TOFSVIPA

***

Läste just i dagens SvD att tofsvipan fortsätter minska i Sverige. Bäst klarar sig södra och östra Sverige medan det är sämre i väst och längre norrut. Synd på en så karakteristisk fågel som sprider vårkänsla men det är tydligen minskade marker för jordbruk som sätter sina spår. Uppe vid Kvismaren i går fanns dom i alla fall och hela promenaden jag gjorde däruppe genljöd av deras visslingar. En hel del bilder blev det och det glädjer mig att jag börjar hitta rätt med tekniken för skärpa även om mkt träning återstår för att få större säkerhet. Men det är roligt att se hur väl skärpehållningen funkar när jag väl har låst den rätt från början

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GÄSS

***

Det blev en underbar eftermiddag uppe vid Kvismaren i går, uppemot 14-15 C, sol bakom tunna slöjmoln och svag vind. Särskilt mkt fågel var det inte, åtminstone inte för mig som sett dom stora fälten fyllas med gäss och tranor tidigare år.  Tror att det är fjärde gången jag är upp i vår och jag blir lika förvånad varje gång. I går såg jag inte en trana, varken på fälten eller i luften. Efter att ha fotat huggormen gick jag ändå långsamt ut på den gamla banvallen mot Sörön till och njöt intensivt. Det är tillräckligt med fågel för att luften ska fyllas av gässen kacklande och vipornas ljusa rop. Och visst finns det tillräckligt med gäss för att det ska bli några bilder. Först kommer en serie grågäss

*

*

*

*

*

*

*

Redan tidigare har jag sett och fotat ett par bläsgäss på fälten. Nu visade det sig att flera av serierna på flygande gäss var just bläsgäss. Dom är väl inte precis sällsynta men anges som fåtaliga i min stora fågelbok så just nu verkar dom vara ovanligt vanliga här, på väg upp till tundrorna antar jag. Jag hittar just nu bara bilder där dom flyger för sig men jag vet att jag såg dom flyga tillsammans med grågäss också

*

*

*

*

Men som sagt, mest grågäss. Säkert finns sädgäss också, men dom måste jag få ögonen på för att kunna skilja från grågässen. Däremot fanns kanadagäss, dom flög också tillsammans med grågässen som här nedan

*

Men som sagt, mest är det grågäss....

*

***

DEN ENÖGDA HUGGORMEN - EN GAMMAL BEKANT

***

Banne mig, det såg ut som den legat kvar på samma ställe sen i fjol, alldeles under buskarna bakom träsofforna där uppe vid Öby kulle vid Kvismaren . Och nog tyckte jag den såg bekant ut redan från början. Och när den väl vände på sig lite kunde jag tydligt se - ena ögat borta, förstört. Den fotade jag redan i fjol. Undrar vad som hänt med ögat - en ormvråksattack kanske? Jag tycker den är tuff, gravt handikappad men ser ändå ut att vara i god form. Noterar att den alltid vänder det friska ögat utåt. Här kommer en serie bilder, alla på samma exemplar. Ni som är observanta ser att en del bilder är samma som föregående men mer croppade för att visa mer detaljer.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FRÅN FÅGELSÅNGEN TILL DOMKYRKAN

***

Det var längesen jag var med på Fågelsången men idag blev det av. Trots det fina vädret var vi bara tre - Peter, Claes och jag. Men som ni ser var vi lika glada för det. Vi fick ju lätt plats vid ett fyramansbord men med 135:an på blev det lite nära. Så jag lutade mig försiktigt tillbaka på stolen och då  blev det nästan skarpt.....

*

Peter

*

Claes

*

Två timmar blev det ungefär och jag ville fylla på dagen med lite mer, trots allt blir det femtio mil fram och tillbaka, så jag bestämde mig för domkyrkan

Nordens största kyrkobyggnad, drygt 118 m hög och precis lika lång. Påbörjad 1272 eller 1273 och invigd 1435 - då var den ändå inte riktigt klar. Nästan tvåhundra år har den tagit att bygga. Jag påminner mig också att S:t Maria kyrkan hemma i Risinge började byggas i slutet av 1100-talet eller möjligen i början av 1200-talet och därmed är upp emot 100 år äldre än domkyrkan

Fasad mot väster

*

Interiör

*

Rundvandringen blev en nyttig historielektion, jag har glömt mycket, men kyrkans broschyr gav mig en kort repetition.. Väl hemma googlade jag också runt lite.

Erik den helige föddes 1125 och dödades 1160 just där domkyrkan nu står. Enl sägnen sprang det fram en källa precis där han föll och jag antar att det var detta som avgjorde att nya domkyrkan skulle byggas just där.  Erik den heliges relikskrin förvarades först i gamla domkyrkan vid Östra Aros (Gamla Uppsala) men fördes över till domkyrkobygget när detta startades 1273

Erik den heliges förgyllda relikskrin

*

Gustav Vasa-sarkofagen

*

*

Nöjd med dagen vände jag bilen hemåt igen.

Och tack för ett par trevliga timmar Peter och Claes!

***

HISTORIEN OM NINETTE

***

Båda mina föräldrar spelade piano, såvitt jag vet lärde dom sig båda i samband med seminarieutbildningen till lärare.  Dom efterlämnade också en ansenlig hög (en meter ungefär) gamla noter, köpta huvudsakligen under 20- och 30-talen. Och jag har ju fortsatt med pianospelandet och köpt till egna noter. För någon månad sen bläddrade jag lite bland dom gamla noterna och hittade bla det här försättsbladet liksom visboken med visor Lillebror Söderlund tonsatt. Den senare gjorde jag en blogg om för flera veckor sen. 

*

Men nu till historien om Ninette, alltså min historia om försättsbladet. När jag väl hittat det här tunna nothäftet tyckte jag försättsbladet var så fint att jag ville rama in det och få upp på väggen - det blir lite tjatigt med egna bilder på vissa väggar. Sagt och gjort, jag lämnade in det till ramaffären här i Finspång för att få en passepartout som passade just den här bilden tillskuren. Det gick en vecka, kanske tio dar, och jag hade nästan glömt att bilden var inlämnad när telefonen ringde. Det var från ramaffären, och fru L, innehavaren, som började med att säga att hon gruvat sig flera dagar för samtalet, tom legat sömnlös en natt. Hur det gått till visste hon inte, men på det tunna bildpappret hade en flik rivits upp och hon beklagade så mycket och undrade om den fanns där innan. Ingen aning sa jag, men det är lugnt, det här är inget värdefullt och inte med affektionsvärde heller, men en rolig bild i 20-talsstil som jag tyckte var trevligt att få upp på väggen. När jag var ner och hämtade bild och passepartout lovade hon att jag skulle få dom ytterligare passepartouter (typ 5 stycken) jag hade på gång utan kostnad.  Behövs inte, tyckte jag, men hon insisterade.

*

Idag, när jag skulle ner och hämta dom andra passepartouerna, slog det mig  - jag tog ju bilder både på försättsbladet till Ninette och på omslaget till visboken. Trettio sekunder senare visste jag, den upprivna fliken syns väl på bilden (hattbrättet!). Nu har jag nyss varit ner till affären igen och visserligen var passepartouerna inte klara (jag har ingen brådska), men nu är vi överens om att hon såklart får betalt för dom :-) ! 

*

***