JAVISSTJA, MOBILEN

***

Jag är så van att ta med mig kameran - den "riktiga" kameran - på alla promenader och utflykter att jag nästan glömmer bort att mobilen fungerar alldeles utmärkt som kamera. Det här är från I:s och in senaste promenad den klassiska Saxevägen och för en gångs skull var den riktiga kameran inte med. Jag är fullt medveten om att det är svårt att hitta lättare/ mindre kritiska motiv men är ändå imponerad av att det blir så bra, bla i motljus

*

Barken

*

Knölsvanen hade en ensam unge på ryggen

*

Varbtvungen att kolla på Googles att dom heter svärdsliljor - det gjorde dom

*

Våtmarken nära bron

*

Stefans gård

*

Den klassiska ladan

*

***

DÄR LIGGER HON OCH VÄNTAR......

***

Ja, där ligger hon och väntar. Det är många år sen jag fick syn på henne och numera tittar jag till henne då och då. Åren går, men några år mer eller mindre märks inte i hennes egen tideräkning, den började för många miljoner år sen, typ 65 miljoner år sen. Hur hon hamnade här vet jag inte, kanske har hon kommit upp ur jordens inre eller så har hon ramlat ner från en förbipasserande planet eller möjligen komet. En del säger att det inte finns några drakar, och att dom aldrig funnits heller, utom i sagorna förstås. Men varifrån kommer sagorna tror ni? Och den här är i högsta grad verklig, hon ligger bara och väntar. Väntar? På vad då?

Ja, det kan ju inte jag veta. Men jag har mina aningar.  Och jag vet att hon sett mig, alldeles tydligt har jag sett hennes enda öga betrakta mig när hon tror att jag inte ser. Ibland kan jag känna hur marken liksom darrar till när jag går förbi där på stigen alldeles vid stranden. Och jag vet alldeles säkert att hon inte är förstenad, hon sover bara, eller ligger i dvala. Så har hon sin alldeles egna utstrålning, sin egen energi, en energi som ofta får vågorna omkring henne att dämpas en smula. Och jag tror att hon vet. Vet vaddå? Hon bara vet. Så behandla henne med den respekt hon förtjänar, den respekt som nån som vet bör behandlas med.

*

*

***

SMEDJAN, ERIK OCH BRÖDERNA

***

Nä, det är ingen gammal bild från något fotoalbum även om smedjan har en historia på 150 år eller mer. Bilden tog jag för någon vecka sen i Korsheden med min mobil. Smedjan ligger mitt inne i skogen, 300 m från vårt hus. Tittar man noga ser man spåren av en gammal körväg intill. Där har nog inga bilar kört, men säkert ett och annat hästekipage. Och då var det alldeles säkert ingen skog här utan åker och äng. Jag kände förre ägaren, Erik,  ganska väl. Han hade väl sin gård och skogen som nu hör till i kanske 50 år, och smedjan, men den har han nog aldrig själv använt som smedja

*

Erik hade sin egen historia. Jag säger hade för han lever inte längre, kanske var det 15 år sen han dog.

 Erik föddes i Gläfse, några mil bort mot Norn, i något av dom kanske tre eller fem husen som ligger där mitt i storskogen. Och det blev en stor familj, typ fyra eller fem bröder och kanske tre systrar, jag minns inte exakt. Erik arbetade i skogen i hela sitt liv. Och kunde tillsammans med några av sina syskon så småningom köpa den här gården . När svärfar byggde fritidshuset vi bor i 1965, samma år I och jag gifte oss, var dom tre ogifta bröder och någon av de äldsta systrarna som bodde där. Dom fyra yngsta bröderna minns jag väl - yngst Åke som då var gift, så Erik, Edvin och Werner som alla tre förblev ogifta. Så småningom gifte sig också systern som bodde på gården och kvar var dom tre bröderna som skaffade hushållerska. Äldst var Werner, han hade pondus och honom hade alla stor respekt för, särskilt Edvin och Erik. Så småningom blev dom två bröder kvar då Werner gick. Jag kommer ihåg många somrar då Edvin och Erik slog ängen sin med den gamla traktorn och lät sen höet torka på backen men vände det då och då förstås. Så hässjade dom höet, på hässjor som stod där dom brukade och byggda med hässjestörarna de förvarade i utladan.

När höet var bärgat slog dom kanterna på åkern och dikesrenarna på bäcken för hand med lie - varje år. Dom två bröderna arbetade utan att säga så mycket. Tempot var inte så högt, kanske minns jag dom bäst som 60-70 år, men dom tog nästan aldrig paus innan jobbet var gjort. Nu växer mycket igen. Förutom gården med hästar hund och kattor skötte Erik just den tillhörande skogen. Han körde länge sina nordsvenskar, gallrade skogen träd för träd och tog rätt på alla vindfällen. Så är det inte längre.

*

Ja ni hör ju att det här inte är någon historia egentligen, det finns ingen HISTORIA att berätta. Men jag har suttit i deras kök många gånger, fått en bulle och en skvätt kaffe och tiden stod still. Katten låg i  fönstret vid pelargonerna, moraklockan tickade, men tiden, den stod stilla. Utanför stod den gamla älghunden Issen och skällde, han var ute året runt men hade hundkoja. Jag är glad att jag träffat dom, live så att säga. Dom hörde till en tid som inte längre finns . 

*

***

MJUKT OCH SKÖNT OCH TYST

***

*

*

***

MOBILBILDER FRÅN BRON (I FINSPÅNG)

***

Nu blir det en och annan mobilbild igen, har äntligen den nya mobilen (ännu inte överkörd med gräsklipparen). Och från bron i centrala Finspång går det bra att ta bilder med mobilen också, första här norrut mot slottet och industrierna som man dock inte ser så mycket av i all grönska 

*

Och söderut ser man ju järnvägsbron som jag visade en annan och mycket mörkare bild på igår

*

Och visst, lite hjälp av Efex Color Pro har jag haft 

***