NI MISSADE VÄL INTE?

***

......programmet om japanska pianisten och performancekonstnären Eriko Makimura? Tvåan 18:30 i kväll. Underbar dansk film om henne. Raffinerat och groteskt står det i ingressen, stämmer precis tycker jag.  Går lätt att se i efterhand, jag har redan sett den en andra gång. Inte blev TV-kvällen sämre av att Vetenskapens Värld kom en stund senare.  Pinkers Upplysning nu från 2018 står redan i bokhyllan så allt var inte nytt. 

*

Ingen svart Steinway tyvärr, bara pappas gamla musikkafe´-piano från 30-talet, men det är renoverat och funkar fortfarande bra, hamrarna omklädda och lite sådär. Och i hemmamiljö är jag egentligen glad att det inte är svart. Och visst använder jag det fortfarande ibland, men fingrarna stelnar allt snabbare......

*

***

15 ÅR, 15 BILDER OCH 9 KAMEROR

***

Fick bara för mig att jag skulle kolla hur det såg ut för ett år sen, så blev det ett år till, och så ett år till. Ja, ni vet. Bilderna är inte från precis dagens datum men alla bilderna är från första halvan av februari resp år. Lite har jag väl sorterat, men jag har inte ansträngt mig, jag menar det är inte månadens bild eller så. Tyckte mest det var roligt att se vad om rörde sig i vårt liv då......

*

2006 Canon Ixus 750

Mamma, 97, läser sin tidning i favoritrummet, Ludvika. Hon går bort samma år i november

*

2007  Sony A100, Minolta 85/1,4

Bron över Skuten, Finspång

*

2008 Sony A700, Minolta 85/1,4

Agnes 3 år

*

2009  Canon Ixus 960 (Fotograf I)

På väg till meditationscentret, Poona, Indien

*

2010  Sony A700, Minolta 50/1,4

Från Spången, Saxe (Korsheden)

*

2011  Panasonic GF1  Lumix 20/1,7

Med I på långfärdsskidor, Grövelsjön

*

2012  Panasonic GF1, Lumix 20/1,7 (Fotograf ?)

Elias (2) och jag i Björnrike (?)

*

2013  Sony A99,  Minolta 85/1,4

Första "lift"-turen, Elias (3), Elias pappa Stefan, Vilma (5) och Lovisa (3)

*

2014  Sony A99, Tamron 24-70/2,8

Bokhyllan i arbetsrummet 

*

2015  Sony A99, Zeiss 135/1,8

Utanför huset i Korsheden: Hilda (10) och Agnes (8) i lektagen

*

2016  Sony A7S, Sony 55/1,8

Min Yashica-Mat, inköpt 1957

*

2017  Sony A7RII, Sony 55/1,8

Nersliten kalkstenstrappa, Industrilandskapet, Norrköping

*

2018  iPhone 6s

Konserthuset, Norrköping

*

2019  Sony A99, Tamron 150-600

Landskap utanför Finspång

*

2020   Sony A99,  Zeiss 135/1,8

Julros i trädgården (idag)

*

***

PIANOT

***

Det blir allt längre mellan gångerna. Pappas gamla piano, det han köpte på ett musikcafe´i Göteborg nån gång på 30-talet, står där och undrar var jag tog vägen. En timme då och då, nästan varje dag, brukade jag spela. Det har jag gjort ungefär lika länge som jag fotat. Nu stelnar fingrarna, inte bara dom förresten, i allt snabbare takt. Men det händer fortfarande, med någon månads mellanrum. Stelheten handlar nog också om oträning. Men det är fortfarande roligt.

*

Trogen min uppfostran spelar jag fortfarande bara klassiskt, efter noter. Eftersom både mamma och pappa spelade, och så jag då, finns det typ en och en halv meter noter. Ja, om man lägger alla notblad och notböcker på hög alltså. Kanske två meter förresten. Och börjar jag bläddra i dom så....ja den ja. Och den. Och den som är så fin! Numera blir det ofta fel, fingrarna lyder helt enkelt inte. Men tredje, eller fjärde gången blir det nästan rätt. Och att det blir fel gör egentligen ingenting, eftersom jag har det mesta i notväg också på skiva vet jag ju hur det låter när dom spelar, dom riktiga pianisterna, jag har det i huvudet när jag själv spelar. Såklart har jag aldrig kunnat spela dom virtuosa delarna oftast har jag valt dom lite långsammare satserna, typ Månskenssonatens första, långsam klassiker. Men just den lärde jag mig också efter hand dom snabbare satserna, På bilden härnere finns hörnet av en annan favorit på notstället, Schostakovitch, Dmitri. Den långsamma mittsatsen av hans pianokonsert är underbart melodisk och vacker, fullt spelbar för en amatör. Har ni inte lyssnat på den pianokonserten tycker jag ni ska göra det!

*

*

***

FRERE JACQUES, FRERE JACQUET, DORMEZ VOUS, DORMEZ VOUS?

***

Lovisa hade lärt sig dom första tonerna av storasyster Vilma, men fick inte till fortsättningen, så  vi körde tillsammans några gånger. Och morfar passade på att försiktigt påpeka att hon har fem fingrar på varje hand så man kan använda fler än pekfingret.....Ska jag säga, tänker jag nu, som själv skriver om inte med ett pekfinger så med pek- och långfingrarna på mina två händer.

*

Lovisa och morfar vid pianot

*

Asch, nu blev det fel igen. Gör inte ett dugg, vi har roligt i alla fall....

*

Bilderna har mamma Annika tagit!

***

NI MISSADE VÄL INTE KVÄLLENS NOBELKONSERT?

***

Nobelkonserten i kväll sändes i TV på bästa sändningstid. Världens bästa pianist, Daniil Trifonov, spelade Rachmaninoffs 3:e pianokonsert. Ni vet Rach 3, det svåraste och vackraste som finns för piano. Trifonov anses av många vara den bästa pianist som någonsin funnits. Fullständigt lysande virtuos men samtidigt med total inlevelse och känsla. Det är en upplevelse att höra honom men det är också en upplevelse att se honom, han spelar med kroppen och ansiktet visar att han är i en annan värld när han spelar. Jag blir sällan rörd när jag lyssnar på klassisk musik men ikväll var jag tårögd.

*

Panegyrik säger ni efter att ha läst. Lyssna säger jag, ni kan googla på honom och ni hittar honom på Youtube.

Fortfarande uppe vid Lillskiren och har inget med Rach 3 eller Trifonov att göra

*

***