LIVET ÄR EN DANS

***

Precis, livet är en dans, så enkelt är det.

Håller du inte med?

Då är jag rädd du har glömt nått.

Nå´t viktigt.

Dansa in våren kanske. Och springa.

Och titta på gullvivorna.

Förresten sjunger rödhaken för full hals fortfarande

Så kan man äta plättar med jordgubbssylt. Om man vill alltså.

Sen hoppar man jämfota ett tag igen

helst med händerna under fötterna.....

*

Som vanligt promenerade vi ute vid Risingefälten och S:ta Maria. Stora delar av hästhagen längst bort är full med gullvivor. Sen gjorde vi en tur till Billbäcks, där Lovisa åt plättar med sylt, men dom går lika bra att göra hemma.......Sånär som dom första tre bilderna, och den sista, är bilderna knäppta utan att ens kolla sökare, väldigt skönt att bara knäppa på måfå och inte ens försöka få "till det". Ibland tycker jag att för mycket av mitt fotande går åt för att försöka få till det  - och det är jag nog inte ensam om av bloggarna att döma.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LEK ELLER ALLVAR?

***

Bloggen är för mig lite av lekplats eller klotterplank. Jag vet, jag har skrivit om det tidigare, men tycker det förtjänar att sägas igen. Om det är ett seriöst förhållningssätt eller inte kan man nog ha delade meningar om. Själv är jag helt övertygad om att det inte finns något motsatsförhållande mellan den här typen av klotter eller lek och viljan att förbättra sin bildkänsla och sitt fotokunnande.   

*

Det finns ju så otroligt många sätt att betrakta bilder på. Estetiskt och konstnärligt, upplevelsinriktat, dokumentärt, familjeinriktat, spektakulärt. Inget är mer rätt än något annat och inget är fel. Det där ställer ju också större krav på betraktaren. Alla bilder måste inte betraktas och bedömas ur estetisk synpunkt. Å andra sidan är det heller inget fel att bedöma en bild estetiskt, även om fotografen visar bilden av helt andra skäl. Flexibilitet och vidsynthet är bra för både fotografer och betraktare!

*

 Klotterplank alltså. Jag testar lite av varje, har ingen given utgångspunkt, tror jag åtminstone. Och tycker det är roligt att göra det öppet för kommentarer

*

Ekbacken ute i Risinge  i går

*

***

LANDSBYGDENS HJÄRTA - RISINGEVÅR

***

Med stor glädje återvänder jag gång på gång till fotofavoriterna i mina två hembygder: Finspång - Risinge, Östergötland och Ludvika - Söderbärke, Dalarna. För varje fotosejour känns det som jag lär mig något nytt. Eller lär och lär, jag kommer landskapets och kulturbygdens hjärta närmare och närmare. Jag anar lite av historien och sagorna och jag fantiserar gärna en smula under mina turer. Jag tänker inte så mycket på alla fakta som finns, mer på hur människorna som levat långt före oss är kopplade till oss som nu finns här, hur tillvaron hänger ihop. Integrera är att användbar ord, inte bara inom matematiken. Och just nu exploderar naturen i överflöd, det går inte att hinna med. Några bilder här och några bilder där som små exempel på den rikedom och dom under som finns i varje blomma, i varje träd. Det är inte precis såna bilder som väcker intresse från fotoproffs och andra förståsigpåare, dom letar efter bilder som ska ge ära och berömmelse. Jag nöjer mig med bilder som ger mig själv glädje och som speglar den förundran jag konstant känner i naturen.

*

*

*

*

*

*

*

***

SNACKET GÅR - EKBACKEN RISINGE

***

Vi är ju några som har varit här längre än alla ni som läser nu. Vi står bra där  vi står. Grovhudade och en smula råbarkade är vi, men vi står kvar, också när det blåser. Lite svinn får man ju räkna med när man är upp i åren. Men vi byter inte fot bara för att partisympatierna skiftar och mediedreven går. Inte ens valet av Trump rör oss i ryggen, vi har varit med om värre. För att inte tala om Eurovisionseländet. Men vi vet vad som händer, folk pratar och pratar och vi lyssnar när dom är i närheten. Om ni visste vad folk pratar. Och så många som tror dom vet. Det värsta är att folk aldrig lär sig. Det låter lite olika, men dom pratar om samma saker som dom gjorde för trehundra år sen, tom för femhundra år sen. Inte mkt nytt under solen här inte. Ja prylarna förstås, bilar och mobiler är ju nytt, men dom pratar om samma gamla saker, kärlek och svek, intriger och skvaller och om dom besynnerliga grannarna. Och alla invandrare tex, redan för typ trehundra år sen beklagade dom sig över alla valloner som kom hit till Finspång, de Geer och de Besche och vad dom nu hette. Fast vi har ju förstått att utan dom hade ju inte Finspång funnits nu, men det har dom glömt. Nä, nu pratar vi om något roligare, vårsolen tex.....

*

*

*

*

***

EKBACKEN RISINGE

***

*

Förstora!

*

***