har jag bra "tillgång" till, men inte vuxna. Men när jag ser vad jag har finns det lite bilder ändå. Genom åren har jag ändå mött ganska många, på olika platser och i olika situationer. Här kommer ett axplock med lite övervikt på det som varit lätt att fota de senast åren - på Kulturamas fotokurser och på fototräffarna med Dagnys. Bilderna har lite olika karaktär, alla är svart-vita men lite har jag försökt förstärka det jag ser hos dom jag fotat. Tekniska kvaliteten är väldigt olika - en del är fotade med en nu snart 10 år gammal kompakt, en del med 99:an med den excellenta 135:an på. Inspiration till den här bloggen är Eva D´s fina porträttserie av 3 bildkonstnärer för några dagar sen.

Jag säger i princip inget om personerna, däremot helt kort om fototillfället, under bilderna

*

Bilderna vinner definitivt på att förstoras!

*

Okänd kvinna fotad på matställe där jag åt lunch i Sthlm

*

Studiofoto med studioblixt (Kulturamakursen)

*

Okänd äldre man med radband, Frölunda Torg köpcenter i Göteborg

*

Brunnsborrare - medan han djupborrar efter vatten i Korsheden

*

Okänd man på tåget Hallsberg - Göteborg

*

Rima på Kulturama´s kafé, Sthlm

*

Victorias man, studiofoto utan blixt, Kulturama

*

Kurskompisen Victoria, Kulturama

*

Victoria och hennes man, studiofoto utan blixt

*

Dagny´s Fågelsången (eller Fotografiska?), kommer inte ihåg namnet

*

Thomas (E väl?), Dagnys på Fotografiska

*

Curre, Dagnys

*

Martin, Dagnys, Fågelsången

*

Okänd modell, studiofoto utan blixt, Kulturamakursen

*

Ungdomar på Kulturamafiket

*

Taxichaufför, New Delhi

*

Busspassagerare, Kolkata (Calcutta)

*

Tack för intresset - ni som bläddrat så här långt!

Och imorgon ses vi väl i Norrtälje?

*

***