Khalad Photography Blog
NITTON
***
Tror inte jag visat denna på I. Tagen på min storasyster Sigbrits bröllop hemma i Ludvika, tror det var 1962, plus/minus ett år. 1962 var I nitton. Då hade vi redan varit ihop ett par år. Bilden är såklart tagen med min Yashica-Mat, och med blixt förstås. Ibland är det helt ok med blixtbilder.....
*
*
***
OSKARSHAMN KALMAR 1958
***
Att bara fota sin samtid utifrån det egna perspektivet har sina fördelar. I nästan alla bilder tagna för drygt 60 år sen hittar jag något av intresse. Enstaka försök till foto med konstnärliga ambitioner ger mig inget idag. Inte heller naturbilder, såna jag numera ägnar mig åt. Å andra sida är dom flesta naturbilder jag nu tar berättelser om mina två hembygder, Dalarna och Östergötland.
*
Dom här tre bilderna är tagna under en semesterresa med Öland som mål. Sista bilden är jag nästan säker på är från Kalmar. Dom två hamnbilderna ligger efter varandra i negativalbumet men lite före bilen och jag gissar båda är från Oskarshamn eftersom den gamla Gotlandsfärjan Visby är på den ena av bilderna. Kanske nån av er vet?
*
Bilderna är tagna med min Yashica-Mat
*
M/S Gunilla
*
Färjan Visby (det fanns två tror jag, den andra hette Drott) . Ser ut som dom lastar fisk i trälådorna.
*
Borgward Hansa 2400 Pullman
*
***
GAMMALT - SYNDER OCH SÅNT - 1964
***
Svartvitt var mitt val ända in på 70-talet. Färg var för dyrt, krångligt och inte kunde jag förstora såna bilder själv heller. Där har ju Bengan och alla andra som kör svv en poäng. Dessutom, negativ kan sparas, som dom dyrgripar dom är. Jag har ganska många svartvita negativ sparade, från de första åren på 50-talet och framåt. Mest har jag visat dom äldsta bilderna här, från 50-talet. Men jag fortsatte som sagt ända in på 70-talet med svartvitt. Dom här bilderna är från sommaren 1964. Den sommaren gjorde vi (Chalmers F3) vår studieresa, Frankrike och Italien var länderna. Det här är lite kompisbilder jag plockade fram i kväll, nästa vecka är det ett återföreningsmöte med resp i Göteborg. Vår värld, I:s och min, börjar bli ganska rörig så vi/jag kommer inte resa ner, men jag har lovat plocka fram några bilder.
*
På bussen ut till Torslanda
*
Ni tror mig kanske inte, men det här var min första flygresa, fyllde 24 på hösten. Planet var typ DC-3:a, alltså med stjärthjul, men det var ingen DC-3:a. Gick inte så högt, stora fönster som ni ser och inga luckor för bagaget.
*
Tre av kompisarna, var kan jag inte säga. Paris kanske?
*
På tåget från Nice till Genua. Och jodå, jag rökte fram tills vi fick barn 1968. Mest pipa, det var billigast. Undrar om det inte var Lennart Carlsson som tog den här bilden på mig, han som sitter till vänster i bilden före....
*
Knappt hade vi kommit över gränsen till Italien (Ventimiglia) förrän det blev ett långt stopp. Det visade sig att vårt lok blivit överhettat och hade motorbrand. Det tog några timmar innan vi hade ett nytt lok, men fram kom vi så småningom.......
