100/3b - SISTA SNÖN?

***

Ute i Risinge är det inte mycket kvar av snön längre. Och som vi nu är i mars kanske vi kan börja hoppas att det inte kommer så mycket mer.  Och möjligtvis undrar ni varför jag visar bilder på samma område så ofta? Därför att det är där jag går. Och alltså där jag plåtar. Jag gillar landskap och landskapsbilder och jag ser fotandet ofta som träning, fototräning. Ljuset ändrar sig hela tiden och jag använder olika utrustning, här är det återigen den gamla, lilla GF1:an som kommit till användning. Här tycker jag mig ana att den har sin begränsning i DR, dynamiskt omfång. Övertygad att 99:an med 20 mm på vidvinkelzoomen hade gett mera stuns i bilderna. Ändå tränar jag också med LR, jag kan enkelt se att är bilderna jag tittar mer än några år gamla gör jag nästan alltid om dom och får det (i mitt tycke) nästan alltid bättre. Alltså, träning ger resultat. Så även om bilderna jag lägger in i bloggen inte är märkvärdiga eller mina presumtiva "pangbilder" försöker jag ändå göra det bästa av dom - alltså LR-träning.

*

*

*

*

*

*

*

***

DAGS FÖR KVISMAREN IGEN!

***

I det strålande vädret var det läge att åka upp till Kvismaren. Fortfarande februari visserligen men en och annan gås borde vara där vid det här laget. Och jag som inte fotar fåglar tittar mest på landskapet. Jag gillar slätten i sig själv, är uppvuxen med Dalarnas skogar runt omkring mig (och gillar dom också) så slätten blir för mig nästan exotisk. Och så har den massor av rymd, massor....

*

*

Det finns ett antal riktigt små vägar ut till träddungarna därute, och dom har namn som påminner hur det var före dom stora utdikningarna och vattensänkningarna i slutet på 1800-talet. Den här heter alltså Lövholmen. Här växer fridlysta bestånd av alla dom stora ädla lövträden, ek, ask, alm, lind mfl

*

Också vassen som finns nästan överallt påminner om detta

*

Idag var det annars mönstret av snön på fälten (som brukas som åkrar, det var därför man sänkte sjöarna) och molnen som blev motiven

*

Här har jag tagit mig ut till Sörön, ett ganska stort fridlyst område på 25 ha med mycket gammal ek. Det är ju lätt att se på bilden nedan att sjöarna före sänkningarna bara kan ha varit någon meter djupa, det är alltså utkanten av Sörön

*

Jag brukar åka upp på seneftermiddagen för att få det fina ljuset vid solnedgången, så också idag, och ekarnas kronor står vackert mot molen på himlen

*

Också som vanligt blir ljuset annorlunda om jag vänder mig åt något annat håll

*

Framåt fem åker jag hemåt igen och visst finns det lite gäss. Allt är relativt, gissar att det rör sig om några hundra fåglar på de närmaste fälten, så det är inte så många än. På just dom här fälten brukar finnas många, många tusen, jag skulle tro flera tiotusen fåglar någon månad fram. Men det blir inga närbilder eftersom jag låter vidvinkelzoomen sitta på!

*

Ha det!

***

VARFÖR FUNKAR INTE IMPORTEN? RISINGE MED GF1

***

Skrev ju om några av kamerorna igår och idag fick GF1:an följa med ut. Det första jag tänkte på är att med pannkaksobjektivet 20/1,7 funkar såklart selfies bra så jag började med en sån

*

*

Det blev ett antal landskapsbilder också och jag är klart mer nöjd med resultatet än med kompakten S100 igår

*

Har dock aldrig gillat formatet, 4/3 , vill att det ska vara lite panorama (16/9) eller kvadratiskt. Inser att det är subjektivt och en ren vanesak.

*

Men en fråga - varför funkar inte importen till LR på min ord pc med GF1:an? Jag har LR 5.7 och GF1 ska funka på LR from LR 2.5. Den tar helt enkelt inte emot filerna. Här har jag gått över till min laptop, MBP, likaledes med LR 5.7 och här funkar det alldeles utmärkt. Varför spelar det roll om LR ligger i en pc eller en Mac?

***

VÅRVINTERLJUS RISINGE

***

Det är så tydligt att vi går mot vår. Visst, temperaturen stiger långsamt även om bakslag med snö som igår kommer, men det är något med ljuset. Riktigt vad vet jag inte. Lite starkare säkert, finns kvar längre fram på eftermiddagen, visst. Men det ändrar karaktär liksom. Det värmer en aning. Talgoxen och spillkråkan hörs allt oftare. Men ljuset. Kanske kommer en liten gnutta ljus också inifrån? Jag menar, vi tinar ju också upp när solen tittar fram och värmer. En aning.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

NÄR SKUGGORNA BLIR LÄNGRE

***

Kvällsljuset är magiskt. Eller kanske är det kvällen i sig själv som är magisk? Dagen som övergår i natt med mörker och skuggor, med tankar och funderingar, minnen och känslor.  När skuggorna blir längre och mörkret faller blir allting en smula mindre rationellt och istället lite vackrare. Den kyliga kvällen lockar mig ut igen, på en  väg så nära men som jag inte gått på flera år. Mellan ekstammarna silar de sista solstrålarna över den lilla sjön som egentligen bara är en tjärn.

*

*

Lite längre fram kommer dom sedan länge slagna ängarna. Solen sjunker precis under horisonten och kylan märks direkt lite mer. Och när solen försvunnit försvinner också värmen i ljuset. I stället kommer ljuset liksom underifrån, från marken själv. I skogsbrynet ligger fortfarande snörester kvar. Jag är ensam, här finns varken människor eller hus. Bara jag och mina tankar. Och så rymden därovan, oändlig.

*

Så småningom vänder jag tillbaka igen och jag närmar mig riksvägen jag måste korsa för att komma till bilen som jag ställt där på andra sidan, utanför Ulf hus. Huset som nu är tomt och ännu inte tömt. Begravningen är på torsdag, en vecka idag. Ulf som bara för drygt en vecka sen fortfarande.....precis som jag. Jag har kvar boken jag lånade. Och jag tänker på att resan till Korsheden vi talade om några gånger inte blev av. Så mycket som inte blir av. Vi vet aldrig när. Allt roligt vi tänker göra ska vi göra nu. Inte sen, inte imorgon eller i vår. 

*

På andra sidan riksvägen går hästarna fortfarande i hagen trots kylan. Och den blå rymden välver sig över både mig och hästarna, över vägen och bilarna och över Ulfs hus och dom stora askarna som är kvar. Och snart glimmar dom första stjärnorna däruppe.

*

Tack för idag, god natt önskar jag er alla!

***