PIANOT

***

Ni har väl sett den fina kärleksfilmen, Pianot? Mångbottnad och mycket vacker. Har säkert 10-15 år på nacken nu, kanske mer. Men det här är ett annat piano! Då och då har instrument visats i bild här på bloggen, mest har det varit gitarrer. Men mitt instrument är pianot.

*

Det har sin alldeles egen historia, även om den tidigaste tiden är höljd i dunkel. Pappa spelade också piano, mamma med för den delen, men det här pianot köpte pappa medan han fortfarande var ungkarl i början på 30-talet, tror jag hört årtalet 1934. Begagnat såklart, han hittade det på ett musikkafé, var är jag inte säker på, kanske Göteborg. Och det har stått hemma hos min gamla familj i Falun och Ludvika så länge jag minns, det fanns när jag kom till världen.

*

Och jag har lärt mig spela på det gamla sättet, gått hos pianotant först, sen hos läroverkets musikdirektör för att sen resa till grannkommunen Smedjebacken där det fanns en bra lärare. Alltså spelar jag mer än 60 år senare fortfarande bara efter noter, kan inte sätta mig ner och leka så där som jag skulle kunnat om jag lärt mig idag. Däremot är jag väldigt glad för att ha fått lära mig grunderna, det tror jag har gett mig en annan känsla för musik över huvudtaget. Intressant nog kan jag konstatera att min musiksmak gått åt "fel" håll när jag blivit äldre. När jag var ung var det mest klassiskt, nu är det mest pop, det jag själv klassar som bra popmusik. Fortfarande är jag dock svag för klassiskt piano, och klassisk orgel.

*

När mina föräldrar blev äldre ville dom att jag skulle ta pianot, så det kom väl hit till Finspång 1990-2000 nån gång. Då hade mina föräldrar kostat på en renovering, bla var alla hamrarna eller klubborna omfiltade. Jag är mycket förtjust i "mitt" piano, det är ett fullstort piano men inte trist svart utan har en vacker brun färg

*

*

Tyvärr blir det alltmer sällan jag spelar, men länge spelade jag varenda dag.

***

PASTORALSVITEN

***

Namnet på bloggen kändes alldeles självklart. Så är det inte alltid, men den här gången. Och bilderna är från igår och idag, inte 1959. Jag har ju bestämt mig för att blogga om det jag tycker om att fota och jag fotar väldigt olika motiv, alltså varierar innehållet i bloggarna på samma sätt. Och detta är en pastoralsvit.

*

Kanske betyder det lite olika beroende på vem vi är, men ni ser säkert direkt vad jag menar. Sverige är som vackrast just nu och vart jag går, vart jag tittar är det fint, särskilt en bit ut på landet.  Kanske någon tycker det här är bara insmickrande vykortsbilder. Då får ni tycka det. Man kan också välja att låta sig förundras över att naturen är så rik, så oerhört varierande, så otroligt slösande. Och detta återkommer år efter år, helt utan planering, helt utan yttre organisation, helt utan vårt ingripande - det bara finns där helt plötsligt.

*

Jag har varit på landet utanför Finspång, borta kring St Maria kyrka, och ekbackarna har jag visat i år innan löven slagit ut. Nu börjar också ekarna grönska

*

Landskapsbilder - förstoras, förstoras!

*

Och just den här ekbacken har blivit hästhage

*

Alldeles bredvid kyrkan ligger två små gårdar och just nu är dom helt omgivna av blommor, här förgärmigej

*

Mest är det vilda blommor men också en del förvildade. Här syns kyrkogårdsmuren och lite av den nästan tusen år gamla kyrkan i bakgrunden

*

När jag åkte ut idag var jag tvungen att stanna efter vägen, maskrosorna bildade liksom ett snitslat spår av gult ut mot St Maria

*

Gott om maskrosor finns också på en del av ängarna, det ser nästan ut som raps därborta

*

På slänten mot kyrkogårdsmuren finns mest förvildade blommor, i lite olika stadier

*

*

*

Men rikligast dom vilda. Ogräs?

