BADDAGS........ OCH SNART ÄR DET DAGNYFIKA I KORSHEDEN IGEN!

***

Baddags har det varit länge, ändå har det inte blivit av förrän nu. Men den som väntar å något gott....Efter klippning och trimmerkörning igår var det toppen att få hoppa i , precis som idag efter räfsningen.

*

Sommaren närmar sig med stormsteg, det står inte på förrän vi är inne i juni. Och finns det intresse vore det roligt att fortsätta med Dagny´s juliträff i Korsheden. I år är första lördagen i juli den 7:e , så då är gamla och nya fotokompisar välkomna hit till Korsheden. Vi siktar på att starta 10.30 som vanligt, men här finns ett alternativ. Jag har ju en separatutställning i utställningsrummet på Ludvika stadsbibliotek med ca 30-40 bilder under sommaren. Egentligen är det två delutställningar, dels svv analoga bilder från 50-talet i Ludvika, dels nya naturbilder. Om det är ett alternativ borde vi starta där och sen ta oss till Korsheden för att fika ihop eftersom biblioteket stänger tidigare på lördagar. Låt höra vad ni tycker.   Korsheden ligger drygt två timmar från Stockholm, Uppsala och Gävle, ca en timme från Falun/ Borlänge/ Lindesberg/ Västerås och typ en halvtimme från Fagersta/Norberg/ Säter/ Ludvika .

* 

*

***

WINDMILLS OF YOUR MIND

***

Nog är det lite märkligt? Vi talar eller skriver bara om trivialiteter. Om man i avspänd miljö  frågar människor  vad som betyder mest i livet får man nästan alltid samma svar - kärlek, frihet, glädje, lycka och sinnesfrid. Och bekräftelse. Men vi talar om jobb, fritid, pengar, semester, senaste helgen, bilar, hus och foto. Det viktigaste vi har eller längtar efter talar vi inte om. Konstigt. 

*

Musik är ett sätt för mig att få proportion på tillvaron. Musik innehåller övertoner som går långt bortom vackra melodier och rytmiskt dunka-dunka. Musik kortsluter minnen, musik kopplar mig till längtan,  musik kopplar mig till mitt eget hjärta. Det som vi nästan alltid glömmer att lyssna på, det som för det mesta dränks i marknadssorl och reklam, det som alltid finns och talar om för oss vad vi behöver och vad som är rätt för oss men som vi för det mesta inte hör. Lyssna tex på den blinde José Feliciano när han sjunger Windmills of Your Mind. Fråga inte efter vad han menar eller tänker på, lyssna på hur rösten ibland mjuknar, ibland får skärpa som kommer från det egna livet och dom egna erfarenheterna.

*

Tillvaron har ingen annan mening än den glädje vi själva hittar i vardagen, i molnen, i blommorna och rymden med alla stjärnor.

*

***

SOLSKENSTÅRTA

***

Ibland undrar jag om det finns nå´n fotografisk bedömningsregel som automatiskt ger extra poäng för  gravallvarliga bilder? Eller om man visar på misär av något slag? Jag menar, jag har fattat att det finns väsentliga reportage, utställningar och böcker som tar upp viktiga saker, saker som inte tidigare belysts, åtminstone inte belysts tillräckligt. Det förstår jag. Typ många av Christer Strömholms bilder som visar miljöer dom flesta av oss aldrig sett. Kanske är jag sån där surkart nu, men ibland ser jag bilder som för mig mer ger intryck av att utnyttja utsatta människor och situationer för "gratis" bildpoäng än att verkligen berätta om något viktigt.    

*

Det här är heller inte viktigt, i alla fall inte för någon annan än för oss som var med. Men ingen är heller utnyttjad, Lovisa tycker det är roligt att bli fotad.

Från förmiddagens tårtkalas i Täby

*

***

FÖDELSEDAGSKALAS I TÄBY

***

Ett festligt dygn i Täby - födelsedagskalas. Här uppvaktas mamma av båda döttrarna. Inget jämnt, utan ett helt vanligt familjefödelsedagskalas med skratt och god mat. Vi känner oss lyckligt lottade. Och påfyllda med bra energi :-)

*

*

***

NUFÖRTIDEN

***

Nu för tiden händer det då och då att jag lägger mig en stund på da´n, det gjorde det aldrig tidigare. Att jag skulle lägga mig och vila mitt på dan fanns inte på kartan. Men som sagt, nu gör det det. Det är skönt, inte minst under dom riktigt varma dagarna vi haft har det varit skönt. Ändå känner jag då ofta ett inslag av nedstämdhet, eller kanske är det nostalgi, inte vet jag. På sängen, mitt på dagen, påminner mig om när jag var sjuk som liten. Jag hör människor och bilar därute, där, där livet fortfarande pågår. Ibland hör jag kompisarna komma från skolan. Solen lyser och äppelträdet utanför är alldeles vitt av blommor, härinne är ljuset mindre intensivt och det är alldeles lugnt. Ibland, inte så ofta dåsar jag till, men för det mesta pågår många tankar, jag har förunderligt svårt att stäng av tankeflödet. Tankeflödet stillnar bäst när jag mediterar, då drömmer jag inte heller.

*

Häromdagen hade jag mailkontakt med en ungdomskompis (A) jag inte haft kontakt med på länge, en av dom som är med på mina gamla 50-talsbilder. A berättade om sin hustru som är sängbunden sen snart ett och halvt år sen, sängbunden och inte kan äta och dricka själv utan får det via sondmatning. Som A sköter, eftersom hon vårdas hemma. Någon hjälp utifrån får de inte. A berättade att han inte varit hemifrån en hel dag på 16 månader. Jag reser mig och går upp från sängen, ut i solskenet och betraktar äppelträdet. Det har börjar snöa vita äppelblomsflingor på gräsmattan och om en stund hoppas jag få höra dom första tornseglarna.

*

*

***