NATURSKYDDSOMRÅDET I KORSHEDEN

***

Alldeles bakom huset i Korsheden har vi en dalgång som är skyddad, ett naturskyddsområde. Det är inget stort område, en liten ravin kanske 500 meter lång. Vi går där ofta på mornarna I och jag och det är en speciell känsla därinne, som att vara i ett slags rum, lite mörkare än resten av skogen runt omkring. Eftersom området är ganska blött och naturen får sköta sig helt själv är det inte direkt vackert, åtminstone inte på det där "vanliga" sättet. Idag var kameran med men eftersom det var en vacker morgon var det svårfotograferat, skogsbilder när det är sol är inte lätt som Sten påpekat. Här kommer några bilder

*

Förstora!

När solen lyser på mossan blir det intensivt grönt

*

Eftersom det är blött blir det mycket mossa och även svamp på träden

*

Några riktigt stora fina granar finns

*

På en sidan finns ett parti med en mossbelupen klippvägg

*

Samma klippvägg

*

Mossa och lav

*

Många rester av träd som får ruttna där dom ligger

*

Nästan hemma igen

*

***

.....OCH KOLTRASTEN SJUNGER FORTFARANDE

***

Klockan är 21.38, det börjar mörkna och koltrasten sjunger fortfarande. Mörkret lägger sig sakta över Korsheden men stjärnor börjar redan synas där himlen är mörkare

*

Korshedskväll

*

***

GULLPUDRA

***

Det finns ju fler blommor än blåsippor och vitsippor. På baksidan av huset i Korsheden är det ganska fuktigt i gräsmattan, mycket mossa och med bäcken straxt intill, en idealisk miljö för gullpudran. Vilket namn förresten, jag har svårt att tänka mig ett vackrare namn än just gullpudra. Blomman är liten och oansenlig och man får titta noga för att se att den finns där, till och med om man står alldeles intill. Små guldgula blommor och gulgröna högblad gör att den nästan försvinner i gräsmattan. Men tittar jag närmare på den, ja, då förstår jag att den heter gullpudra!

*

Gullpudra

*

Gullpudra på lite längre håll

*

***

SÖDERBÄRKE

***

Älskade Söderbärke, älskade Barken

*

*

*

***

FÄLTEN VID VÄSTERBYHYTTA

***

Tillbaka i Korsheden igen blev det en kort tur till fälten därute vid Västerbyhytta innan dagen var slut. Inte lika leende som vid Dala Husby men med mina ögon minst lika vackert, jag älskar känslan att gå över de öppna fälten med så mkt rymd däruppe. Och en himmel med ganska mkt moln gav fläckvis sol och liv åt landskapet.

*

*

*

***