DÄR SITTER DEN IGEN GULSPARVEN

***

Är det inte fågel på stenen därborta? frågade I  när vi gick den vanliga promenaden i går eller om det var i förrgår. Eller är det en groda? Så småningom såg också jag att där var något. Men jag hade vidvinkeln på och någon fågel gick knappt att urskilja. Jag gjorde om promenaden på eftermiddan satt hen där igen och nu hade jag tagit med mig långtelet

*

Den här såg I utan hjälp, här har jag fotat med 400 mm.

*

Sjöng gjorde hen också. Croppat

*

Sjöng för full hals skulle jag säga

*

Med  convertern på kom jag närmare fast det blev lite tråkigare bild.

*

Jag gissade på gulsparv från början men som jag har svårt att hålla isär gulsparv, grönfink och grönsiska har jag kollat i fågelboken. Och gulsparv verkar stå sig. Nu har vi gått förbi fyra gånger och gulsparven sitter där hen sitter. Kan det finnas ett bo på marken nedanför stenen?

***

EFTER EN HET DAG - NORRA BARKEN

***

Sista dagen i Korsheden blev riktigt varm, nere hos mig stod termometern en stund på 29 C. Efter middag gjorde jag kvällsturen bort mot Ramnäs för att leta efter ugglor som jag redan berättat om, den här gången utan framgång. På väg hem passerade jag som vanligt kurvan med utsikt upp mot Norra Barken. Klockan var över nio på kvällen men fortfarande varmt, åska, regn och dimma hade jag passerat på lite avstånd. Kameran låg bredvid mig med tele och converter på, ett tiosekunders stopp med 280  mm gav den härbilden. Mkt dis i luften över sjön, temperaturen har ändå börjat gå ner.

*

*

***

MORKULLA

***

Egentligen hade jag åkt dit för att se om jag hittade några stora ugglor, lappuggla eller slaguggla. Marianne visade mig förra året var man kan hitta, den gången såg vi lappuggla. Och jodå, där fanns sex bilar med fotografer som väntade ut en slaguggla som dom visset hade bo i ett avbrutet träd, sannolikt med ungar eftersom det var så många där. Dom flesta höll sig ganska nära boet, jag höll mig på avstånd, ville inte gå så nära varken för ungarnas eller myggens skull, jag hade shorts och T-shirt. Efter en timme gav jag upp och åkte hemåt Korsheden

*

Men det var ingen bortkastad tid, en skön timme vid pass halv nio på kvällen och fortfarande 25 C. I stället fick jag syn på morkullan. Det första man hör är ju det speciella ljudet, knorpandet jag kallar det, och på lite håll såg jag också fågeln. För mig är den nästan lite mytisk. Vi har funnits i Korsheden under somrarna sen 1965 och regelbundet alla år varje kväll när man sätter sig på bron i skymningen kommer den, morkullan. Den flyger varv efter varv över skogen på håll på et oregelbundna sätt just morkullor gör. Då hade jag inga telen och sånt att plåta med, nu stod jag där med 400 och påsatt converter. Så några bilder blev det.

*

*

*

Samma so förra proppad då man ser att såter, näbben är öppen

*

*

Här kommer den tillbaka åt andra hållet.längre bort medan åskmolnen bakom den börjat mullra

*

***

DOVERN -THIS MOMENT

***

*

Dovern från bron över till Ekön straxt efter 19 i går kväll

*

***

IDYLLEN VID LOTORPSÅN

***

Så här i Coronatider blir det fler bilder än vanligt som jag plockar från arkiven, av flera skäl. Ett är att oftare visa bilder som åtminstone för mig känns glada och bekymmersfria.

*

Lotorpsån

*

***