FRANKRIKE

***

Tre gånger Frankrike. Mamma och pappa var fascinerade av Frankrike. Pappa av den franska historien, särskilt före franska revolutionen 1793. Mamma av det franska språket. Efter att vi köpt bil 1952, eller om det var 1953, gjorde vi tre utlandsresor med bil under 50-talet - 1953, 1956 och 1959 - alla med Frankrike som mål. I tre år sparade dom till varje resa. Jag kommer inte ihåg ordningen, men en resa gick till Loiredalen och alla slotten - Chenonceaux, Tours, Amboise mfl. En till Provence - Aix-en-Provence, Nimes, Carcassonne, Namure mm. Och en till gränstrakterna mot Spanien med Andorra och ner till Barcelona. Säg det slott och den katedral jag inte sett i Frankrike - Tours, Reims, Notre Dame de Paris, Chartres. Den senare har fö ett av världens vackraste kyrkfönster. Mammas bibel på resorna var Guide Michelin, där stod allt, från beskrivningen av vilka slott och katedraler som var viktigast till vilka matställen som var lämpliga. Guide Michelin är ju känd för klassificeringen av Europas bästa restauranger, men i resebroschyren fanns också vardagsmatställena, inte minst matställena som lastbilschaffisarna sades föredra - mkt mat, bra mat och billigt. Det var ingen kedja men dom hade en beteckning  som jag glömt. Nej förresten, i samma ögonblick jag skriver att jag glömt namnet dyker det upp i minnet - Les Routiers. Vill man äta billigt och bra i Frankrike ska man söka upp en restaurang som har beteckningen Les Routiers, åtminstone gällde det på 50-talet. Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande gäller.

*

En detalj från de franska katedralerna är vaxljusen som alltid brinner. Där finns alltid ett helgon, ofta flera, som är förknippat med katedralerna. Och där finns alltid önskningar och förhoppningar man vill be helgonen om hjälp med. Kanske är det om något  praktiskt och konkret, kanske gäller det ett barn som förlorats i tidig ålder och som man vill ge Guds frid. Människor kommer, köper ett ljus, tänder det och sätter det i någon av mångljusstakarna och sätter sig sen en stund på en bänk nånstans i katedralen och ber tyst, eller kanske bara sitter en stund, avskilda från världens larm därute. Alla har vi något att be om, något att hoppas på. Så utövad kan jag se mig själv som religiös, trots allt jag skrivit. Utan dogmerna, utan påbuden, utan uppdelning i goda och onda, i syndare och helgon, i heligt och vackert , i profant och kyrkligt. Allt är ett.

* 

*

***

ANALOGT IGEN KANSKE?

***

Fortfarande, efter 15 år med allt mer avancerade digitalkameror, har jag jobbat med analogt långt över tre, närmare fyra gånger så länge. Nästa år är det 70 år med fotande, varav 55 analogt. Jag, som är lättpåverkad (eller öppen för andra kanske?), var för några dagar sen på vippen att beställa hem en Kiev II från eBay. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av gamla kameror och vem som fått mig på såna tankar får ni fundera på, men jag har alltid tyckt att Contax är en vacker kamera. Nu blev det inte så, istället bestämde jag mig för att köpa film både till min älskade gamla Yashica-Mat och min Olympus OM-2n . Båda ser ut att fungera vid enkel genomsiktskoll. 

*

Nu är det inte bara påverkan från kompisar här på sidan, jag skannar ju lite då och då gamla svartvita negativ och lägger ut bilder här på bloggen.  Det är genuint roligt och framförallt har jag sett att digital bildbehandling ger väsentligt bättre bilder än jag nånsin åstadkommit från samma negativ den vanliga våta pappersvägen. Det känns som kombinationen analogt fotande och digital efterbearbetning kan ge väldigt fina resultat. Funkar Yashican lockar den mig mest, det stora negativformatet är en stor tillgång för resultatet vid skanningen. Nu finns alltså ett par Ilford HP5 120-rullar och likaså ett par Kodak 400 TMax 135 hemma.

*

Än sitter dom inte ens i kamerorna, vi får se, jag lovar inget. Men min gamla Ikophot ligger i bokhyllan, den behöver jag inte byta batteri på ens, den kommer nog till nytta. Eftersom jag för kanske 10 år sen gjorde mig av med mina gamla prylar, förstoringsapparat, skålar och så där, till och med dosan, har jag tänkt mig "lämna in" filmerna för framkallning,  var man nu gör det, inte på Stefans i alla fall......Skicka till Crimson är väl realistiskt kanske?

*

Bilden på bror Dag är tagen 1959 eller -60, så långt fram i tiden gjorde jag inte längre anteckningar till varje bild, inte ens till varje film. Han är alltså 15 eller 16, jag är tre år äldre. Och kameran är såklart Yashica-Mat, köpt 1957, första årgången tror jag. Objektivet är ett Lumaxar 80/3,5

*

Bror Dag, 1959 eller -60, inte visat tidigare

*

I fotad ett år senare visat tidigare

*

*

***

VARJE GÅNG ........