*

Kraftfulla och med mättade färger står dom där i mängder

*

Och förgätmigej - också i mängd färgade områdena runt husen alldeles blåa

*

Här är den bakre ingången till kyrkogården

*

Här straxt intill hittar jag en andra hästhage och flera små men lite kaxiga och nyfikna hästar

*

*

Och just här är blandningen av vilt och odlat som vackrast

*

Här ligger också den före detta prästgården alldeles intill kyrkan

*

Och det tycks vara fler än jag som uppskattar naturen just nu. Motorcyklarna är framplockade och vårfina och i stora skaror väljer man små fina vägar med vacker natur

*

Även om dom har många hästkrafter är nog dom naturliga vackrare

*

*

Formerna skvallrar om styrka och smidighet

*

Sista bilden får bli en upprepning

*

Två underbara dagar och vackert ska det bli också imorgon.

Önskar er fortsatt fin helg!

***

ÖPPNA!

***

Öppna för vindarna

Öppna för solen

Öppna för fågelsången

Öppna för stjärnljuset

Öppna för tystnaden

Öppna för glädjen

Öppna för kärleken

*

Öppna ditt hjärta

Alltet och evigheten 

flyter redan i dina ådror

och av stjärnstoft

är du gjord

*

Förstora!

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***

VÅRGLÄDJE

***

Det går liksom inte att låta bli - för några veckor sen låg jag på mage ute i markerna och plåtade blå- och vitsippor. Nu är det trädgården - den går ju heller inte att låta bli nu när alla färgerna kommer.  Det är en sann glädje att ta in alla färger - blommor och blad, inte minst blad som i många fall har lika mycket färg som blommorna

*

Första bilden - dom snart överblommade pingstliljorna sedda mellan bladen på den gamla purpurapeln

*

Häggmispeln har redan blommorna på gång

*

Och tulpanerna blommar redan för fullt

*

*

När jag kryper närmare häggmispeln och ser till att jag har lite snett motljus blir det uppenbart att bladen har mycket färg och ger fint ljus

*

Och färg finns överallt, gräset är saftigt grönt och klipphällen är nästan täckt av mossa i mer gulgröna färger än gräset

*

Bukettaplar har vi gott om och många bloggar  har dom inspirerat till, inte minst dom vackert höstgula små äpplena. Snart är dom översållade med vita blommor men än dröjer det ett par veckor och när jag nu ser genom deras bladverk är det lätt att se alla kvarhängande fruktskaft, i fin kontrast mot annalkande regnmoln

*

Just bladverken ger liv åt trädgården, det glittrar och glimmar och färgerna ändras hela tiden med hur ljuset faller

*

Uppe i sluttningen växer kvittenbusken vars röda blommor är på väg att slå ut. Kvar sitter några av fjolårets äpplen, säkert fortfarande ätbara för en del av fåglarna. Kvitten ger ju äppelliknande frukter som passar utmärkt att göra marmelad av

*

Här växer också en purpurapel och det är lätt att gissa varför den fått det namn den fått

*

Pingstliljorna gör sig extra bra mot klippblocket

*

Och den här lilla busken, ja, vad heter den nu igen, nu står det still....

*

Oavsett vad den heter, kikar jag igenom den skymtar jag tulpaner igen, dom klassiskt röda tulpanerna

*

Utan bild kan jag konstatera att spireahäcken snart kommer vara kaläten igen. Dom två senaste åren har vi haft massinvasion av spireabladsteklar som renäter grenarna totalt. Just nu ser inget ut att vara fel om man inte ser alla små flugor = spireabladsteklar som i täta svärmar flyger över och i buskarna. Det är inte mycket att göra, dom lägger sina ägg på undersidan av bladen och snart kläcks dom till små fina gröna larver som äter, äter massor av, ja, just det, spireablad. Men buskarna klarar sig och en bit in på somrarna är dom gröna igen. Just dom här går dessutom inte på något annat och vad jag googlat fram brukar angreppen hålla på några år varefter dom klingar av, fåglarna upptäcker snart var det mest välfyllda skafferiet finns.....

Jag illnjuter ändå av trädgården liksom av alla fåglar. Alla fåglar som på hösten äter bukettaplarnas frukter och nu på våren käkar spireabladsteklarlarver.....

Hoppas ni får en solig och fin vecka alla!

***