VÅTMARK - GRÅHÄGER

***

En timme på Spången då och då är bra avkoppling när jag inte vill bara borta för länge. Alltid händer det något därute på våtmarken. Om inte annat njuter jag av landskapet. Där finns också ett par träbänkar, perfekt för min rygg som inte tål många minuters stillastående. Bilderna är från tre olika tillfällen, alltså olika ljus.

*

Kvällsljus med vidvinkeln

*

Gråhäger en bra bit ut (ocroppat med 560 mm)

*

En annan gråhäger på ungefär samma plats, croppad

*

Annat tillfälle och annan gråhäger än den närmast  föregående

*

Två gråhägrar, samma som i bilderna 2 och 3. Kan tänka mig att den till vänster är en unghäger, inget svart i teckningen, medan den till höger är adult, men det är bara min gissning. Tar gärna synpunkter på det, vill gärna lära mig.

*

***

DARK WATERS

***

Från Spången häromkvällen

Musik: Enigma Confession of the Mind ( här)

*

*

***

STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?

***

Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången  tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge.  Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck. 

*

Ser nästan lite ensamt ut på sjön

*

Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg

*

Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge

*

Försök 2

*

Försök 3.....

*

Lommen på väg ut

*

Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad

*

Försök 2

*

Så här såg det ut två veckor tidigare....

*

....och så här

*

Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.

*

Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.

***

EFTER ÄVENTYRET: SKÖNHETERNA VID SPÅNGEN

***

Utan ambitioner som fågelfotograf tycker jag det är roligt att fota fåglar när tillfälle ges. I Korsheden är den stående promenaden Saxevägen, åtminstone  ner till Spången. Och väl där finns i princip alltid fåglar att fota. Här glädjer jag mig åt dom vanligaste, fisktärnan, skrattmåsen och fiskmåsen. Alla är dom förbluffande vackra i luften. Jag glädjer mig också åt att kamera och långtele fortfarande verkar fungera. Efter hägerfotona jag visade i går stod jag på öronen så det sjöng om det. Jag har en fot som är opålitlig, minsta ojämnhet och den viker utan att jag kan göra nått. Och jag klev på en asfaltkant utan att se mig för och föll totalt ohejdbart, med A7RIII:an, långtelet och covertern påsatt (summa nypris 75`). Inget sånt där försiktigt drop, både grejorna och jag åkte i backen med en smäll. Själv klarade jag mig med mindre skrapsår på armbågar och knän. Märkbart fel på telet är att motljusskyddet inte fungerar, det åkte av och fäster inte längre på bajonetten.  Kameran verkade fungera, jag har tappat en tidigare i asfalt från typ två meters höjd i asfalt och är inte förvånad. Ni som läser Affes blogg kanske inte heller är det. Men frågan är långtelet? Egen bildstabilisering, supernoggrann skärpeinställning och när jag föll var 400 mm inställt, alltså maxutdragen tub.......Men det ser hyfsat bra ut, dom flesta bilderna här är tagna med 400 x 1,4 och autofokus såklart.  Ett märkbart fel finns, när jag vrider upp från 100 mm till 400 går det trögt allra sista biten. Eftersom objektivet var inställt på 400 när jag föll gissar jag att jag har en liten mekanisk skada på röret. Men bildkvalitet verkar opåverkad så vitt jag kan se.Kanske tog motljusskyddet, påsatt "baklänges", emot något? Tiden får utvisa, i värsta fall tror jag hemförsäkringen täcker merparten.  Min nya iPhone 12 som jag hade i bakfickan fick sig en törn också men har också den nästan klarat sig oskadd. Allt funkar, men skyddsglaset till ett av de tre objektiven gick sönder. Det borde någon mobilverkstad i Norrköping kunna fixa........

*

*

*

*

*

*

*

***

RESERVEN

***

Där låg den reserven, kanske 10 - 15 meter från Spången, träbron utefter Saxevägen. Frågan är vems reserv det är. Eller, det är nog inte så viktigt. Den gjorde sig bra mot löven med aningen av frost på, lite grafisk känsla. Här kändes skärpan viktigt, snökornen skulle synas, gärna grässtråna också, åtminstone på det sätt jag tänkte bilden. Fast jag kände lite på att göra den på ett helt annat sätt också, utan skärpa och findetaljer men med markerade dagrar och skuggor, bara formerna liksom. Men nu valde jag den så här.

*

*

***