NOTERAT UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Häromdagen, noga räknat i förrgår, kollade jag färgläget i naturen på min promenad utefter Saxevägen. Jag har haft känslan ett tag att gult dominerar, åtminstone som blomfärg. Och visst finns det mycket gult just nu, men långt från bara. 

*

Renfana syns överallt utefter vägkanterna

*

Gullris, kanske höstgullris, är också vanligt, särskilt vid kanten till våtmarken innanför spången

*

Humlorna älskat just gullriset

*

Någon av alla fibblor. Eller fettistel kanske

*

Fälten är förstås fortfarande vackert gröna. Med vita inslag förstås. Och var tar all den här plasten vägen så småningom?

*

Tistlarnas lila färger gillar jag

*

Och detaljerna är också värda att ses, samma bild croppad

*

Rönnarna har gott om bär  som nu börjar få riktig färg. Vargavinter kanske?

*

En del buskar har fått mer färg än andra

*

Ut mot våtmarken blandas det gröna och det gula

*

Eftersom den var från samma promenad får den hänga med en gång till

*

På hemväg får den här kombinationen mig att stanna till med kameran

*

***

AUGUSTI

***

Kvällarna mörknar allt tidigare och också vattnen blir mörkare - det är augusti. Dom flesta av sommargästerna i Korsheden har återvänt till städer och jobb, det är märkbart tystare och vi är allt oftare ensamma vid badet i Bartjärn. När jag handlade i ICA-affären inne i Söderbärke i eftermiddags var det ingen trängsel - under högsommarveckorna var affären alltid full, precis som parkeringsplatserna utanför. På altanen svärmade flygmyrorna i eftermiddags, också ett sensommartecken, liksom att mjölken är i det närmaste överblommad.

*

Visst kan jag känna vemodet glimta till ibland, vemod att sommaren redan går mot sitt slut. Samtidigt känns det skönt, fullbordan finns nånstans där framme.  Och nu när promenader är möjliga, i varje fall vissa dagar, kan jag fortfarande vandra utefter Saxevägen. Och fortfarande står jag gärna nere vid träbron, Spången, och tittar ömsom ut mot Barken, ömsom in mot våtmarken. Rördrommen hör jag inte längre, kanske har den dragit vidare, möjligen är den bara tyst, men jag är glad över att både ha hört den och sett den. Ibland tittar jag rakt ner i vattnet, det finns motiv också där......

Förstora! 

Från träbron mellan Saxenäsvägen och Nohrstedtsvägen

*

***

SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR

***

Fortfarande Bartjärn och Korsheden, men det det finn ju mer än badhytt och flytbrygga......

*

OK, är ni med då? Först fotboll på allmänningen

*

Bollen i spel

*

Bad!

*

Åh, vad skönt det ska bli!

*

Elias är först från hopptornet

*

Agnes inte långt efter och med totalkontroll, hon lattjar lite med fotografen i hoppet

*

Jodå, pappa Stefan hoppade från hopptornet han också men lite omväxling i bilderna måste det vara

*

Eliasdyk

*

Efter nån timme på hemmaplan är nästa badsejour på gång

*

***

STILL GOING STRONG - BADHYTTEN, BARTJÄRN

***

Så står den därnere vid Bartjärn fortfarande, den gamla omklädningshytten, uppfräschad och fin. Minns jag rätt stod den här också när vi kom hit till Korsheden och Bartjärn första gången, 1965. Samma år vi gifte oss, I och jag. Det är, låt mig se, 54 år sen. För övrigt samma år vi flyttade till Finspång. Det här med tid blir bara konstigare och konstigare. Det mesta vi gjorde för typ några år sen visar sig vid närmare eftertanke vara för ett halvsekel sen, ungefär. Alldeles nyligen brukar vara för 5-10 år sen och förra veckan är en omskrivning för förra året.

*

Men visst är den fin med sina djärva färger på dörrarna. Ja, dörrarna ja, herr och dam förstås. Nej, förlåt, jag menar förstås dam och herr. Lite omodernt med separata avdelningar kanske men det gör inte så mkt, vi, som dom flesta andra, går inte in i hytten för att dra av oss badbyxorna. Eller på. Sitter man på en bänk därute går det utmärkt ändå. Men hytten är superbra att lägga kläderna i om man badar när det regnar, då blir inte kläderna våta, inte förrän man ska gå hem i alla fall. Och ni vet väl att det känns mycket varmare i vattnet när det regnar?

*

Förut brukade vi simma runt tjärnen ibland, särskilt stor är den inte. Eftersom det tog närmare en halvtimme gissade vi på att det blev 1000 m ungefär, vi hade ju tiderna från badhuset att jämföra med. Just nu blir det väldans kort för egen del, det är bara fritt och rygg som funkar. Trots att tjärnen inte är så stor är den rätt djup. Länge trodde vi på ryktet som sa 37 meter, extremt mycket för en så liten tjärn. Senare har vi hört att det var ordentligt överdrivet, ingen har lodat mer än 17 meter, vilket fortfarande är mycket. Minns jag rätt är medeldjupet i Hjälmaren nån meter eller så. Men visst, det kan finnas djuphål som inte lodats, både i Hjälmaren och Bartjärn.......

*

Förstora gärna den här fina badhytten!

*

***

SMILET

***

Världspolitiken med Trump, Putin och Brexit får vänta, nu har barnbarnen varit här några dagar. Och massor av bilder att gå igenom. Lugn, ni kommer bara få se några få. Men det är otroligt fint att fortfarande kunna dela intensiteten och livsglädjen, för att sen också kunna njuta av tystnaden och lugnet. Och Agnes såg ju att jag fotade och hörde serietagningen så hon tog ju chansen och agerade lite......  

*

*

***