VARDAGSPROMENADEN

***

Tänker på det Hanna skrev häromdagen, att känna tacksamhet. Det finns så mycket att känna tacksamhet för, inte minst alla dom enkla sakerna som vi tenderar att ta för givna. Just nu tänker jag på dom dagliga promenaderna. Vi är lyckligt lottade som fortfarande kan göra dom, dessutom i så vackra omgivningar, och dessutom tillsammans. Långt ifrån alltid men för det mesta. Oftast blir det en timme ungefär och oftast på förmiddagen. I dag kom vi ut i strålande sol och eftersom natten varit kall var marken frusen, lätt att gå där det också varit lerigt. Och vi väljer vägar som ger mer än motionen, vi vill kunna njuta av det vi ser, njuta av ljuset över landskapet. Idag blev det gamla landsvägen ute vid Risinge, ni har sett den förut. Men jag visar ändå lite bilder från dagens promenad. Ljuset växlar och jag visar helt enkelt något av vad som ger min själ sin dagliga näring

*

Vi går ut från gamla prästgården

*

Straxt är vi ute vid fälten och vid horisonten syns redan molnen som spåtts göra resten av dagen mulen

*

Lite fina fjädermoln - är det cirrus det heter - åt söder

*

Vi går tillsammans i stort men håller bitvis vår egen takt, här är I i sin röda jacka lite före - jag har väl fotat kan jag tro

*

Många motiv kommer igen hos mig, tex gillar jag grusvägens krökar

*

Kraftledningen och fjolårsgräsets vardaglighet hör också till standardmotiven

*

På sommarhalvåret finns här kreatur och därför finns fortfarand grindar

*

Och efter en timme är vi tillbaka vid prästgården, nu sedd från andra hållet

*

Hoppas veckan börjat bra för er också!

***

BYN

***

Vibberbo by den 28 dec 15:35, nästan -20 C. Fri hand, 1/50 s bl 1,4 ISO 320

*

*

***

DEN GAMLA LANDSVÄGEN

***

Den gamla kyrkan, S:t Maria, ligger en dryg halvmil utanför Finspång. Från golfbanan vid Viberga går en gammal körväg ut mot S:t Maria - den gamla landsvägen. Som kyrkans äldsta delar är från 1100-talet borde körvägen vara minst lika gammal. Det är en fin promenadväg, även om vissa delar ofta är lite kletiga eftersom det ligger något aktivt jordbruk med djur och åker på sina ställen. Vägen går genom klassiska östgötamarker med åkrar, ängar, enbackar och skog. Vi åkte ut till kyrkan och ställde bilen där och gick in mot Finspång och så tillbaka. Här kommer några bilder från förmiddagens promenad.

*

Här är fortfarande "riktig" väg

*

En och annan aktiv gård finns här

*

Landsväg, åker och skog på samma bild

*

Höstplöjd åker i motljus

*

En moderna kraftledning korsar den gamla landsvägen

*

Där borta vid gården ligger nya landsvägen till S:t Maria

*

En fin förmiddag med blek novembersol

*

Rester av gamla boställen finns på flera ställen

*

Tillbaka passerar vi först den gamla prästgården innan vi kommer fram till kyrkan igen

*

Och vid kyrkan blommar det

*

***

PÅ VÄG HEM FRÅN LUDVIKA

***

På väg hem från Ludvika i går em färgade den nedgående solen de lägsta molnen ovanligt intensivt rosa. Effekten gav landsvägen och landskapet en känsla av  overklighet 

*

Förstoras!

*

***

PRECIS NÄR DET MÖRKNAR...

***

...... ändrar ljuset karaktär. Detaljerna försvinner på marknivå men är det klart finns ljuset kvar däruppe i rymden. Helt plötsligt fylls de allra vardagligaste motiv med en skönhet jag inte uppfattar i fullt dagsljus. 

* 

Igår kväll gjorde jag återigen en sen kvällspromenad, den här gången en bit utmed gamla landsvägen. Jag går mot väster för att låta blicken njuta av det kvardröjande himmelsljuset och hjärtat fylls av glädje med stänk av vemod

Behöver förstoras!

*

Kvällen är full av hemligheter

*

Och vägen jag gått, cyklat och kört så många gånger verkar plötsligt mer spännande och leder mycket längre bort, har många fler avtagsvägar och rymmer många fler möjligheter än på dagen. Evigheten och oändligheten är helt plötsligt alldeles nära 

*

Innan nya molnbankar dragit in ser jag hur mjölken, rallarrosen lyser i halvmörkret

*

När jag vänder tillbaka hemåt, är det redan lite mörkare och julikvällen övergår omärkligt i högsommarnatt

*

***