***

....jag ser utsatta människor i bilderna på bloggen tänker jag - vem tjänar mest på det här? Bloggförfattaren eller människan/människorna på bilden? Låt inte mig avgöra, ni kan svara själva. Så följer ett antal kommentarer som förenas i föraktet för alla dom man själv inte identifierar sig med. Eländet är ju deras fel, dom djävlarna som man aldrig har sett i ögonen, dom man föraktar på avstånd, dom man aldrig talar ett ord med. Direktörerna och bankmännen och dom där.

*

Frågar ni mig hade vi haft många fler fattiga, många fler bostadslösa, många fler hungriga om man stoppat Wallenberg, Kamprad och dom där. Inget IKEA, inget Handelsbanken, inget ASEA/ ABB, AlfaLaval, Ericsson, inget StalLaval och ett antal till. Kapitalisterna, utsugarna. Tacka vet jag Ryssland, Polen, Bulgarien och Rumänien. Och numera också Kina och Nordkorea.

*

Nä, jag älskar varken USA eller något annat land mer än Sverige. Jag trivs i Sverige, jag kan inte se något annat land som lyckats bättre med balansen mellan omsorg om dom som har det svårt och samtidigt ge förutsättningar för ett aktivt näringsliv. Det är nämligen en balans, en ganska svår balans. Kanske hade vi ursprungliga svenskar haft det bättre om vi inte tagit emot så många asylsökande som vi gjort , vi hade kanske tjänat på att göra som Norge, Danmark och Finland. Men jag sover bättre när jag vet att vi tagit emot så många hjälpbehövande som vi kan rimligen kan. Alla kan vi inte ta emot, det finns storleksordningen 800 miljoner människor som svälter i världen, kanske lite fler nu efter/ under Coronan.

*

Nuförtiden är det mycket ord och symboler i ställer för analys och handling. Målsättningar är också bra, bra målsättningar ursäktar nästan vilka underlåtenheter som helst. På media låtsas man också må bra, en öl och en solskensbild är ju det alla vill se. Själv mår jag bitvis ganska dåligt trots att jag har det rätt bra, en del saker kan man inte ändra på oavsett vilket parti man röstar på. Och jag undrar rätt mycket hur man skulle kunna få stopp på krig och terror? Själv tror jag religionerna ligger bakom mycket, kanske det mesta. Utan krig, terror och religioner skulle merparten av dom asylsökande inte längre behöva fly sitt hemland. Dom flesta terrorgrupper skulle inte finnas, folk skulle kunna prata med varandra, odla där dom vill, kunna gifta sig med vem dom vill och få vara otrogna utan att stenas. Var och en skulle få stå för sitt eget liv och sina egna handlingar utan att bibeln, koranen eller toran skulle avgöra det åt oss.

*

Fö rekommenderar jag både RK och Läkare utan gränser. Och jag lyssnar gärna på den som vill/behöver berätta. Asylsökande, granne eller barnbarn. Tror jag.

*

Bilden tog jag vid Hälleskogsbrännan häromdagen

*

***

PRATSTUNDEN

***

Alla behöver vi någon som lyssnar ibland.

*

*

***

HÄR BYGGES DALARNAS STÖRSTA OCH MODERNASTE VARUHUS - LUDVIKA 1956

***

Tiden går fort när man tittar i backspegeln. Domus invigdes i september 1958, Domus som nu blivit Engelbrekstsgallerian , eller åtminstone en del av den. Här har man precis börjar bygget. Fortfarande går genomfartstrafiken utefter Storgatan...... Bildkvalitén är inget att yvas över, perioden med min Robot IIa var inte precis den bästa tekniskt, min Nettar innan liksom min Yashica-Mat som kom efter Roboten lyckades jag bättre med.  Ändå tyckte jag det var roligt att hitta dom här bilderna, hade helt glömt att jag hade bilder på Domusbygget. 

*

Det blå planket kommer jag väl ihåg......

*

Kranen var säkert stor då, nu ser den varken så stor eller så stabil ut. Carlavägen som syns därbakom

*

Här känner en del säkert igen hörnan, Stadshotellet finns ju kvar och stadshuset i fonden. I huset längst till vänster låg Olle Ericssons speceriaffär med ingång på hörnet. Där hade jag mitt första jobb, schas en vecka 1954, det räckte till min Nettar. Undrar hur många såna där skopor som behövdes innan betonggjutning var klar?

*

Vad hette skjortaffären på närmaste hörnet, var det Vic?

*

Oskarpt så det förslår men det visar lite av byggprocessen

*

*

Med lite skärpa hade det nästan blivit ett godkänt gatufoto?

*

Den här bilden har ni sett förut men den fick komma med eftersom det är gamla torget in till vänster, alltså platsen där Domus byggdes. Den är från 1954 och tagen just med min Zeiss Ikon Nettar. Idag kan jag tycka att det varit roligare att ha ett riktigt torg kvar precis i centrum. Men kanske hade det varit öde och tomt idag, vem vet?

*

***