*
***
ANALOGFOTO
***
Så osannolikt det kan låta går det att fotografera med analoga kameror. Jag läser gärna om dom gamla kamerorna, men jag tittar ännu hellre på bilderna som tagits med dom. En och annan testbild, för att visa att det går liksom, tillfredsställer inte mig. Ser nu fram mot en drös analoga bilder på bloggen :-)
*
I, ska jag gissa sommaren -61 eller nå´t sån´´t
*
***
ANDREAS FEININGER OCH LITE ANALOGT
***
Andreas Feininger inleder sin bok Framgångsrik fotografering (Stockholm Bonniers 1956, orginalet Successful photography New York Prentice-Hall 1952) så här:
Innan jag börjar vill jag glädja mina läsare genom att avliva en gammal myt, som omsorgsfullt hållits vid liv av fotografiska författare. De tycks i denna myts vidmakthållande ha sett en garanti för ett säkert levebröd. Det är myten om hur svårlärd fototekniken är.
Men myten är absolut inte sann. För många år sedan var det annorlunda. Då hade man våta plåtar, kameror med mycket stort format, ljussvaga objektiv och ljussvaga emulsioner, vilket allt krävde största skicklighet och åratals erfarenhet att bemästra. Tack vare våra moderna "idiotsäkra" kameror, ljusstarka objektiv, känsliga filmemulsioner och standardiserade framkallningsprocesser är det idag så lätt att lära fototeknik att var och en kan framställa "tekniskt perfekta bilder".
*
Jag glädjer mig åt hans positiva syn på den nya generationens kameror. Självklart kommer han straxt till att aldrig så tekniskt perfekta bilder inte automatiskt leder till bra bilder. Där är det övning och experiment som gäller. Jag har också hans andra bok, Framgångsrik färgfotografering. Som läroböcker har jag alltid tyckt att böckerna är lite torrt tråkiga men dom har troget stått där i bokhyllan - jag fick dom som premium våren 1957 när jag tog realen (får man skriva det?). Nåväl, dit jag tänkte komma var att jag hittar mer intressant läsning i dom här böckerna nu än när jag var yngre. Särskilt där han skriver om fotografi som sådan. En hel del känns gammalt och förlegat, men en hel del känns mycket modernt. Det fick mig också att leta rätt på lite av hans bilder på nätet. Mycket intressant, i böckerna jag talar om visade han praktiskt taget inga bilder alls.
*
Nåväl, jag har i alla fall stoppat in den första rullen Ilford HP 5 Plus i Yashican. Det kändes ovant, och som tur var hade jag en tomspole sittande i kameran. Och nästan lite högtidligt att bryta filmförpackningen, sätta in rullen i den tomma platsen i kameran, lossa tejpen, dra ut filmänden och fästa den i upptagningsspolens springa. Sen gjorde jag en liten miss, jag vred visserligen veven ett varv för att vara säker på att filmen fäst i spolen, men jag glömde bort att dra fram filmen längre, där finns ju ett par pilmarkeringar lite längre in på baksidespapperet som visar hur långt filmen ska dras fram - tills dom matchar motsvarande pilmarkeringar i kamerahuset. Det är ungefär 55 år sen jag senast satte en 120-film i en kamera och nästan 64 år sen jag gjorde det i första gången i den här kameran så jag tycker det är ok ändå för en 80-åring, såna missar får jag nog räkna med. Problemet är att jag nu sannolikt inte har filmen framme i läge trots att kameran markerar läge för första exponering. Därmed tar jag två blindexponeringar för att inte missa någon "riktig" bild när det blir dags.
*
Om det nu blir några bilder, det vet jag inte än. Kameran är från 1957 och har aldrig varit på service. Det enda jag vet är att den ser ut att funka, slutaren låter och och uppför sig som den ska när jag kollar med bakstycket öppet. Och visst är det en kortare blinkning på korta tider jämfört med 1/50 eller 1/25. Men om tiderna verkligen stämmer vet jag inte. när jag så småningom exponerat filmen kommer jag skicka in den för framkallning, min dosa har jag gjort mig av med. Visar sig kameran fungera kanske det blir en ny framkallningsdosa, vi får se.
*
Här kommer annars två bilder tagna med samma kamera
Autobahn nånstans i Tyskland sommaren 1959
*
Inger när hon tar realen, 1958 eller 1959
*
*
***